Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carnarvon, Henry Howard Molyneux Herbert - Carnatic - Carnaubapalm - Carnegie, släkt - Carnegie, Andrew - Carnegie endowment for international peace
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
629
Carnatic—Carnegie endowment for International peace
630
1886 vicekonung på Irland, förde där en
försonlig politik och förhandlade med Parnell
om begränsad irländsk självstyrelse, C. var
en kunnig arkeolog och översatte första
hälften av »Odysséen» (1886). Hans »Essays,
ad-dresses and translations» ha postumt utgivits
(3 bd, 1896). V. S-g.
Carnatic, se K a r n a t i k.
Carnåu’bapalm, se V axpalmer.
Carnegie [käne’gi], skotsk släkt. George
C. tillhörde en gammal adlig familj,
deltog 1745—46 i prins Karl Edvards uppror
och kom 1746 till Göteborg, där han idkade
handel, varefter han 1766 återvände till
Skottland. Hans son David C. fortsatte
sedermera under namnet D. Carnegie & C:o
firman, i vilken hans brorson David C. (1813
—90) anställdes 1830 och blev delägare 1836.
Denne förtjänade, särskilt på sockerbruket
och porterbryggeriet vid Göteborg, en stor
förmögenhet, av vilken han 1887 skänkte en halv
mill. kr. till Göteborgs högskola. Från 1841
vistades han huvudsakligen i Skottland.
Carnegie [käne’gi], Andrew, amerikansk
industriman och donator (1837 25/n—1919
n/s)-Född i Dunfermline i Skottland, utvandrade
C. 1848 till Amerika, arbetade där först vid
en bomullsfabrik,
sedan som eldare och
telegrambärare, fick
anställning som
telegrafist vid
Pennsylvania-banan och avancerade
till sekreterare hos
dess ledare, Thomas A.
Scott, som gjorde
honom till direktör för
en av linjerna. Genom
en uppfinning av
sovvagnar, vilka
tillverkades av ett bolag, där
han blev delägare, lade C. grunden till sin
förmögenhet, som sedan betydligt ökades genom
förvärv och försäljning av oljekällor,
tillverkning av järnvägsbroar m. m. Med tillämpning
av bessemermetoden, som han gjort bekantskap
med vid ett besök i England 1868, anlade han
i Pittsburg ett järn- och stålverk, som inom
kort blev det förnämsta i världen. Sedan C.
inköpt Ohioverken, ägde Carnegie Steel
com-pany sju stora järnverk och dessutom
kollager, gruvor och järnvägar, varjämte han
behärskade många andra företag. 1901 sålde
C. sina fabriker till amerikanska ståltrusten
för 250 mill. doll. och drog sig tillbaka från
affärslivet.
C. väckte 1889 stort uppseende genom sin
förklaring, att »den man, som dör rik, dör
vanärad», och i överensstämmelse med denna
grundsats disponerade han största delen av
sin förmögenhet. Han skänkte sålunda ytterst
betydande belopp — enligt uppgift 350 mill.
doll. — till allmännyttiga ändamål, såsom
arbetarskydd, understöd av konst och
vetenskap, folkbildning, belöning för modiga
hand
lingar. Bland donationerna märkas
Carne-gieinstitutet i Pittsburg (se d. o.), en
stor vetenskaplig fond för stiftelsen
Carnegie institution (se d. o.), en skotsk
och en amerikansk universitetsfond, en
byggnad för Haagdomstolen (»C:s fredspalats», se
Haag), de s. k. »hjältefonderna», en mängd
fonder för folkbibliotek samt en stor
freds-donation (se Carnegie endowment
for International peace). Sin
födelsestad Dunfermline har han rikt
begåvat med kulturella donationer o. s. v. Även
Sverige har ihågkommits genom en donation
till en professur i engelska språket vid
Göteborgs högskola (1904) och en »hjältefond» (se
Carnegiestiftelsen). C. har även
utgivit flera skrifter i politiska, sociala och
ekonomiska ämnen, präglade av hans fasta
tro på Förenta staternas obegränsade
framtidsmöjligheter och hans uppfattning om
fattigdomens välsignelse och rikedomens
förpliktelser. På svenska föreligga »Arbetets
herravälde» (1902) och »Framgångens
hemlighet» (1907). Sina sista år tillbragte han mest
på slottet Skibo castle i Skottland; han dog på
sin egendom Shadow strook i Massachusetts.
— Jfr C:s »Autobiography» (1920); svensk
biografi av Fr. Carlberg (1903). (A. N-k.)
Carnegie endowment for International peace
[käne’gi endåu’mont få intonä^nol pi’s], eng.
(fr. Dotation Carnegie pour la paix
interna-tionale), stiftades 1910 av Andrew Carnegie
(se d. o.) genom donation på 10 mill. doll. i
värdepapper. Stiftelsens ändamål är att verka
för mellanfolklig fred genom att sprida
kunskap om krigens orsaker, natur och följder,
genom främjande av fredliga medel för
lösandet av mellanfolkliga konflikter och genom
praktiskt understödjande av vänskapliga
förbindelser mellan folken. Stiftelsen förvaltas
av en amerikansk direktion (trustees) med
säte i Washington. Arbetet är fördelat på
tre avdelningar (divisions): en för
mellanfolkliga förbindelser och pedagogiska syften samt
två mera vetenskapligt-teoretiska för dels
nationalekonomi och historia, dels folkrätt. Den
första har särskilt understött Institute of
international education i New York och en
amerikansk avdelning av den franska
Con-ciliation internationale samt (t. o. m. 1923)
utgivit omkr. 445 skrifter och broschyrer på
ett 10-tal språk, befordrat mellanfolkligt
utbyte av universitetslärare och studenter,
understött studieresor o. s. v. En europeisk
avdelning därav (Centre européen de la
Dotation Carnegie) upprättades 1911 i Paris och
fick vid sin sida ett »råd» av statsmän,
publicister och lärde; dess verksamhet låg delvis
nere under världskriget men återupptogs i
hela sin vidd 1923, sedan rådet första gången
ånyo sammanträtt 1922. Den har bl. a. sökt
avhjälpa en del av de skador kriget vållat,
t. ex. för återupprättande av
universitetsbiblioteken i Louvain och Belgrad beviljat
understöd på 100,000 doll. till vartdera. Även
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
