Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Castelnau, Édouard de Curières de - Castelnau, Michel de, sieur de la Mauvissière - Castelnuovo, Enrico - Castelo Branco - Castelrosso el. Castellorizzo - Castel San Angelo - Castelvetrano - Castenschiold, släkt - Castiglione (delle Stiviere) - Castiglione, Baldassare - Castiglione, Giovanni Benedetto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Castelnau, M. de—Castiglione
683
han emellertid som chef för 2:a armén i
Lothringen. Här fick visserligen den, såsom
det uppgives, av C. ej gillade offensiven mot
Saar en ogynnsam utgång, men sedermera
fick C. tillfälle att utmärka sig vid sitt
försvar av Le Grand Couronné, varigenom det
tyska anfallet mot Nancy avbröts. Vid början av
kapplöpningen mot havet (sept.—okt. 1914)
flyttades C. som chef för 2:a armén till
fronten mellan Somme och Oise. Han fick juni
1915 befälet över de fyra arméer, som
bildade den franska centern. 10 dec. s. å., då
Joffre övertog befälet över de franska
arméerna på samtliga krigsskådeplatser, utsågs
C. till »major général de 1’armée», med vilken
befattning avsågs följa högsta befälet för
arméerna i Frankrike. Då emellertid Joffre
icke lämnade befälet ifrån sig, blev C:s roll,
delvis på grund av politiska motsättningar
mellan regeringen och honom, i huvudsak
reducerad till att vara Joffres ställföreträdare
vid vissa tillfällen. Sin största berömmelse
under kriget vann C., då han omedelbart efter
det tyska angreppet på Verdun skyndade till
denna fästning och genom sitt energiska
uppträdande lyckades organisera försvaret och
ingjuta tillförsikt bland försvarstrupperna.
Sedan i dec. 1916 den till tjänsteår åtskilligt
yngre Nivelle utnämnts till högste
befälhavare, blev C. chef för östra armégruppen. Han
användes jan.—mars 1917 för en mission till
Ryssland, återtog därpå chefskapet över östra
armégruppen och bibehöll det till krigets slut.
Efter kriget har han från 1919 varit led. av
deputeradekammaren. Det uppges, att det
varit hans från regeringens skilda åsikter i
politiskt och religiöst avseende, som förorsakat,
att han ej nått marskalksvärdigheten. M.B-dt.
Castelnau [-nå’], Michel de, sieur de
la Mauvissière, fransk krigare och
diplomat (omkr. 1520—92). Utmärkte sig som
krigare under flera franska fälttåg i Italien,
erhöll 1557 ett befäl vid flottan och nyttjades
från 1559 i en mängd viktiga diplomatiska
värv, bl. a. hos Maria Stuart (1561) och i
flera beskickningar till drottning Elisabet av
England. Han var ivrig katolik och deltog i
krigen mot hugenotterna. C:s »Mémoires» (tr.
1621; med tillägg i 3 bd 1731) äro en
värdefull källa för tiden 1559—70.
Castelnuovo [-noå’vå], E n r i c o, italiensk
författare (1839—1915), professor vid
handelshögskolan i Venezia. Skrev noveller
(»Alla finestra», »Sorrisi e lagrime», »Sulla
laguna» m. fl.; några i sv. övers, i »Det unga
Italien», 1883) och romaner (»Filippo Bussino
juniore», »Il professore Romualdo», »Due
con-vinzioni», »Il fallo di una donna honesta»
m. fl.), utmärkta av fin iakttagelse, god
teckning och känsla.
Castelo Branco [keftäTo brä’pko],
huvudstad i port. prov. Beira, nära spanska gränsen,
185 km n. ö. om Lissabon; 9,327 inv. (1920).
Biskopssäte.
Castelro’sso el. C a s t e 11 o r i’z z o, grek.
Ord, som saknas under
684
Kastelorizon, ö vid Mindre Asiens sydkust;
förvaltas tills, m. Tolvöarna (se d. o.).
CasteT San Angelo [-a’nd^elå], kejsar
Hadri-anus’ sedan till en medeltidsborg förändrade
mausoleum i Rom; se d. o. och San Angelo.
Castelvetra’no, stad i ital. prov. Trapani
(Sicilien), 44 km s. ö. om staden Trapani;
23,737 inv. (1921). 12 km s. om C. ruiner efter
staden Selinus (se d. o.).
Castenschiold [-skjål], dansk adlig släkt
(flera medlemmar skriva sig Castenskiold).
Stamfadern hette urspr. Johan Lorents
C a s t e n s och hade grundlagt sin
förmögenhet som plantageägare i Västindien samt
adlades 1745 med namnet C. Hans son
generallöjtnanten Joachim Melchior Holten
C. (1743—1817) medverkade, då major, vid
statsvälvningen 1772 (han eskorterade
drottning Karoline Mathilde till Kronborg). Han
organiserade 1807 ett rörligt försvar av
Själland, men det dåligt utrustade och illa övade
lantvärnet sprängdes fullständigt vid Köge
(29 aug.). Hans sonson Carl C. (1837—1919)
deltog som löjtnant med utmärkelse i 1864
års krig, särskilt i striderna vid Dybböl, tog
avsked 1869 och ägnade sig åt skötseln av
släktgodset Borreby (se d. o.) på Själland;
vann stort anseende som jordbrukare. En
medlem av släktens äldre linje, hovjägmästaren
Jörgen Castenskiold (f. 1893), är sedan
1922 g. m. Fredrik VIII:s yngsta dotter,
prinsessan Dagmar (f. 1890), som i
sammanhang med detta giftermål fick avstå från alla
sina rättigheter som medlem av konungahuset.
Castiglione [kastiljå’ne] (C. d e 11 e S t
i-v i e r e), stad i ital. prov. Mantova, 10 km
s. om Gardasjön; 7,872 inv. (1921). Där
besegrade fransmännen österrikarna 9 sept. 1706
och Napoleon österrikarna 5 aug. 1796,
varvid Augereau genombröt deras mitt. Denne
erhöll 1805 titeln hertig av C. C. O. N.*
Castiglione [kastiljå’ne], Baldassare,
greve, italiensk diplomat och författare (1478
—1529). Var av förnäm släkt, kom till hoven
i Milano och (1504) Urbino, sändes 1506 i
ambassad till London av hertig Guidobaldo
samt blev under dennes efterträdare greve
och sändebud hos Leo X i Rom. Okt. 1524
avsändes C. som påven Clemens VII:s sändebud
till Spanien för att verka för ett närmande
till Karl V. Han misslyckades, och i Rom såg
man i C:s godtrogenhet orsaken till att påven
ej var förberedd på stormningen av Rom 1527.
Hos Karl stod C. högt i gunst och fick av
denne inkomsterna av biskopsstiftet Avila.
Ryktbar som författare är C. mest genom
»Il libro del cortegiano» (1528; ny uppl.
utg. av V. Cian 1894), en lysande skildring
av renässansens fulländade hovmannaideal.
C:s »Lettere» utgåvos i 2 bd 1769—71. —
Litt.: J. Cartwright, »B. C., the perfect
cour-tier» (1908); T. och W. Söderhjelm, »Italiensk
renässans» (3:e uppl. 1912); K. Chl^dowski,
»Renässansmänniskorna i Rom» (1915). B. H-d.
Castiglione [kastiljå’ne], Giovanni
Be-C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
