Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cambon, Paul - Cambon, Pierre Joseph - Cambrai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
513
Cambon, P. J__Cambrai
514
landet mellan Frankrike och England, hade
1904 väsentlig andel i tillkomsten av
franskengelska ententen och
arbetade sedermera
framgångsrikt på
dennas stärkande. Särskilt
övade han starkt
inflytande på
utrikesministern Grey och
förmådde 1912 denne till
en överenskommelse i
brevform om
gemensamma fransk-engelska överläggningar
vid krigsfara, vilken
sedermera blev en av
utgångspunkterna för Englands deltagande i
världskriget. C. var veckorna närmast före
världskrigets utbrott energiskt verksam för
att tillförsäkra Frankrike och Ryssland
Englands väpnade stöd i kriget och bidrog
sedermera såväl under kriget som vid
fredsunderhandlingarna 1919 i hög grad att utjämna tid
efter annan uppkommande engelsk-franska
meningsskiljaktighet er. V. S-g.
Cambon [käbå’], Pierre J o s e p h, fransk
revolutionsman (1754—1820). Invaldes 1791 i
lagstiftande församlingen och 1792 i
natio-nalkonventet. Som folkrepresentant
genomdrev han bl. a. konfiskation av
emigranternas gods. Han röstade för Ludvig XVI:s
omedelbara avrättning men bekämpade i
övrigt ihärdigt yttersta vänstern och
uppträdde med fara för eget liv till girondisternas
försvar. C. råkade i häftig konflikt med
Ro-bespierre och bidrog kraftigt att störta denne
(26 juli 1794). C:s försvar för terroristerna
Collot d’Herbois, Billaud-Varenne m. fl.
vållade hans eget fall. Han lyckades dock hålla
sig undan och dömdes frånvarande till
deportation för att ha anstiftat det förfelade
upproret 12 germinal år III (1 april 1795) men
fick amnesti okt. s. å., invaldes 1815 i
kammaren, landsförvisades som »konungamördare»
1816 och dog i Belgien.
Cambrai [käbrä’], stad i n. Frankrike,
de-part. Nord, vid Schelde; 26,023 inv. (1921).
Ärkebiskopssäte. Är historisk huvudort för det
lilla landskapet Cambrésis och handels- och
industricentrum för omliggande rika
jord-bruksslätter (vitbetor, humle, cikoria) samt
betydande textilstad (specialitet batist: k a
m-b r i k). — C. är romarnas Camaracum, en av
de förnämsta städerna i prov. Gallia belgica.
Det kom senare under frankiskt välde,
tillhörde från 880 riket Lothringen, var från 925
huvudstad i det till Tyska riket hörande
grevskapet Cambrésis, som sedan år 1000 som
rikslän (1510 hertigdöme) innehades av
biskoparna av C. Från freden i Nijmegen 1678
har C. varit i fransk ägo. Där ingicks 1508
mellan Ludvig XII av Frankrike, påven
Julius II, kejsar Maximilian och Ferdinand av
Aragonien den mot Venezia riktade ligan
i C. 1529 slöts i C. den s. k. »fruntimmers-
Ord, som saknas under
freden» mellan Frankrike, representerat av
Frans I:s moder, Louise av Savojen, och
Spanien, företrätt av Karl V :s faster,
ståthålla-rinnan Margareta av Nederländerna. — C:s på
sin tid mycket starka gamla befästningar ha
längesedan nedlagts, och staden har fått en
modern prägel.
Under världskriget besattes C. av tyskarna
26 aug. 1914 under deras framryckning i
Frankrike samt förblev i deras händer, tills
det under de allierades framgångsrika
offensiv 1918 togs av
dem 9 okt. C. har
givit namnet åt det
slag, som i slutet
av 1917
utkämpades ej långt s. v.
om staden, kallat
tankslaget vid
C., emedan
bepansrade stridsvagnar,
tanks, här för
första gången kommo
till användning i
större antal. Den
engelske
överbefälhavaren Haig
beslöt att, ehuru de
förödande
striderna i Flandern
hösten 1917 tagit hårt
på engelsmännens
krafter, före årets slut företaga ett anfall på en
inskränkt, förut tämligen oberörd frontdel, där
mindre kraftigt motstånd kunde väntas och
utsikt finnas att göra ett genombrott, innan
tyskarna hunnit sammandraga nödiga reserver.
Han valde linjen mellan Gonnelieu och
Her-mies, omkr. 12 km s. v. om C. Anfallet
igångsattes 20 nov. 1917 av general Byng,
chefen för 3:e engelska armén, och skedde
utan den vanliga artilleriförberedelsen. Det
var genom överraskningen och genom
framdrivandet av tanks, som genombrottet
beräknades skola lyckas. Tyskarna, tillhörande 2:a
armén v. Marwitz, blevo också överrumplade
och tvungna att gå tillbaka, särskilt på
flyglarna; i mitten höllo de ännu Flesquières. Då
detta tagits 21 nov. och engelsmännens anfall
fortsattes, måste tyskarna gå tillbaka till
linjen Fontaine—Noyelles—Masnières. Läget för
dem var kritiskt och skulle blivit det än mer,
om engelsmännen energiskt fortsatt sitt anfall
den 23. Då så ej skedde, vunno tyskarna tid
att, med hjälp av de ankomna reserverna,
bjuda motstånd mot engelsmännen, vilkas
ansträngningar nu mest insattes norrut mot
Bourlon med avsikt att sedan rikta en stöt
mot de tyska förbindelserna med Arras. Det
blev i stället tyskarna, som genom en motstöt
30 nov. på fronten Masnières—Vendhuile och
även vid Bourlon tvungo engelsmännen
tillbaka till linjen Gonnelieu — strax ö. om
Ribé-court — Flesquières; s. om Gonnelieu
framträngde tyskarna t. o. m. över sin urspr. front.
D, torde sökas under K. IV. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
