Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Campanus, Johannes - Campardon, Émile - Campbell (ö) - Campbell, ätt - Campbell, Alexander - Campbell, sir Archibald - Campbell, Colin, lord Clyde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
529
Campardon—Campbell, C.
530
lich, bemärkt såsom en fanatisk anhängare av
Luthers idéer, begav sig i slutet av 1520-talet
till Wittenberg, kom där genom sina yrkanden
på en grundligare reformation, som han ansåg
sig ensam kallad att genomföra, och
framför allt sin kritik av treenighetsläran i strid
med reformatorerna, vilka dock, efter några
misslyckade medlingsförsök, avsiktligt
ignorerade honom. Djupt kränkt lämnade han
1531 Kursachsen, var senare inblandad i den
radikala vederdöparrörelsen, sattes av
hertigen av Jülich omkr. 1555 i fängelse och
kvarhölls där till sin död. Hans sjukliga
självöverskattning synes småningom ha
utvecklats till verklig sinnesförvirring. Jfr
Antitrinitarier. E. Bg.
Campardon [käpardå’], É m i 1 e, fransk
historiker (1834—1915), avdelningschef vid
franska nationalarkivet. Skrev bl. a.
»Histoire du tribunal révolutionnaire» (2 bd, 1861;
ny uppl. 1866), »Marie Antoinette et le procès
du collier» (1863) och »L’académie royale de
musique au XVIII :e siècle» (2 bd, 1884) samt
utgav, jämte É. Boutaric, »Mémoires de
Fré-déric II, roi de Prusse» (2 bd, 1866).
Campbell [kämbl], ö i Stilla oceanen, s. om
Nya Zeeland, 52° 34’ s. br., 169° 12’ ö. Igd;
med omgivande holmar 184 kvkm. Är
obebodd och berglänt men har en god hamn.
Tillhör Nya Zeeland.
Campbell [kämbl], gammal högskotsk ätt,
som ända sedan medeltiden utövat stort
inflytande i skotska högländerna, på
1600-talet var den mäktigaste i hela Skottland
och alltjämt hör till dess med jordagods
rikligast försedda ätter. Som dess stamfar
uppges sir Colin C. of L o c ho w, vilken 1280
slogs till riddare av konung Alexander III.
Huvudmännen för hans ätt vunno med tiden
efter vartannat titlarna earl (1457), markis
(1641), skotsk hertig (1701) och engelsk hertig
(1892) av A r g y 11 (om de mest kända bland
dem se A r gy 11). Från en yngre son till den
på 1400-talet levande 1 :e lord Argyll
härstammade släktgrenen Breadalbane (se d. o.).
Ätten C:s genealogi behandlas i »The house
of Argyll and collateral branches of the elan
Campbell» (1871).
Från Argyllgrenen härstammade flera
krigare, som inkommo till Sverige på Karl IX:s
och Gustav II Adolfs tid, bl. a. major Karl
el. Carel C. (1593—1632). Fram på
1800-talet räknade denna släktgren många
medlemmar i Sverige, mest officerare i lägre
grader; den torde ha utgått på manssidan 1891
och på kvinnosidan 1903. — På 1700-talet
fanns i Stockholm en köpmanssläkt C., och
även i Göteborg levde på 1700-talet en
köp-mansfamilj C., av vars medlemmar Colin C.
(1686—1757) inflyttade 1731 och s. å. blev
direktör i Ostindiska kompaniet samt
sedermera kommerseråd. Såväl han som H u g h
C. naturaliserades som svenska adelsmän (den
förre 1731, den senare 1736) men togo ej
introduktion. De uppges ha härstammat från
Ord, som saknas under
ättens Argyllgren. Litt.: G. Indebetou, »De
svenska grenarna av skotska ätterna C.» (i
Personhist. Tidskr., 1908). V. S-g.
Campbell [kämbl], Alexander,
nordamerikansk sektstiftare (1788—1866), son till
en från Irland till Amerika 1807 emigrerad
presbyteriansk präst, Thomas C., som i
Pennsylvania sökte verka för praktisk enhet
mellan de olika religiösa grupperna. C.
deltog från 1809 i detta faderns arbete och blev
snart den egentlige ledaren. Det
ursprungliga, enkla evangeliet tedde sig för honom
som lämplig grund för dessa
enhetssträvan-den. I sin strävan att borttaga alla senare
»tillsatser» till evangeliet fördes han till att
förkasta barndopet. Därigenom kommo dessa
»reformers», som de kallade sig, att närma
sig baptisterna. 1823 grundade C.
månadsskriften The Christian Baptist. Efter en
schism bildade »reformers» ett eget samfund
och kallade sig Disciples of Christ
(stundom ha de även kallats Campbell
i-t e r). Småningom efterträddes inom
samfundet det praktiska enhetsintresset av
strävanden att återvända till urkristen tro och sed,
varom rörelsens namn ger en antydan.
Samfundet är kongregationalistiskt organiserat. Man
firar nattvardsgång varje vecka, iakttager noga
bruket av neddoppning vid dopet och
avvisar all teologisk spekulation. Under
ständiga strider med andra religiösa grupper har
samfundets medlemsantal ständigt ökats, så
att det nu är det sjätte till storleken av
religionssamfunden i Förenta staterna.
Rörelsen, som är mest utbredd i mellersta och
västra delarna av Förenta staterna, räknade
1923 omkr. 1,400,000 kommunikanter. Hg Pl.
Campbell [kämbl], sir Archibald,
brittisk militär (1769—1843). Förde 1824—26
framgångsrikt överbefälet i första kriget mot
Burma (se d. o., sp. 281). Till lön härför
upphöjdes han till baronet.
Campbell [kämbl], Colin, från 1860 lord
Clyde, brittisk fältherre (1792—1863).
Föddes i Glasgow och var son till en timmerman
Macliver; modern tillhörde släktgrenen
Campbell of Islay, och
genom en
missuppfattning av
militärmyndigheterna kom Colin
Macliver, då han 1807
ingick i militärtjänst,
att kallas C., vilket
namn han sedan bar.
Han utmärkte sig
under kriget på spanska
halvön för oförvägen
tapperhet och nådde
1813 kaptens grad.
Sedan gick hans
beford
ran långsamt, ehuru han tappert stred i
kriget mot Förenta staterna 1814 och i
Kinakri-get 1842; överste blev han först 1843. C.
tjänstgjorde 1846—53 i Indien och utmärkte sig
därunder i kriget mot sikherna. I Krimkriget
del
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
