Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Capitolium - Capitularia - Capitularis - Capitulum - Capo - Capodimonte - Capodistria - Capo d’Istria - Caponnière - Caporal - Caporetto - Capotasto - Capparidaceae, Capparis - Cappel, Louis - Cappelle, Jan van de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
573
Capitularia—Cappelle
574
ter kallas representationens samlingslokal
Capitolium.
Capitularia, lat., se Kapitularier.
Capituläris, lat. (av capi’hilum, kapitel),
ledamot av ett domkapitel.
Capi’tulum, lat. (av ca’put, huvud), kapitel;
domkapitel.
Ca’po, it., huvud, chef; början (se Da
capo); udde.
Capodimo’nte, kungligt slott vid Neapel,
påbörjat av Karl III 1738 men fullbordat
först ett århundrade senare av Ferdinand II.
Det innehåller ett tavel- och skulpturgalleri
samt en samling porslin från den av Karl III
där anlagda porslinsfabriken (1732—1806).
Även porslinet kallas c.; dess märke är
antingen N (Neapel) eller R F (Real fabbrica).
Capodfstria, stad i n. ö. Italien, prov.
Pola, vid kusten av Triesteviken, inom
landskapet Istrien, 13 km s. s. v. om Trieste;
12,654 inv. (1921). Ålderdomligt byggd.
Handel med havssalt, vin och olja. Togs omkr.
1279 av venezianerna, som gjorde det till
Istriens huvudstad (»Capo dTstria»).
Capo dTstria, släkt, se Kapodistrias.
Caponnière [kapåniä’r], fr., se Kaponjär.
CaporaT, fr., korpral. — L e p e t i t c. [lo
pti kapåraT], öknamn på Napoleon I.
Capore’tto (ty. Karfreit), by i Juliska
alperna vid Italiens n. ö. gräns, 33 km n. ö. om
Udine, före freden i S:t Germain 1919
tillhörande Österrike.
Av italienarna och i allm. i
ententelittera-turen har efter C. uppkallats det genombrott
av italienska
Ison-zofronten under
världskriget, som
skedde i slutet av
okt. 1917 (stundom
kallat 12 :e
Isonzo-slaget); i tyska
litteraturen kallas det
genombrottet vid
Flitsch—Tolmein).
Då det för den
tyska översta
krigs-ledningen blev
klart, att de
österrikisk-ungerska
truppernas
strids-värde efter de elva
Isonzoslagen så
försvagats, att det
vore tvivelaktigt om
de kunde motstå
ännu ett
huvudan
grepp, beslöts att, oaktat den pressning, för
vilken de tyska arméerna voro utsatta på
västfronten (Flandern), ställa trupper till
förfogande för en offensiv på italienska fronten.
Då tillräcklig styrka ej kunde disponeras för
en offensiv från Trentino, som i händelse av
framgång skulle varit av större strategiskt
värde, valdes för anfallet frontdelen vid övre
Isonzo mellan Plezzo (ty. Flitsch) och Tolmino
(ty. Tolmein). Inom detta område nybildades
14 :e tyska armén under befäl av general Otto
v. Below. Den kom att bestå av 7 tyska och
8—9 österrikisk-ungerska fördelningar. Av de
senare fanns en del förut på frontdelen.
Sammandragningen mötte stora svårigheter på
grund av den bergiga terrängen och de
fåtaliga förbindelserna. På italienska sidan
försvarades frontsträckningen av vänstra flygeln
av 2:a armén under general Capello (se d. o.).
Särskilda försvarsåtgärder tyckas ej haträffats.
24 okt. tidigt på morgonen öppnades på den
utsedda fronten av v. Belows trupper en
våldsam artilleribeskjutning, huvudsakligen med
gasprojektiler, och kl. 8 f. m. gick infanteriet
under tät dimma och regn till anfall. Högra
gruppen, som ansattes från Plezzo, hejdades
vid Saga (vid Isonzokröken), men de trupper,
som från Tolmino i nordvästlig riktning
lyckades tränga fram i Isonzodalen mot C.,
togo denna ort och fortsatte i dalgången ned
till Cividale. De italienska trupper, som
försvarade denna frontdel, påstås ha haft en
mindre fast sammansättning och svagare
moraliskt värde än sina stridskamrater på
övriga frontdelar. De kastades häftigt tillbaka
och togos tillfånga i mycket stort antal. Men
exempel förekommo också på ett synnerligen
hjältemodigt motstånd av flera grupper, som
höllo vissa bergstoppar besatta och där
försvarade sig till sista man. 25 och 26 okt.
fullföljdes framryckningen, och Cadorna såg
sig 26 okt. på kvällen föranledd att ge order
om allmänt återtåg. Efter hand stöddes 25
och 26 okt. anfallsrörelsen av en offensiv av
Boroevitjs högra flygel på Bainsizzaplatån.
27 okt. inryckte Belows trupper i Cividale,
och 28 okt. stodo de tyska avantgardena i
Udine. Den italienska linjen böljade
tillbaka över den först avsedda upptagslinjen
vid floden Tagliamento och gjorde front mot
fienden först vid Piave (se Italienska
krigsskådeplatsen). — För
undersökning av de orsaker, som föranlett katastrofen
vid C., nedsattes jan. 1918 under presidium
av general Caneva en kommission, den s. k.
Caporettokommissionen, som ansåg,
att försummelser begåtts av flera högre
befälhavare (Cadorna, Capello m. fl.). M. B-dt.
Capota’sto, it., vid gitarr och cittra: rörlig
metall- el. träkloss, som fastskruvas tvärs
över strängarna, när man vill höja
instrumentets stämning.
Capparidäceae, Ca’pparis, se Kapparidéer.
Cappel [kapä’1], Louis, fransk
språkforskare (d. 1658). Protestantisk präst och teol.
prof, i Saumur. C. trodde icke på den
hebreiska bibeltextens gudomliga ursprung;
försvarade sin åsikt bl. a. därmed, att vokaltecknen
uppfunnos först efter den babyloniska talmuds
fullbordan. Hans förnämsta arbete, »Critica
sacra» (1650), betonade de gamla
bibelöversättningarnas betydelse för en kritisk
textbehandling.
CappeTle, Jan van de, holländsk målare
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
