Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carlson, Ernst - Carlson, Fredrik Ferdinand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
615
Carlson, F. F.
616
gensagor som dennes (se nedan sp. 618). Stor
förtjänst om den geografiska undervisningen
inlade C. genom sin mycket spridda
»Skol-geografi» (1887; många uppl. och
bearbetningar). Han utgav även en »Folkskolans
geografi» (1905). (V. S-g.)
Carlson, Fredrik Ferdinand,
hävdatecknare, statsman, skolreformator (1811 13/e
—87 2/3). Född på Kungshamns gård i
Al-sike socken, Stockholms län, blev C. 1825
student i Uppsala, fil. kand. 1832 och fil. magister
1833. En 1834—36
företagen utrikes resa,
varunder han i Berlin
åtnjöt Rankes
undervisning, blev
vändpunkten i hans
utveckling som historiker, i
det han invigdes i den
då nya
forskningsmetoden med dess
källstu-dium och källkritik.
C. blev 1835 docent i
allmän historia och
var 1837—46 lärare för
prinsarna Karl, Gustav och Oskar. 1844
utnämndes han till adjunkt i historia och
statistik vid Uppsala universitet och företog 1846
en resa till England, varunder hans politiska
åskådning påverkades i liberal riktning. Efter
hemkomsten förordnades C. att som e. o.
professor uppehålla professuren i historia, sedan
Gei jer hösten 1846 flyttat till Stockholm, och
1849 blev han dennes efterträdare. I fyra år
stannade han utan avbrott vid universitetet,
men sedan kommo uppdrag av allehanda art
emellan, så att han vid sitt avskedstagande,
1877, i knappt 10 år tjänstgjort som professor.
Som föreläsare förstod C. att livligt intressera
sina lärjungar genom sina väl förberedda, lätt
flytande, ej sällan sirliga föredrag. Han gav
det historiska studiet fart även genom
personligt umgänge med de unga, särskilt genom
bildandet av Historiska föreningen, varmed
uppslaget gavs till de vetenskapliga
fackföreningarna vid universiteten.
Under de sex sista ståndsriksdagarna var
C. led. av prästeståndet (1850—63 som
representant för Uppsala universitet, 1865—66 för
Vetenskapsakademien). Han var 1858 ordf, i
kommittén för granskning av den 1856
utfärdade läroverksstadgan. 1 aug. 1863 kallades
han, efter C. J. Thyselius, till statsråd och chef
för Ecklesiastikdepartementet i De Geers
första ministär. Han avgick samtidigt med
De Geer 3 juni 1870 och återtog sin professur,
men endast till namnet, ty han stannade,
tjänstledig, i Stockholm för att fortsätta
arbetet på sin historia, vilket dock tidtals
avbröts av nya offentliga uppdrag. C. blev 1872
led. av direktionen över Stockholms stads
undervisningsverk och ordf, i kommittén för den
tekniska undervisningens ordnande samt led.
av Första kammaren (för Gävleborgs län).
Som lekmannaombud för Härnösands stift
del
tog han i 1873 års kyrkomöte. 1874 och 1875
valdes han till ordf, för riksgäldsfullmäktige.
När De Geer 11 maj 1875 bildade sin andra
ministär, övertog C. ånyo chefskapet för
Ecklesiastikdepartementet (efter Wennerberg).
Han lämnade det redan 1 nov. 1878 i C. G.
Malmströms händer. Skälet till sin avgång
förklarade han. vara trötthet. Emellertid drev
han med iver sitt historiska verk, var ånyo
1880—84 led. av undervisningsdirektionen och
1881—82 synnerligen verksam som led. av
skatteregleringskommittén. I Första
kammarens förhandlingar tog han livlig del och lät
dödssjuk bära sig upp i kammaren till den
viktiga voteringen om spannmålstullarna 2
mars 1887, varvid han röstade med
frihandelsvännerna. Ett par veckor därefter avled han
i Stockholm. — En mängd vetenskapliga
utmärkelser kom C. till del; bl. a. var han led.
av Vet.-akad. (1858) och av Svenska akad.
(1859, efter C. A. Agardh). Han blev 1879
teol. hedersdoktor i Köpenhamn.
Som riksdagsman utmärkte sig C. för
utomordentlig arbetsamhet. Han var led. av
allmänna besvärs- o. ekonomiutskottet 1850—51,
1853—54, av statsutskottet 1856—58, 1859—
60, 1862—63, 1873—74, 1881—82 och 1885, av
bankoutskottet 1875 samt av särskilt utskott
1853 och 1875. C. var en utmärkt och fruktad
debattör. Berömt är hans framgångsrika
försvar 1862 och 1865 för De Geers
representationsreform. Han var en varm unionsvän och
trodde, att tillmötesgående av de norska
fordringarna bäst främjade föreningens syfte,
såsom hans anföranden vid behandlingen av bl.
a. norska frågan 1859 ådagalade. Han
verkade för vidgad religionsfrihet, t. ex. för
upphävande av förbudet mot konventiklar, och
ökande av församlingarnas inflytande vid
prästval. I grundskatte- och
härordnings-frågorna ombesörjde C. redaktionen av 1873
års bekanta »kompromiss», och han inlade
stor förtjänst om tillkomsten av 1885 års
riksdagsbeslut om en förbättrad värnpliktslag
i sammanhang med en partiell avskrivning
av grundskatterna. 1856 väckte han förslag
om utfärdande av en författning till
skyddande av landets fornminnen. Framför allt
satte C. som sitt mål undervisningsväsendets
förbättring och bildningens höjande. Redan i
skriften »Om svenska elementarläroverken och
deras förbättring» (1843) framlade han sitt
program med dess reformkrav, bl. a. på att
skolan inrättades för samhällets olika
ändamål och att det aörjdes för lärarnas
utbildning och ekonomiska ställning. Vid riksdagen
1856—58 väckte han förslag om förbättrad
pensionering för lärarna vid
elementarläroverken. Hans arbete som ordf, i 1858 års
läroverkskommitté satte frukt dels i 1859 års
stadga för elementarläroverken, dels i den
1862 utfärdade stadgan om avgångsexamen,
genom vilken studentexamen vid universiteten
ersattes med en mogenhetsprövning vid
läroverken under kontroll av censorer. Som
stats
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
