Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carpenter, Mary - Carpenter, William Benjamin - Carpentras - Carpentum - Carpet-baggers - Carpi - Carpini, Giovanni di Piano (Johannes de Plano) - Carpinus - Carpocapsa - Carpodacus - Carpodinus - Carpolithus - Carpzov, Benedict - Carr, Robert - Carracci, familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
641
Carpenter, W. B,—Carracci
642
åt kärleksverksamhet för fattiga barn. 1846
öppnades i Bristol en första »trasskola för
utarmade barn», sedan följde
förbättringsan-stalter för minderåriga förbrytare (1852 och
1854), skyddshem för
gossar och flickor o.
s. v. Hon och hennes
anhängare lyckades
även förmå
parlamentet att antaga flera
lagar, som betryggade
hennes anstalters
tillvaro och lämnade
fattiga och vilseförda
barn större skydd, än
andra länders
lagstiftning vid den tiden
gjorde. För att
för
bättra de hinduiska kvinnornas ställning
företog hon fyra resor till Indien och lyckades där
genomdriva många av sina önskemål.
Jämsides med sin praktiska verksamhet utövade
hon ett flitigt författarskap i filantropiska
och religiösa ämnen, bl. a. »Ragged schools»
(1849), »Reformatory schools» (1851) och
»Ju-venile delinquents» (1853). Biogr. av Rosalie
Olivecrona (1877).
Carpenter [kä’pinte], William
Benjamin, engelsk naturforskare, bror till Mary
C. (1813—85). Blev 1839 med. dr och 1845
prof, i fysiologi vid Royal institution i
London. Senare ägnade han sig åt studiet av
de fysikaliska och biologiska förhållandena
på större djup i havet, ledde jämte W.
Thomson 1868 »Lightning»-expeditionen och hade
stor andel i tillkomsten av den berömda
»Challenger»-expeditionen (1872—76).
Carpentras [karpätra’s], stad i s. Frankrike,
dep. Vaucluse, 22 km n. ö. om Avignon; 11,191
inv. (1921). Romerska fornlämningar,
betydande bibliotek från 1400-talet.
Carpe’ntum, lat., fornromersk tvåhjulig
vagn för två hästar och med skyddstak. —
C a r p e n tär ius, tillverkare av sådana
vagnar. H. Sgn.
Carpet-baggers [kä’pit-bägez], ett öknamn,
som efter inbördeskriget 1861—65 nyttjades
i sydstaterna på de politiska äventyrare, som
kommo norrifrån och på sina partipolitiska
utsikter till ämbetsmannauppdrag sökte
under kort tids vistelse där göra sig en
förmögenhet. De ansågos vid sin ditkomst icke äga
mera, än vad de kunde föra med sig i sin
nattsäck (eng. carpet-bag; därav namnet).
Ca’rpi, stad i n. Italien, prov. Modena, 15
km n. om Modena. Som kommun 30,675 inv.
(1921). Biskopssäte. Stråhattstillverkning.
CarpFni, Giovanni di Piano, lat. J
o-hannes de Plano C., italiensk resande
(omkr. 1190—1252 Vs). Var lärjunge till
Fran-ciscus av Assisi och verkade på olika platser
i franciskanordens tjänst. Efter mongolernas
infall i Europa i början av 1240-talet sändes
han 1245 av påven Innocentius IV på en
beskickning till mongoliska furstar. C. reste
Ord, som saknas under
över Kiev till kan Batu vid Volga, som
sände honom vidare till storkanen i
Kara-korum. Av denne fick han ett brev till påven
och återkom i juni 1247 till Kiev från den
mödosamma resan, den första av detta slag
någon europé företagit. Han utnämndes kort
efter hemkomsten till ärkebiskop i
Anti-vari. Om resan skrev C. ett för medeltidens
kännedom om mongolväldet banbrytande, rätt
vederhäftigt arbete, »Liber tartarorum» eller
»Historia mongalorum», utg. av d’Avezac 1839,
av Rockhill i Hakluyt society’s publikationer,
ser. 2: 4 (1900), och av Pullé 1913.
Carplnus, se A v e n b o k.
Carpoca’psa, se Fruktträdens
skadeinsekter och Äpp le veck 1 a ren.
Carpo’dacus, se Rosenfink.
Carpodinus, se Kautschukväxter.
CarpolFthus (Carpolithes, Carpolites), ett
provisoriskt släktnamn för fossila frön eller
frukter, som man finner isolerade och vilkas
samhörighet med något bestämt släkte ej
säkert kan fastställas. K. A. G.
Ca’rpzov, B e n e d i c t, tysk rättslärd (1595
—1666), prof, i Leipzig 1646, även domare.
Trädde med en empirisk metod i opposition
mot en dittills övermäktig skolastik. Hans
straffrättsliga verk »Practica nova imperialis
Saxonica rerum criminalium» (1638) hade
auktoritet långt in på 1700-talet. C. hyllade
sin tids grymma uppfattning och lär ha fällt
omkr. 20,000 dödsdomar, mest i
häxeriproces-ser. Hans »Jurisprudentia ecclesiastica seu
consistorialis» (1649) är den första
fullständiga systematiken i protestantisk kyrkorätt.
— Hans brorson Johann Benedict C.
(1639—99), teol. professor i Leipzig, var i
striden mot Speners och Franckes pietism en
av ortodoxiens främsta målsmän.
Carr [kä], Robert, se Somerset.
Carracci [karaTJi], bolognesisk målarfamilj
(se följ, artiklar ang. dess medlemmar).
Car-raccierna uppträdde under 1580-talet mot den
begynnande barocken och sökte fasthålla
högrenässansens stilprinciper. I detta syfte
be-drevo de och deras lärjungar ett ivrigt
studium av Rafael, Michelangelo, Giorgione m. fl.
konstnärer, i synnerhet Correggio, samt
antiken. Deras konst var emellertid icke
uteslutande eklektisk; de lade också vikt vid
grundliga naturstudier och voro i sitt
framställningssätt icke oberoende av barockens
måleriska, på rörelse och kontrasterande
Ijusverk-ningar grundade stil. Deras eklekticism torde
i själva verket ha varit mindre mekanisk och
deras motsättningsförhållande till de samtidas
»manierism» och »naturalism» mindre
utpräglat, än deras efterträdare och biografer velat
göra troligt. Emellertid utgår »den
akademiska skolan» i 1600-taléts italienska måleri
från dem, liksom »den naturalistiska» från
M. M. Caravaggio. Den skarpa rivaliteten
mellan dessa skolor utbildades efter
carracci-ernas tid. — I sitt arbete hade de bistånd
av talrika lärjungar, vilka sedan förde deras
C, torde sökas under K. IV. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
