Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cecil, Robert, of Chelwood - Cecil, William, lord Burleigh (Burghley) - Cecilia, den heliga - Cecilia (svensk prinsessa) - Ceciliaföreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
731
Cecil, W___Ceciliaföreningar
732
gilla dess beslut att under den stundande
valstriden behandla den anglikanska kyrkans
i Wales skiljande från staten som en
definitivt avgjord sak. C. var av gammalt
anhängare av kvinnorösträtten; beslutet 1918,
efter dennas införande, om kvinnors
valbarhet till underhuset fattades på hans förslag.
På fredskonferensen i Paris 1919 var C.
en av de verksammaste medlemmarna av den
kommission, som utarbetade grundstadgan för
Nationernas förbund, och han har alltsedan
förbundets tillkomst outtröttligt i tal och
skrift ivrat för folkförbundstankens ökade
beaktande i praktisk dagspolitik. I
underhuset intog han nu en alltmer partiobunden
ställning, kritiserade skarpt
repressaliepoli-tiken på Irland, närmade Sig utrikespolitiskt
lord Grey och övergick 1921 formligen till
oppositionen, dock utan att ansluta sig till
det liberala» partiet. Vid Nationernas
förbunds församlings möten i Genève 1920—22
representerade han Sydafrikanska unionen och
spelade en mycket framträdande roll i
debatterna. Vid underhusvalen 1922 avstod han
från att söka återval och blev i stället som
viscount C. of Chelwood pär (dittills hade han
burit titeln lord Robert C.) samt var
sigill-bevarare (minister utan portfölj) i Bonar Laws
ministär och Baldvvins första ministär (okt.
1922—jan. 1924). C. är kansler för
hertig-dömet Lancaster (minister utan portfölj) i
Baldwins andra ministär (från nov. 1924).
Han blev nu brittiskt folkförbundsombud i
Genève (1923 och ånyo 1925) och satte in sin
stora energi på att söka få förverkligad en
plan till rustningsbegränsning i samband med
ett system av »regionala» garantiavtal (den
strandade 1924). Lord C. höll s. å. i
Stockholm ett propagandaföredrag för
Nationernas förbund. V. S-g.
Cecil [sesl], William, lord Burleigh
(Burghley), engelsk statsman (1520—98),
drottning Elisabets ledande minister.
Inträdde i det politiska livet som protektorn
Somersets skyddsling
och sekreterare,
insattes 1549 vid Somersets
fall för en kort tid i
fowern men kom snart
åter till inflytande,
blev 1550
statssekreterare och rådsledamot
samt fick 1551
knight-värdighet (sir William
C.). Efter drottning
Maria Tudors
giftermål med Filip II av
Spanien höll sig C. i
bakgrunden, blev i hemlighet rådgivare åt
prinsessan Elisabet och vann hennes nästan
oinskränkta förtroende. Genast vid Elisabets
tronbestigning 1558 blev C. förste
statssekreterare och var därefter till sin död (från 1572
som storskattmästare, lord high treasrirer)
hennes främste rådgivare i statsangelägen-
Ord, som saknas under
heter, till en tid dock hotad i sin ställning
genom Leicesters gunstlingskap. C. övade bl. a.
bestämmande inflytande på Elisabets skotska
politik och for hänsynslöst fram mot de
engelska katolikerna. Han var oerhört arbetsam
och väl bevandrad i statsmannabestyrens alla
detaljer, motsatte sig ofta med kraft
drottningens många nycker och sökte bekämpa
hennes ostadighet i giftermålsaffärer. I drottning
Elisabets regentära har han betydande del, ej
minst genom sin konsekventa strävan att
främja den engelska industrien. 1572 upphöjdes
C. till pär (baron Burleigh). — Litt.: Hume,
»The great lord Burleigh» (1896). Se även
under Elisabet anförd litteratur. V. S-g.
Cecilia, den heliga, orgelns och
kyrkomusikens skyddshelgon, en from kristen,
som levde i jungfruligt äktenskap med sin
make, Valerianus; led jämte honom
martyrdöden under någondera av kejsarna Marcus
Aurelius, Commodus, Alexander Severus el.
Diocletianus. Olika traditioner finnas. Med
musiken synes hon urspr. ej ha haft något
att skaffa. Först mot medeltidens slut har
hennes namn förknippats med orgeln,
möjligen genom ett rent missförstånd. Hennes
helgonfest är 22 nov. A. G-w.
Cecilia, svensk prinsessa, dotter till Gustav I
(1540—1627). C. prisades i ungdomen för stor
skönhet. Då systern Katarina 1559 förmälts
med greve Edzard av Ostfriesland, medföljde
C. bröllopsskaran till
Vadstena slott.
Svågern, greve Johan
av Ostfriesland, som
nattetid på en
repstege klättrat upp
till C :s rum, blev där
gripen på befallning
av C:s bror Erik,
som sände honom
fången till
Stockholm samt
därigenom åstadkom
all
män skandal och stor sorg för den gamle
konung Gustav. Efter nära ett år frigavs
greven, sedan han avlagt ed på att mellan
honom och C. intet försiggått, som strede mot
tukt och ära. För att gottgöra sin
obetänksamhet lät Erik slå en skådepenning över C. med
hennes bild på ena sidan och på den andra
den kyska Susannas uppstigande ur badet. C.
äktade 1564 markgreve Kristofer av
Baden-Rodemachern, vistades 1571—79 i Sverige,
blev 1575 änka och övergick med sina barn
till katolicismen. Hon förde under stora
ekonomiska svårigheter ett kringflackande liv men
var en öm och uppoffrande mor. Onda rykten
om hennes senare leverne spriddes av en
holländsk historieskrivare, van Reid, men bära
religionshatets prägel och sakna faktiskt
underlag. C. dog i Bryssel. Litt.: Biogr. av N.
F. ödberg (1896); H. Wieselgren, »I gamla
dagar och i våra» (1900).
Ceciliaföreningar, namn på sångsällskap, som
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
