Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Camarina - Cambacérès, Jean Jacques Régis de, hertig av Parma - Cambaluc - Cambert, Robert - Camberwell - Cambiale el. Lettera di cambio - Cambio (Kambio) - Cambio, Arnolfo di - Cambodga, Cambodge - Cambon, Jules - Cambon, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511
Cambacérès—Cambon, P.
512
258 f. Kr. ocb förstördes av araberna 853
e. Kr. På platsen gravlämningar och ruiner
av murar m. m.
Cambacérès [käbasera’s], Jean Jacques
R é g i s de, hertig av P a r m a, fransk
statsman (1753 18/io—1824 8/3). C. tillhörde
äm-betsadeln, fick 1774 efter sin fader ett
råds-ämbete vid
räkninge-kammaren i sin
födelsestad Montpellier och
blev 1791 president i
kriminaldomstolen där.
Tidigt slöt han sig till
revolutionen och var
led. av konventet, där
hans moderation,
kunskapsrikedom och
stora erfarenhet kommo
rättsväsendets
nyorganisation till godo.
Under processen mot
Ludvig XVI uppträdde C. tvetydigt, utverkade
vissa friheter för konungen men förklarade
honom skyldig till dödsstraff, dock borde
domens verkställighet uppskjutas; men sedan
domen fallit, förordade han en snar
exekution. Invald 1793 i det försvarsutskott, som
sedan vart välfärdsutskottet, var han en tid
dess sekreterare, blev okt. 1794 president i
konventet och s. å. i välfärdsutskottet, 1795
medlem av »de femhundras råd» och fick
jämte Merlin de Douay i uppdrag att revidera
Frankrikes lagar. Den nya »code civil»
(senare »code Napoléon») vilade till stor del på
förslag, som framlagts av C. 1797 utkom hans
»Code frangais», en systematisk lagsamling.
Han blev 1796 president i »de femhundras
råd» men nödgades 1797 avgå, misstänkt för
sin moderation. Då Sieyès 1799 inträtt i
di-rektoriet, blev C. justitieminister. Han
understödde statskuppen 18—19 brumaire år
VIII (9—10 nov. 1799), och Bonaparte lät
dec. s. å. utnämna honom till andre konsul.
Han bidrog mycket till införandet av
livstids-konsulatet och blev vid kejsardömets
upprättande ärkekansler (maj 1804). C. erhöll 1808
titeln hertig av Parma; 1812—13 förestod han
som regentskapsrådets president regeringen
under Napoleons bortovaro. Under »de hundra
dagarna» åtog han sig motvilligt att vara
justitieminister och president i pärskammaren.
Han förvisades 1816 som »konungamördare»
men återfick 1818 sina borgerliga rättigheter
och levde sedan som privatman i Paris. —
Biogr. av P. Vialles (1908). E.A-t. (B. H-d.)
Cambaluc, se K h a n b a 1 i q.
Cambert [käbä’r], Robert, fransk
kompositör (1628—77). C. komponerade 1659 »La
pastorale» till text av Perrin. Denna första
»co-médie frangaise en musique» väckte stort
uppseende och följdes av »Ariane», »Adonis» m. fl.
1669 fingo Perrin och C. 12 års
operaprivilegium och öppnade 1671 Académie de musique
(ännu officiellt namn på Stora operan i Paris)
med »Pomone». Då Lully 1672 tillvällat sig
detta privilegium, begav sig C. till England
och blev kapellmästare hos Karl II.
Camberwell [kä’mboa>el], grevskapsdistrikt
(metropolitan borough) i s. London, ö. om
Lam-beth; 18 kvkm, 267,235 inv. (1921). Omfattar
stadsdelarna C., Walworth, Peckham, Herne
hill och Dulwich.
CambiaTe el. L e’t t e r a di c a’m bio, den
i ital. växellagen föreskrivna beteckningen på
växel.
Ca’mbio (K a m b i o), it. (av lat. cambire,
byta, växla), växel; även ett slags kortspel.
Ca’mbio, Arnolfo di, se Arnolfo di
C a m b i o.
Cambo’dga, Cambodge, se Kambodja.
Cambon [käba’], J u 1 e s, fransk diplomat
(f. 1845), bror till Paul C. Var först advokat
i Paris, deltog som frivillig i 1870—71 års krig
och avancerade därunder till kapten vid
mobilgardet, var 1874—
82
förvaltningsämbets-man i Algeriet (från
1878 prefekt
iConstan-tine). C. var därefter
i hemlandet 1882—91
prefekt först i depart.
Nord, sedan i Rhöne
samt 1891—97
generalguvernör i Algeriet.
Han övergick därpå
till diplomatbanan
samt var ambassadör i
Washington 1897—
1901, i Madrid 1901—07 och i Berlin 1907—14.
C. underhandlade 1898 å spanska regeringens
vägnar om fredspreliminärer med Förenta
staterna, hade 1911 väsentlig andel i den
fransktyska uppgörelsen i Marockofrågan och var
till krigsutbrottet aug. 1914 en misstroget
vaksam iakttagare av tyska regeringens
politik. Sedermera var han 1915—17 under
ministärerna Briand, Ribot och Painlevé
generalsekreterare i franska utrikesministeriet
samt 1919—20 en av Frankrikes delegerade
vid fredskonferensen i Paris. Sedan 1919 har
han fungerat som ordf, i den med vidsträckt
befogenhet i frågor om fredstraktaternas
verkställighet utrustade
ambassadörkonferensen. V. S-g.
Cambon [käbå’], Paul, fransk diplomat
(1843—1924), bror till Jules C. Var först
advokat i Paris, blev i nov. 1870 kabinettschef
hos dåv. Seineprefekten Jules Ferry, var från
1872 prefekt i olika departement och 1882—86
Frankrikes förste resident i Tunisien, där han
med stor energi och skicklighet ordnade det
nyförvärvade protektoratområdets förvaltning.
På grund av tvister med därvarande franska
truppers befälhavare, general Boulanger,
avlägsnades C. 1886 från sin post, så snart
Boulanger blivit krigsminister. Han var
sedermera ambassadör i Madrid 1886—91, i
Konstantinopel 1890—98 och i London 1898—1920.
C., som kom till London under
Fashodakri-sen, lyckades snart återställa det goda förhål-
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
