Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Calhoun, John Caldwell - Cali - Caliari, Paolo - Caliban - Caliche - Calicut - Calidris - California - Caligula, Gaius Caesar - Caligus - Calina - Calixtus (Kalixtus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
493
Cali—Calixtus
494
miska välfärd och hela nationella liv,
påyrkade, för att trygga jämvikten mellan
sydstater och nordstater inom senaten, ivrigt
annexionen av Texas och genomförde den även
under den korta tid han (mars 1844—mars
1845) var presidenten Tylers statssekreterare.
C:s sista år upptogos helt av striden om
slaveriets ställning i de från Mexiko förvärvade
områdena. Han framlade 19 febr. 1847 i en
rad resolutionsförslag sydstaternas
uppfattning, att kongressen saknade befogenhet att
genom förbud mot slaveri i territorierna
beröva någon stat dess fulla rätt inom denna
staternas gemensamma egendom. Även denna
gång liksom 1833 kringgicks huvudfrågan
genom ett kompromissförslag av Clay
(»kompromissen av 1850»); det bekämpades av C. i
hans sista stora tal i senaten 4 mars 1850,
vilket den redan dödsmärkte mannen ej själv
var i stånd att uppläsa. Där framkastade han
som ett sista förtvivlat försök att på en gång
rädda unionen och slavägarintressena det
besynnerliga förslaget om två presidenter efter
romerska republikens mönster med vetorätt
mot varandra, den ene från nordstaterna, den
andre från sydstaterna. Detta var indirekt
ett erkännande om olösligheten av det
problem, i vars tjänst C. ställt sin enastående
politiska tänkarbegåvning. — C:s enskilda liv
kännetecknades av puritansk enkelhet; hans
oegennytta och övertygelsetrohet erkändes
även av motståndarna. Hans »Works» ut
gåvos av R. K. Cralle (6 bd, 1853—54). —
Litt.: H. von Holst, »John C. Calhoun» (1882);
Rhodes, »History of the United states from ...
1850», I (1893); Elliott, »Die Staatslehre J. C.
Calhouns» (1902). V. S-g.
Cali, huvudstad i depart. Valle del Cauca,
Colombia, 1,056 m ö. h.; 45,825 inv. (1918).
Är en vacker gammal spansk kolonialstad,
grundlagd 1536. Stapelplats för kaffe, kakao,
kautschuk, guld. Järnväg till hamnstaden
Buenaventura.
CaliaTi, P a o 1 o, veronesisk målare, se
Veronese.
Caliban [käTibän], halvmänskligt vidunder
i Shakespeares »Stormen»; därifrån hämtad
figur i Renans drama »Caliban»,
symboliserande den obildade massan.
Caliche [kali’tj’a], se Salpeter.
Calicut [käTiket], sjöstad på Malabarkusten,
Främre Indien, presidentskapet Madras, 900
km s. s. ö. om Bombay; 81,995 inv. (1921).
Export av ris, kokosnötter, vax, kryddor,
sandel- och teakträ. I C. landade Vasco da Gama
i maj 1498. Det var då huvudstad i ett litet
hinduiskt rike (jfr Z a m o r i n). C. kom 1792
i engelsk ägo. I C. tillverkas fortfarande det
bomullstyg, som efter platsen fått namnet
k a 1 i k å (port. caZtcd). J. Ch-r.
Ca’lidris, se Sandlöpare.
California [kälifå’nja], se Kalifornien.
Cali’gula, G a i u s Caesar, romersk
kejsare (12—41 e. Kr.), son till kejsar Tiberius’
bmrson Germanicus och Augustus’
dotter
Ord, som saknas under
dotter Agrippina. Som barn vistades han i
faderns läger i Germanien, där hans vana
att uppträda i krigsdräkt, särskilt i caligae
(soldatstövlar), förvärvade honom smeknamnet
Caligula (liten stövel). Efter faderns död (19
e. Kr.) uppfostrades C. i Rom. Av Tiberius
vid 19 års ålder kallad till Capri, förstod
han att för sig vinna den misstrogne
kejsaren; även folkets sympatier för Germanicus’
familj samlade sig på C. Efter Tiberius’ död
(37) utsåg senaten honom genom förlänande
av imperatorstiteln till kejsare. — C. ersatte
flerstädes i österlandet den romerska
förvaltningen med lydstater och var betänkt på
att upptaga Caesars erövringspolitik mot
Germanien och Britannien. Efter vidlyftiga
rustningar bröt han upp hösten 39 och företog
ett rekognosceringståg över Rhen utan att
möta allvarligt motstånd. Lugnet återställdes
i Gallien, varefter C. bröt upp mot Britannien.
Företaget blev blott en demonstration.
C. uppfattas av flera forntida författare
och många nutida forskare som sinnesrubbad
och gav själv genom en mängd vanvettiga
uttalanden och handlingar stöd för denna
uppfattning. Mycket, som på intet sätt kan
försvaras, ter sig dock annorlunda med den tidens
förhållanden som bakgrund. Även om han ej
var direkt otillräknelig, visade han en
fullkomligt hänsynslös självförhävelse
(»kejsar-vansinne»). Särskilt gjorde han anspråk på
gudavärdighet till den grad, att något
motsvarande varken förr eller senare förekommit
i den romerska staten, vilket ledde till
häftiga konflikter med judarna. C. saknade
ingalunda begåvning men väl plikt- och
ansvarskänsla. Motstånd tåldes ej och kvävdes, om
så behövdes, i blod. Under det att C. alltjämt
sökte försvaga och förödmjuka senaten,
närmade han sig dels riddarståndet, som han
reorganiserade och kompletterade bl. a. med
ansedda provinsialer, dels folket, som hans
slösande frikostighet alltjämt tillfredsställde.
Början av hans regering utmärktes av
åtskilliga välbetänkta åtgärder, troligen på
gardes-chefen Macros initiativ.
C:s regering blev ej långvarig. Efter hans
återkomst från Germanien (aug. 40) stiftades
flera sammansvärjningar mot honom, och i
jan. 41 mördades han. Se H. Willrich, »C.»
(1903); H. Dessau, »Geschichte der römisehen
Kaiserzeit», II (1925). (H. Sgn.)
CalFgus, se Fisklöss.
Callna, sp., solrök, se Siktbarhet.
Calfxtus (Kalfxtus), namn på fyra påvar.
C. I, biskop i Rom 217—222. Var en
frigiven slav, fick som diakon sig anförtrodd
förvaltningen av katakomberna och hävdade
som biskop en mildare uppfattning av
kyrkotukten än den dittills rådande. Litt.: H.
Koch, »Kallist und Tertullian» (1920). —
C. II, påve 1119—24, hette urspr. G u i d o,
var son till greve Vilhelm av Burgund och
ärkebiskop av Vienne. Han gjorde genom
det med kejsar Henrik V ingångna konkor-
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>