Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carstens, Asmus Jacob - Carstensen, Georg - Carstensen, Johannes Peter - Carsus och Moderus - Carta - Cartagena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
651
Carstensen—Cartagena
652
måste C. länge förgäves sträva efter tillfälle
till konstnärlig utbildning. 1776 kom ban till
konstakademien i Köpenhamn, där han
undvek all egentlig undervisning men genom
anatomiska studier och
noggrant
betraktande av kopparstick
efter Rafael och
avgjut-ningar efter antiken
sökte inprägla
människokroppens former i
sitt medvetande; han
höll det för ovärdigt
en konstnär att
teckna efter naturen och
föraktade all insikt i
måleriets teknik. 1781
blev han, på grund av
vägran att mottaga en akademisk prismedalj,
utesluten från undervisningen. Med en liten
summa, förvärvad genom porträttecknande,
begav han sig 1783 på resa till Rom för att till
fredsställa sin länge närda önskan att få studera
antikens konst. I Mantova, där han »med helig
rysning» såg Giulio Romanos fresker,
tvingades han av penningbrist att vända om. I
Zürich, under fem år i Lübeck, från 1788 i
Berlin förde han en bekymmersam och fattig
tillvaro. 1790 väckte han uppseende med en
stor teckning, »Änglarnas fall», och mottog,
i hoppet om ett tillfälle att äntligen komma
till Rom, en befattning som professor vid
konstakademien i Berlin. 1792 lyckades han
med ett litet stipendium komma åstad;
återstoden av sitt liv tillbragte han i Rom,
angripen av bröstsjukdom men sysselsatt med
ivrigt och fruktbärande arbete. Kallelsen att
återvända till Berlin efter tjänstledighetens
slut avvisade han; Rom var för honom den
enda ort, där en konstnär kunde leva, och
han ville, skrev han, på den yttersta dagen
icke behöva bekänna: »Herre, det pund, som
du gav mig, har jag grävt ned i Berlin».
Karons båt. Kartong till monumentalmålning av A. J. Carstens.
I nationalgalleriet i Berlin.
C:s ivriga antikstudium var för honom
sättet att förvärva uttrycksmedel åt en fritt
skapande ingivelse. Den flacka antikimitationen
bedömde han hårt; »det tycks», skrev han,
»som om dessa konstnärer aldrig hade
förstått, att konsten är ett språk för känslan,
som börjar där ordens uttryck icke längre
förslår». — Genom omedelbar beröring med
C. befruktades endast några få konstnärer
av hans idéer, bland dem Thorvaldsen; för
den tyska konsten under 1800-talets förra del
(Cornelius, Overbeck, Bonaventura Genelli)
hade hans livsverk grundläggande betydelse.
Det har sagts om honom, att han »i
samtidens konvention och onatur återupptäckte
den rena människonaturen» och var den förste,
som gav ett fullkomligt uttryck åt de idéer,
som utsåtts av Winckelmann. — Litt.: J. W.
von Goethe, »Winckelmann und sein
Jahrhun-dert» (1805; sv. övers. 1806); monografier av L.
Fernow (1806) och F. von Alten (1865). H.W-n.
Ca’rstensen, Georg, dansk publicist och
tekniker (1812—57). Utgav de illustrerade
veckotidningarna Portefeuillen (1839—41) och
Figaro (1841—42) samt anlade 1843 det
folkliga förlustelsestället Tivoli utanför
Vester-port i Köpenhamn, vilket han skötte till 1848,
då han gick ut som frivillig i kriget mot
slesvig-holsteinarna. C. hade 1847 anlagt
nö-jesanstalten Casino (för konserter och
vinterfester; senare teater), vistades en tid i Förenta
staterna och upprättade efter hemkomsten
till Köpenhamn förlustelsestället Alhambra
(1857). E. Ebg.*
Ca’rstensen, Johannes Peter, musiker
(1883—93). Var född i Köpenhamn och elev av
Gade, blev 1868 konsertmästare vid
akademiska kapellet i Uppsala, 1873 även
musikdirektör vid Upplands regemente och 1876 lärare vid
katedralskolan. C. komponerade bl. a. en
stråksextett, sånger och pianostycken samt
instru-menterade Södermans »Der schwarze Ritter»
och Heises »Kong Hakes ligfærd». (T. N.)
Ca’rsus och Moderus, en ofta
omtryckt svensk folkbok,
närmast en kompilation av äldre
sagor ur Apollonius av Tyros m. fl.,
troligen sammanskriven i
Tyskland och av ringa poetiskt värde.
Se P. O. Bäckström, »Svenska
folkböcker», bd 2 (1848).
Ca’rta, it. och port, (av lat.
cha’rta), papper, blad. — C.
bi-a’nca, it., oinskränkt fullmakt.
— C. de lei, namn på 1826 års
portugisiska författning. — Jfr
C h a r t a och Karta.
Cartagena [sp. -^ä’na]. 1. Stad i
s. ö. Spanien, prov. Murcia, med
en av de bästa hamnarna på
Spaniens östkust, vid en av en ö
skyddad bukt; 101,613 inv. (1920).
Staden har katedral från
1200-talet samt många offentliga
byggnader. Industrien omfattar pap-
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
