Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Campanella, Tommasso - Campania - Campanile - Campanini, Barberina - Campansmast - Campanula - Campanulaceae - Campanus, Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
Campania—Campanus
528
aktighet i en politisk sammansvärjning.
Under 27 år släpades han från det ena fängelset
till det andra. Under de förfärliga lidanden,
som han måste utstå, diktade han
frihets-dikter, som han sedan återgav ur minnet.
Slutligen utverkade påven Urban VIII, att
C. överlämnades till inkvisitionsdomstolen i
Rom, och efter ytterligare tre fängelseår
under mild behandling frigavs han 1629. Då
spanjorerna åter sökte få honom i sitt våld,
flydde han 1634 till Frankrike, där han åtnjöt
Richelieus gunst och av Gassendi infördes i
den lärda kretsen kring pater Mersenne.
C:s filosofi är en egendomlig blandning av
skarpsinnig lärdom, fantastisk
naturförklaring och originella tankar, som förebåda den
nya tiden men ännu ej kommit till klarhet.
Särskilt betydelsefull är den
kunskapsteoretiska vändning han ger tänkandet. All
kunskaps grund är för honom
sinnesförnimmelserna, av vilka minnena och tankarna blott
äro upprepningar i medelbara, invecklade
former. Med våra förnimmelser komma vi ej åt
annat än våra egna inre tillstånd. Men
världen är ett enda helt, och människan är en
värld i smått. Från sig själv kan hon därför
sluta till den övriga verkligheten. Som
Augustinus före och Cartesius efter honom (ehuru
Campanellas skrift utkom senare) utgick han
från vissheten av att »jag är». Liksom
Cartesius använde han det ontologiska beviset
för Guds existens. All verklighet är enligt
hans åsikt av samma art, uppenbarelser av
Gud, och allt är därför levande; även
naturtingen äga känsla och vilja. Den hänförelse,
varmed C. omfattade forskningen och
tänkandet, uppbars ej av blott teoretiskt intresse,
utan även för honom hade vetandet framför
allt sitt värde i den makt det förlänar, och
liksom så många i samtiden drömde C. om
de samhällsreformer, som genom användning
av det nya vetandet skulle lyckliggöra
mänskligheten. I skarp motsats till Machiavelli,
som förfäktade nationalstatens intressen, ville
C. förbereda en världsstat och framhöll det
som den spanska monarkiens historiska
uppgift att föra alla de kristna folken
tillsammans, liksom Frankrikes uppgift var att
tvinga även kättarna in i denna världsstat,
som ytterst skulle stå under påvens ledning.
I en senare skrift, där han framställde utopien
om »solstaten», lämnade han en sorts motbild
till Platons idealstat, liksom denna strängt
socialistisk, med arbetstvång (4 tim. dagl.)
och med statsreglering även av förhållandena
mellan könen. Men under det Platon
skattade åt grekernas missaktning för
kroppsarbetet, ville C., som ej kände annan
rangordning än den vetenskapliga bildningens,
erkänna kroppsarbetarna som likställda med
övriga medborgare. Huru C. tänkte sig
förhållandet mellan denna »solstat», där ingen
plats fanns för kungar, adel eller präster, och
den teokratiska världsstat, om vilken han
förut skrivit, kan ej med visshet avgöras. C:s
samlade verk utgåvos 1854 av A. d’Ancona.
Se C. Sigwart, »Kleine Schriften», och C. D.
af Wirsén i Framtiden (1869). S-e.
Campänia, lat., se Kampanien.
CampaniTe, it., se Kampan il.
Campanfni, Barberina, italiensk dansös
(1721—99). Debuterade 1739 i Paris,
beundrades för sin konst och sin skönhet och knöt
kärleksförbindelser med förnäma män. Genom
kontrakt bunden vid teatern i Berlin, hämtades
hon mot sin vilja dit av Fredrik II, vars
älskarinna hon var 1744—48. 1751 gifte hon sig med
geheimerådet Karl Ludwig von Cocceji. De
levde senare var på sitt håll och skildes
formligen 1788. C. ägde stora gods i Schlesien och
upphöjdes 1789 i grevligt stånd mot att hon
donerade sin egendom till ett adligt
jungfrustift å sitt slott Barschau, där hon dog som
stiftets abbedissa. Biogr. av Olivier och
Nor-bert (1909) samt historiska romaner om C. av
Norbert (1913), Adolf Paul (1915) och Ina
Lange (1915). Pjäsen »Kungens dansös» av
R. Presber och L. W. Stein uppfördes 1921
i Stockholm.
Campansmast, en längst akterut på
1600-och 1700-talets svenska örlogsfartyg stående
mindre mast eller flaggstång, på vilken den
stora blågula, tretungade nationalflaggan,
fordom även benämnd campansflaggan,
hissades. ö-g.
Campänula, se Blåklocka.
Campanuläceae, seBlåklockfamiljen.
Campänus, Johannes, en av
reformationstidens mest bekanta antitrinitarier (d.
omkr. 1575). Gjorde sig först, i Köln och Jü-
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
