Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carlsberglaboratoriet - Carlsen, Elling - Carlsen, Hans Rasmussen de - Carlson, Anton Julius - Carlson, Bengt - Carlson, Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
613
Carlsen—Carlson, E.
614
som revolutionerat bryggeriindustrien och
andra jäsningsindustrier samt dessutom
utövat stort inflytande på, hela den moderna
biokemiska vetenskapens utveckling. Chr. B-l.
Carlsen, Elling, norsk ishavsfarare (1819
—1900). Förde sedan 1840-talet fångstfartyg
i Ishavet, kringseglade 1863 för första gången
Spetsbergen och återfann 1871 på Novaja
Semlja lämningarna efter Barents’ (se d. o.)
vinterbostad. C. deltog som islots i Payers
och Weyprechts expedition 1872—74, varunder
Frans Josefs land upptäcktes.
Carlsen, Hans Rasmussen de, dansk
adlig godsägare och politiker (1810—87).
Representerade 1841—44 i östiftens
ständerförsam-ling sin klass, var 1855—64 kungavald medlem
av riksrådet, invaldes
1859 i landstinget, där
han satt till 1866, var
sedan 1866—69
folke-tingsman och från 1870
till sin död kungavald
led. av landstinget. Maj
—juli 1864 var han
inrikesminister. Vid
början av sin politiska
bana hade C. ivrat
för konstitution och
nationell politik,
omfattade sedan Ejder-
linjen och deltog 1861 i stiftandet av
Danne-virkeforeningen. Mot slutet av sitt liv blev
han alltmera konservativ. Han hade stora
skandinaviska sympatier och livliga religiösa
intressen, särskilt sedan hans syster ingått
äktenskap med N. F. S. Grundtvig.
Carlson, Anton Julius,
svensk-amerikansk fysiolog (f. 1875 29/i). Född i Bohuslän,
utvandrade C. 1891 till Amerika, blev student
vid Augustana college 1898, fil. dr vid Leland
Stanford-universitetet 1902 och associate
professor vid universitetet i Chicago 1909 (ord.
prof. 1916). Efter världskriget var C. en av
ledarna för det amerikanska hjälparbetet i
Europa. Han blev med. hedersdoktor i Lund
1918. C. har ingående undersökt bl. a.
blodomloppets och matsmältningens fysiologi och
därvid särskilt studerat hjärtverksamheten hos
ryggradslösa djur samt magsäckens
förhållande under hungertillstånd. Resultaten av sina
studier har han offentliggjort i amerikanska
och tyska tidskrifter, oftast i American
Journal of Physiology. R. T-dt.*
Carlson, Bengt, finländsk kompositör och
dirigent (f. 1890). Studerade vid Helsingfors
musikinstitut 1909—13 och med
statsstipen-dium 1913—14 för V. d’Indy i Scola
can-torum i Paris; han intar en bemärkt plats
bland Finlands tonsättare och verkar som
ledare för Svenska oratoriekören,
sångsällskapet M. M. och Akademiska sångföreningen.
I C:s kompositioner (kammar- och
orkestermusik, verk för kön och orkester), vilka utom
sina nordiska drag förete beröringspunkter
med César Franck och nyare fransk musik,
Ord, som saknas under
spelar det harmonisk-kromatiska elementet en
framträdande roll utan att utesluta en vacker
och uttrycksfull melodik. E. Fm.
Carlson, Ernst, historiker, skolman (1854
—1909), son till F. F. C. Blev 1872 student
i Uppsala, 1877 fil. dr och 1880 docent i
historia där samt 1883 lektor i historia,
geografi och
modersmålet vid Högre
realläroverket i Göteborg.
1890 blev han
professor i historia och
statskunskap vid
Göteborgs högskola men
återgick 1893 till sitt
lektorat. C. tog livlig
del i Göteborgs
kommunala liv och var bl.
a. 1891—1900 ordf, i
stadens allmänna
folkskolöverstyrelse. 1897
—1905 var han, som i politiken vanligen slöt
sig till frisinnade partier, led. av Andra
kammaren för Göteborgs stad. C. var en flitig och
framgångsrik motionär. Det var på grund
av hans motion 1898, som den statistiska
handboken »Sverige» med anslag av statsmedel
utarbetades. Hans motion 1899 om en mera
tidsenlig och svensk namnlängd i almanackan
ledde till önskad påföljd. Upptagande tanken
i S. Boethius’ läroverksmotion av 1896,
motionerade han 1899 om skrivelse till K. m:t
med anhållan om förslag till omorganisation
av de allmänna läroverken i den riktning, att
9-årskursen delades i ett högre och ett lägre
stadium samt att det lägre finge en
avslut-ningsklass med en särskild avgångsexamen
(»realskoleexamen»). C. insattes i den med
anledning av motionen tillsatta kommittén
och inlade stor förtjänst vid utarbetandet av
dess förslag, som blev grunden till 1904 års
läroverksreform. S. å. utsågs C. till
överdirektör och chef för den nyskapade
Överstyrelsen för rikets allmänna läroverk. — C.
skrev bl. a. »Om Karl XII:s vistelse i Sachsen
1706—07» (1877), »Sverige och Preussen 1701
—1709» (i Hist. Bibi., 1880), »Drottning
Kristinas historia» (i »Sveriges historia», IV,
1881), »Sverige på kongressen i Wien 1814—
1815» (i Hist. Tidskr., III, 1883), »Karl XII:s
ryska fälttågsplan 1707—1709, sedd i ljuset af
nyare forskningar» (i Nord. Tidskr., 1889),
»Karl XII och kejsaren 1707» (i Hist. Tidskr.,
XVII, 1897) och »Slaget vid Poltava och dess
krigshistoriska förutsättningar» (1897; i
festskrift tillägnad C. G. Malmström). Han utgav
med inledning »Konung Karl XII:s
egenhändiga bref» (1893; tysk övers. 1894). Efter
vidlyftiga forskningar för en fortsättning av
faderns stora historiska verk utarbetade C.
del 3 av »Sveriges historia under Karl XII:s
regering», som omfattar åren 1706—09 och
postumt utgavs 1910. Sin uppfattning av Karl
XII hade han i huvudsak ärvt från fadern,
och den framkallade ungefär samma kritiska
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
