Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cassirer, Ernst - Cassis - Cassius, ätt - Cassius, 1. Spurius Cassius Vicellinus - Cassius, 2. Gaius Cassius Longinus - Cassius’ guldpurpur - Cassivellaunus - Casström, Samuel Niklas - Castagno, Andrea del (di Bartolommeo) - Castanea - Cataños y Aragones, Francisco Xaver, hertig av Bailén - Castberg, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
677
Cassis—Castberg
678
eren Zeit» (1906—07; 3:e uppl. 1922) och
»Sprachen und Mythos» (1924). S-e.
Ca’ssis, snäcksläkte av ordn. Prosobranchia.
Skalets ytterläpp är förtjockad, omvikt och
vanligen tandad, innerläppen utbredd, valkig
och tandad. C. är känt från eocen till
nutiden; de nutida arterna leva i varmare hav.
På grund av sin skönhet brukas skalet till
prydnadsföremål. R. H-gg.
Ca’ssius, namn på en fornromersk ätt. Hit
hörde bl. a.: 1. Spurius C. Vicellinus,
som 493 f. Kr. avslöt fördraget mellan Rom
och latinska förbundet. Han skall 486 ha
framställt ett förslag om jordutdelning (se
Äkerlagar) och därpå såsom misstänkt för
strävan efter envälde avrättats. — 2. G a i u s
C. L o n g i n u s, kvestor hos Crassus under
fälttåget mot parterna, räddade efter
nederlaget 53 f. Kr. resterna av hären till Syrien,
som han försvarade. I början av
inbördeskriget 49 stod han på Pompeius’ sida och
opererade med en flotta men övergick 47 till
Caesar. Han blev sedan stiftaren och
organi-satorn av sammansvärjningen mot denne,
mindre av personligt missnöje — Caesar hade
för honom bestämt ämbetet som
främlings-pretor (se P r e t o r) för år 44, medan den
yngre M. Brutus erhöll den förnämligare
stadspreturen — än såsom stolt republikan,
som betraktade Caesars undanrödjande som en
nödvändig åtgärd för att förebygga enväldet.
Från hösten 44 var han ståthållare i provinsen
Syrien och förenade sig 42 efter omfattande
rustningar för kampen mot triumvirerna med
M. Brutus. Vid Filippi blev C. hösten s. å.
slagen av Antonius (se d. o.), medan Brutus
samtidigt segrade över Octavianus; då
underrättelsen härom fördröjdes, lät C. av
misströstan döda sig av en frigiven. Jfr Brutus.
Cassius’ guldpurpur, adsorptionsprodukt av
kolloidalt guld på tennsyra, uppkallad efter
nederländaren A. Cassius på 1600-talet.
Er-hålles som en brunröd suspension genom att
man försätter en utspädd guldkloridlösning
med en något oxiderad tennklorurlösning.
Brukas i glasindustrien för att färga glas. 1 d. på
50,000 dir glas ger en rubinröd färg, 1 d. på
100,000 dir en kraftigt lysande skär färg. I. B.
Cassivellåu’nus, furste i England n. om
floden Thames, 54 f. Kr. anförare för de
brittiska stammarnas motstånd mot Caesar,
vilken utrymde Britannien, sedan C. lämnat
gisslan och tribut.
Casström, Samuel Niklas, ämbetsman
(1763—1827). Blev 1786 kanslist i
Kanslikollegium och 1790 kommissionssekreterare vid
beskickningen i Warscb i; var där chargé
d’affaires sept. 1791—jan. 1793 och från aug.
1794 till juli 1795, då beskickningen indrogs.
Senare var C. legationssekreterare el. chargé
d’affaires vid olika legationer, återkom 1805
till Sverige, blev 1808 kommerseråd och 1816
växelkontrollör. I sin ungdom framträdde C.
ofta som poet och fick 1787 Svenska akad:s
stora pris för odet »Försynen». I dec. 1792
Ord, som saknas under
avgav han till förmyndarregeringen en
»Berättelse om Pålen» (utg. av B. Taube 1893).
Livligt intresserad av geografi och
naturvetenskap, invaldes C. 1812 i Vet.-akad. och
skänkte denna sina stora samlingar av
växter, mineralier m. m. Preses 1816, nedlade
han febr. 1817 presidiet med ett tal om
»Geografiens tillstånd i äldre och nyare tider»
(övers, till ital. och utg. 1824). C:s stora
kartsamling finnes nu i Krigsarkivet. Biogr.
i Vet.-akad :s handl. 1830.
Castagno [kasta’njå], Andrea del, egentl.
Andrea di Bartolommeo, kallad C.
efter sin födelseort, florentinsk målare (omkr.
1410—57). Arbetade omkr. 1434 och från 1444
i Florens; torde dessemellan bl. a. ha vistats
i Venezia. Utförde under inflytande av
Ma-saccio och Donatello fresker och
stafflimålningar, kännetecknade av starkt, ofta våldsamt
uttryck, obunden, nästan vulgär realism och
hård, plastisk form. Jfr bilder på vidstående
plansch samt planschen vid art. Boccaccio.
Traditionen berättar, att C., driven av avund,
skall ha mördat Domenico Veneziano; denne
dog emellertid först fyra år senare än C. —
Monografi av Waldschmidt (1900). H. W-n.
Casta’nea, se Kastanjeträd.
Castanos y Arago’nes [kasta’njås-],
Francisco Xaver, hertig av B a i 1 é n, spansk
general (1756—1852). Efter militära studier
i Preussen inträdde C. i spansk krigstjänst,
där han 1798 avancerade till generallöjtnant.
1808 förde han överbefälet i Andalusien och
tvang i juli s. å. den franske generalen Dupont
att kapitulera vid Bailén. Han hade stor andel
i Wellingtons seger vid Vittoria 1813. Senare
fick C. höga ämbeten, blev 1830 president i
Kastiliens råd samt 1833 grand av Spanien
med titeln hertig av Bailén.
Castberg, Johan, norsk politiker (f. 1862
21/s). Född i Brevik, tog han juridisk
ämbets-examen 1884 och slog sig ned som advokat i
Hamar 1888. Han kom tidigt in i det
politiska livet och blev
ordf, i flera
arbetarföreningar. 1891—92
studerade han med
statsstipendium
sociala frågor i Tyskland,
Österrike, Schweiz och
England (utgav 1892
två reseberättelser om
fabriksinspektionen i
dessa länder). Sedan
1900 har han varit
stortingsman för
Kristians amt (nu Opland
fylke) vid alla storting utom 1910—12 och
1921—23 (samt då han var statsråd). Han
blev 1901 statsadvokat i Hedemarkens och
Kristians lagsogn och 1906 sorenskriver i
Toten, Vardal och Biri. I dec. 1924 blev han
e. o. assessor i Höjesteret.
C. var huvudmannen i oppositionen mot
1903 års samlingspolitik. Då Chr. Michelsea
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
