Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Casparsson, Carl Edvard - Cass, Lewis - Cassagnac, Bernard Adolphe Granier de - Cassagnac, Paul de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
669
Cass—Cassagnac
670
1882—99 Första kammaren, 1873—81 Andra
kammaren, var under denna tid led. av olika
utskott (bl. a. i statsutskottet 1870—72, 1884
—87 och 1889—94 samt i försvarsutskotten
1877 och 1892), från
1896 till sin död vice
talman i Första
kammaren och var i
1870-talets Andra kammare
en av
»intelligenspartiets» främsta män. C.
intresserade sig
särskilt för försvars- och
tullfrågorna. I den
förra önskade han en
utbyggnad av
indelningsverket och var
motståndare till 1873
års kompromiss, då han önskade revision och
reglering av grundskatterna men systemets
bibehållande samt motsatte sig en
sammankoppling av försvars- och skattefrågorna. Efter 1885
års riksdagsbeslut böjde han sig för ett
fullbordat faktum och röstade 1891 och 1892 för
regeringens förslag i de båda frågorna. C. var
ivrig protektionist och bestämd motståndare
till rösträttsreformen. Han hade stort
anseende som talare och åtnjöt även bland
motståndare allmän aktning. Han utgav själv
sina »Tal och anföranden i riksdagen samt
tidningsuppsatser» (2 bd, 1898—99) samt
under pseudonymen Agricola broschyren
»Riksdagsmannaidrotter och materiella
belöningar» (1884).
Cass [käs], L e w i s, nordamerikansk
statsman (1782 9/io—1866 17/a). Blev 1802
praktiserande advokat, invaldes 1806 i Ohios
legis-latur samt intog s. å. en ledande ställning
vid undertryckandet
av Aaron Burrs planer
att organisera en
upp-rorsrörelse i västern
mot Unionen. C.
deltog som överste för en
kår frivilliga under
general Hull och
senare som
brigadgeneral under Harrison i
1812 års krig mot
England samt blev i okt.
1813 guvernör över
Mi-chiganterritoriet. På
denna post inlade han betydande förtjänster om
»nordvästerns» vinnande för amerikansk
kultur. Michigan tryggades mot indianernas
härjande strövtåg, immigrationen från de
östra staterna uppmuntrades, och landets
uppodling gjorde stora framsteg. Från sitt
pio-niärsarbete i nordväst kallades C. 1831 av
president Jackson till Washington som
krigsminister och var 1836—42 amerikanskt
sändebud i Paris, där han intog en ganska
inflytelserik ställning. Då Förenta staterna genom
Ashburtonfördraget aug. 1842 enligt C:s
mening i alltför stor utsträckning erkände
eng-Ord, som saknas under
elsmännens rätt att visitera fartyg för
slavhandelns undertryckande, begärde han avsked
och riktade mot fördragets amerikanske
undertecknare, Webster, en vass kritik, som med
ens gjorde honom ytterligt populär hos det
demokratiska partiet. Vid partiets
förberedelser till 1844 års presidentval var han van
Burens motkandidat men måste liksom denne
vika för det obetydliga kompromissnamnet
Polk. 1845—57 var han senator för Michigan
och närmade sig i slavfrågan, under stigande
missnöje från sin hemstats sida, alltmer
sydstatsmännen. Det var C., som först i
det aktiva politiska livet införde I. Butts’
lära om »folkets suveränitet i territorierna»
(squatter sovereignity; se Butts). C. var
demokraternas kandidat vid presidentvalet
1848 men besegrades till följd av partiets
splittring i slavfrågan i den avgörande staten
New York. I senaten understödde han 1850
verksamt Clays stora kompromissförslag
liksom även 1854 Douglas’ ödesdigra
Kansas-Nebraska-bill. Vid senatorsvalet i Michigan
1857 besegrades C. av en republikan, ingick
s. å. som statssekreterare i Buchanans
kabinett och var där den ledande statsmannen
till dec. 1860, då secessionisternas allt
öppnare framträdande planer och presidentens
hjälplösa svaghet förmådde den gamle
jack-sonske demokraten att avgå (med anledning
av Buchanans vägran att förstärka
unions-befästningarna i Charlestons hamn). Sina
sista år tillbragte C. i Detroit och uppbjöd
där allt sitt inflytande för att främja
Unionens sak. Jfr A. C. Mc Laughlin, »Lewis
C.» (1891). V. S-g.
Cassagnac [kasanja’k], Bernard Adolphe
Granier de, fransk journalist och politiker
(1806—80). Var före februarirevolutionen 1848
ivrig anhängare av huset Orléans, sedan av
prins Louis Napoléon,
ständigt lidelsefullt
kämpande för
konservativa och
absolutistiska idéer, bl. a. i den
av honom redigerade
tidningen Le Pays.
Under andra
kejsardömet var C. 1852—70
medlem av
lagstiftande kåren, insatt som
regeringens kandidat.
Efter Napoleons fall
tillbragte han någon
tid i utlandet, återkom så till Frankrike och var
från 1876 till sin död led. av
deputeradekammaren. Såväl där som i pressen kämpade han
ivrigt mot republiken och för bonapartismen.
Han har skrivit några romaner och en rad
arbeten i historia, glänsande till formen men
ytliga och partiska till innehållet (till sv.
översattes 1843 »Adelsklassens historia» och
»Arbetsklassens historia»).
Cassagnac [kasanja’k], Paul de, fransk
tidningsman och politiker (1843—1904), son
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
