Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Caprivi (De Caprara de Montecucculi von), Georg Leo von - Capsella - Capsicum - Captatio benevolentiae - Capua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
577
Caprivi—Capua
578
Caprivi [-I’vi el. -i’fi] (fullständigt namn:
De Caprara de Monteeueculi von
C.), Georg Leo von, greve, tysk militär
och statsman (1831 24/2—99 ®/2). Deltog i 1866
års krig som major
i preussiska 1 :a
arméns generalstab och
i fransk-tyska kriget
som 10 :e armékårens
stabschef, varvid han
inlade stor förtjänst
om denna armés
operationer. Efter freden
inträdde C. i
krigsmi-nisteriet, steg snabbt
i graderna och blev
1882 generallöjtnant
och divisionschef. Han
utnämndes 1883 till chef för
marindepartementet och fick viceamirals titel. Uüder de
fem år han stod i spetsen för Tysklands
sjöförsvar främjade han kraftigt flottans,
särskilt torpedväsendets, utveckling och visade
sig både som skicklig administratör och som
framstående parlamentarisk talare. 1888 blev
han chef för 10 :e armékåren men stannade
icke länge på denna post, enär han 20 mars
1890 utsågs till Bismarcks efterträdare som
tysk rikskansler, varjämte han blev preussisk
ministerpresident och utrikesminister
Utnämningen väckte stor förvåning, ty C. hade
dittills icke spelat någon större politisk roll;
dock lär Bismarck redan 1878 ha i honom anat
sin efterträdare.
Som rikskansler stod C. till en början »i
Bismarcks skugga». I utrikespolitiskt
hänseende närmade han sig Österrike och Italien
och förnyade 1891 trippelalliansen på sex år;
däremot lät han Bismarcks s. k.
återförsäk-ringsfördrag med Ryssland 1890 utlöpa utan
förnyelse. Med England avslöts 1 juli 1890
en traktat, vari Tyskland i utbyte mot
Vitu-området (i Östafrika) och protektoratet över
Sansibar fick Helgoland. Denna uppgörelse
och C:s hela kolonialpolitik misshagade på det
högsta dem, som ville göra Tyskland till en
stor kolonialmakt. C. genomdrev trots
agrarernas och de konservativas motstånd en rad
handelstraktater, bl. a. med Österrike-Ungern,
Italien och Ryssland, och bröt därigenom
med Bismarcks ekonomiska system. I
inrikespolitiken var C. strängt konservativ men gick
fram med mildhet mot socialister och polacker
samt arbetade för försoning med katolska
kyrkan och med welferna. Efter
riksdagsupplös-ning lyckades han 1893 genomdriva en
militärreform, genom vilken härens fredsstyrka
betydligt ökades men tjänstetiden nedsattes från
tre till två år. Trots alla framgångar hade
C. skaffat sig många politiska fiender,
särskilt bland agrarerna, som voro missnöjda
med sänkningen av spannmålstullarna, och de
konservativa, som icke gillade hans
modera-tion mot »omstörtningspartierna», d. v. s. mot
socialisterna. Därtill kom, att han icke hade
Ord, som saknas under
något parti bakom sig och i tysthet
motarbetades av Bismarcks anhängare och av
greve Botho zu Eulenburg, som 1892 blivit
preussisk ministerpresident. 26 okt. 1894
avgick C., för de oinvigda lika oväntat som
han kommit, och deltog sedan icke mera i
politiken. — C:s utmärkande drag voro
soldatens pliktkänsla, som särskilt 1883 och 1890
förmådde honom att åtaga sig uppgifter, för
vilka han förut varit främmande, och en
järnflit, parad med gott förstånd och lätthet att
klart framföra sina tankar. Han hade 1891
upphöjts i grevligt stånd. — Jfr Arndt, »Die
Reden des Grafen v. C.» (1894); Hammann,
»Der neue Kurs» (1918); Gothein,
»Reichs-kanzler Graf C.» (1918). A. A-t.
CapseJla, se L o m m e.
Kajennpeppar. Spansk peppar.
Ca’psicum, ett till solanacéerna hörande
släkte, kännetecknat av bärlik men föga
saftig, uppblåst frukt. C. hör hemma i
Sydamerika; de odlade arterna finnas ej i vilt
tillstånd. Av bl. a. C. annuum, som odlas i s.
Europa, särskilt i Ungern, får man spansk
peppar (ung. paprika), som består av de
torra, mogna frukterna; de äro 5—10 cm
långa, vanligen kägelformiga; smaken av skalet
är brännande skarp. Spansk peppar odlas även
i Afrika, Japan och Nordamerika. Av C.
fastigiatum och C. frutescens m. fl., vilkas
frukter äro endast 2—3 cm långa, beredes
kajennpeppar. C.-arter odlas ofta som
prydnadsväxter i kruka. Jfr Curry.
Captätio benevole’ntiae, lat., jäktande efter
ynnest, lycksökeri.
Ca’pua. 1. I forntiden huvudstad i
Kampa-nien och länge Italiens andra stad. Var urspr.
ett oskiskt samhälle, sedermera en etruskisk
stad och erövrades 424 f. Kr. av samniterna
(kampanerna). Till Rom slöt sig C. 343; det
hade egen förvaltning med den s. k. lägre
medborgarrätten (se C i v i t a s). Från 312 var C.
förbundet med Rom medelst Via Appia. På
200-talet var C. en välbyggd stad med
blomstrande jordbruk, industri och handel. I det
nöjeslystna, yppiga samhället hade de först
senare i Rom införda gladiatorsspelen tidigt
vunnit insteg. Efter slaget vid Cannae 216
avföll C. till Hannibal, som vintern 216—215
där hade sitt kvarter; 211 återtogs staden av
romarna och straffades med förlust av
självstyrelse och medborgarrätt, varjämte lantom-
C, torde sökas under K.
IV. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
