Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cederborgh, Fredrik - Cedercrantz, ätt - Cedercreutz, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
737
Cedercrantz—Cedercreutz
738
Thrazenberg. Berättelse av friherre Dolk» (2
dir, del 3 1810). Den muntra, rättframma
stilen och de satiriska hänsyftningarna på
ordensväsendet i Stockholm skaffade boken stor
framgång. C. började samtidigt en ny roman,
»Ottar Tralling. Lefnadsmålning. Ur
enke-prostinnan Skarps gömmor benäget meddelad»
(1810—18). 1815 utgav C. en kvick ströskrift
mot publicisten Grevesmöhlen, »Herr
öfver-direktören C. A. Grewesmöhlens porträt», för
vilken han stämdes av den angripne. C.
frikändes och gav ut handlingarna i målet under
titeln »Rättvisan i skönhetstvisten emellan
herr öfverdirektören C. A. Grewesmöhlen och
hans porträt» (s. å.). Hans närmast följande
arbete, farsen »Riddare-kandidaten» (1816),
nedgjordes av Palmblad icke utan skäl,
varemot satiren »Något litet om grefve Jacques
Pancrace von Himmel och Jord» (1818, i
An-märkaren) står på höjden av C:s komiska
kraft. 1819 utgav ban »Toni», dram i tre
akter, en dramatisering av Heinrich von
Kleists novell »Die Verlobung auf S:t
Domingo». Av C:s senare verk förtjänar den
mycket spridda folkboken om »John Hall»
(1831) att nämnas samt även hans berättelse
»Resan genom lifvet» (1815), vars stoff
lämnades honom av den i berättelsen skildrade
huvudpersonen, äventyraren Klöfversköld. C.
samlade sina skrifter under titeln »Ungdoms
tidsfördrif» (3 bd, 1834); av senare uppl. må
nämnas en 1882, utg. av A. Ahnfelt med en
levnadsteckning över C., samt F. Bööks av
»Uno von Thrazenberg» och »Jacques
Pancrace» med biografisk inledning av utgivaren,
1905, som även skrivit om »F. C:s
ungdomsarbeten» (Nordisk Tidskrift, 1905).
C. inleder den humoristiska
verklighetsro-manen i Sverige. Medan nyromantikernas
prosadikt antingen var exotisk-fantastisk
(Palmblad) eller en satirisk karikatyr av
verkligheten (Livijn), sökte C. att återge
verkligheten, sådan den var. Varken den
romantiska eller den akademiska riktningen
satte hans författarskap högt; Palmblad
saknade däri en filosofisk åsikt om livet, och
Leopold yttrade, att »skrifarten var allmän
och ofta låg». Till gengäld lät C. mer än
en gång sin humor spela mot de litterära
partierna. Allvarligt framhöll han som en
brist hos dem, att de följde främmande
föredömen. Hans strävan att icke gå utom egna
iakttagelser och intryck ledde honom till en
framställning av svenska seder och bruk,
svensk natur och svenska
samhällsförhållanden, vilken för sin tid obetingat står i främsta
rummet. Hans små skildringar av landskap
och yttre miljö för händelserna äro
åskådliga, raskt och livfullt naturtrogna, klart och
knappt skisserade. Han berättar händelser
och ställer fram situationer med en
utomordentlig skärpa och säkerhet i iakttagelsen
samt en icke mindre styrka och kvickhet i
iscensättningen. Det osammanhängande i de
större novellernas komposition förminskar
Ord, som saknas under
obetydligt arbetenas värde. Detta ligger
nämligen helt och hållet i scenernas komiska
och satiriska makt, i den lysande brio,
varmed alla figurer äro tecknade, och i stilens
enkla, naturliga verkningsfullhet.
Förkonstling, hyckleri och högfärd for C. illa med.
Stundom, såsom i skildringen av
fångvårds-förhållanden i landsorten, stiger
framställningen till patos. Oefterhärmlig är C. i att
säga kvickheter; de mest löjliga och barocka
ting eller de spydigaste anmärkningar liksom
undslippa honom alldeles i förbigående.
Personligen anspråkslös, fryntlig och hjälpsam,
var C. allmänt avhållen och med all sin
godmodiga satir en fridsam och stilla
natur. R-n B.
Cedercrantz, svensk adlig ätt. Johan
Malmen (1646—99) blev 1678 adlad C. Han
tjänstgjorde vid beskickningar till Ryssland
och Polen, blev generalguvernementsfiskal i
drottning Kristinas underhållsländer 1673,
vice lagman på Gotland och Öland s. å. och
1678 drottning Kristinas översekreterare i
Rom samt fick i uppdrag att bevaka hennea
intressen vid svenska och franska hoven samt
vid fredsunderhandlingarna i Nijmegen (1678
•—79). C. var Kristinas ståthållare över
Gotland och Öland 1679—89. 1690 blev han
lagman över Gotland men bodde på sina goda
i Skåne. Hans släktgren utdog 1805 med
C:s sonson, landshövding Johan Vilhelm C.,
men dennes styvson majoren Erik
Bernhard Agrell adlades och adopterades C.
1803. Dennes sonson Otto Conrad
Valdemar C. (f. 1854 22/io) blev assessor i
Svea hovrätt 1890. Han var överdomare på
Samoaöarna 1890—93, led. av blandade
domstolarna i Egypten 1895—1901, landshövding
(t. f. 1900) på Gotland 1901—03 och i Kalmar
län 1903—17. C. var led. (höger) av Första
kammaren 1903—18. Mars—aug. 1917 var
han ministre plénipotentiaire en mission
spé-ciale i Petrograd. C. var 1923—24 president i
en tysk-fransk skiljedomstol och är från 1924
president i en ungersk-rumänsk sådan.
Cedercreutz [-kröjts], svensk-finländsk ätt.
Härstammar från Jonas Folkern (1661
—1727), landshövding i Stora Kopparbergs län
1713 och i Västmanlands län 1716—20, jämte
egna barn och styvbarn (barn till bruksägaren
R. Tersmeden) adlad 1711 med namnet C. och
friherre 1719. Styvson till honom var
riksrådet Herman C. (se nedan), som 1751
upphöjdes i grevligt stånd; med honom
utslocknade denna gren på svärdssidan. Ätten C. är
sedan 1871 utdöd i Sverige men fortlever i
Finland, där den 1818 immatrikulerades på
riddarhuset. Det stora fideikommisset
Kjulo-holm i Kjulo socken innehas av huvudmannen,
frih. Axel Carl Magnus C. (f. 1873),
e. o. professor i syfilidologi och hudsjukdomar
vid Helsingfors universitet. Han har förutom
vetenskapliga arbeten utgivit ett urval av
Baudelaires dikter i sv. övers. (1920). Om hans
broder frih. E. H. R. C. se nedan. (H. E. P.)
C. torde sökas under K. IV. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
