Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cedercreutz, Emil Herman Robert - Cedercreutz, Herman - Cedergren, Henrik Tore - Cedergren, Per Vilhelm - Cedergrenska medaljen - Cedergrenska uppfostringsfonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
739
Cedercreutz, E. H. R___Cedergrenska uppfostringsfonden
740
Cedercreutz [-kröjts], Emil Herman
Robert, friherre, konstnär, författare (f.
1879), bror till A. C. M. C. (se
släktöversikten). Studerade vid Finska konstföreningens
ritskola samt vid konstakademien i Bryssel
och Académie Julien i Paris. En monumental
skulpturgrupp, »Harvaren», står i Björneborg;
i museerna i Helsingfors och Äbo är han
företrädd av flera verk, och Finska
nationalteatern äger skådespelarbyster av hans hand (Ida
Aalberg m. fl.). Han är även silhuettklippare.
I tryck har han utgivit essäer, noveller och
konstnärsminnen, bl. a. »Typer» (2 bd, 1917
—19). * (H. E. P.)
Herman Cedercreutz. Samtida kopparstick.
Cedercreutz [kröjts], Herman, greve,
riksråd, diplomat (1684—1754). Blev kanslist
vid beskickningen i Berlin 1703 och
ambassadkavaljer hos ambassadören Rosenhane
där 1704. Sedan C. sänts till Karl XII i
Altranstädt, lät denne 1707 anställa honom
som kammarjunkare och handsekreterare hos
prins Jakob Sobieski. Han inträdde i Karl
XII:s fältkansli i Bender, blev generalauditör
1710 och utförde äventyrliga beskickningar
till Konstantinopel och Adrianopel.
Hemkommen 1715, blev han kansliråd 1720, 1722
envoyé i Petersburg, 1727 statssekreterare vid
utrikesexpeditionen, 1736 president i
kammarrevisionen och 1742 riksråd. I rådet stod han
Arvid Horn nära och räknades efter dennes
fall till mössorna. 1743 var han jämte E. M.
von Nolcken fullmäktig vid fredskongressen i
Åbo. C. hänvände sig i brev direkt till
kejsarinnan Elisabet, hos vilken han stått i
gunst som minister, och anses ha bidragit till
att Nyland återlämnades. 1744—45 åter i
Ryssland, nu som ambassadör, avslöt han
1745 års svensk-ryska förbundstraktat. 1751
blev han greve men tog ej introduktion.
Cedergren, Henrik Tore, telefontekniker
(1853—1909). Genomgick 1872—75
Teknologiska institutet i Stockholm, ägnade sig först
åt guldsmedsyrket och byggnadsverksamhet,
intresserade sig tidigt
för telefonväsendet och
uppsatte 1877 i
Stockholm mellan sin
juve-leraraffär och sin
bostad den första för
praktiskt bruk
avsedda telefonledningen i
Sverige. C. bildade 1883
Stockholms allmänna
telefon-a.-b., som
under hans ledning vann
snabb framgång och
snart erhöll
interna
tionellt anseende såsom ett mönster för
rationell telefondrift. Efter att ha förvärvat en
ledande ställning inom det svenska
telefonväsendet och telefonindustrien företog C. anläggning
av telefoncentraler även i utlandet och skapade
på grund av förvärvade koncessioner bl. a.
telefonväsendet i Moskva och Warschau. Se
Telefon. Vid sitt frånfälle hade C. genom
testamentariskt förordnande överlämnat en
del av sin förmögenhet till en fond för
uppfostran av obemedlade barn (se
Cedergrenska uppfostringsfonden), varjämte
han genom donation till Tekniska högskolan
upprättade en stipendiefond, som även
bestrider kostnaderna för utdelning av
Cedergrenska medaljen (se d. o.). G. H-r.
Cedergren, Per Vilhelm, målare (1823
—96). Var en kort tid elev vid
Konstakademien och utbildade sig på resor till
marinmålare. »Svenska krigsfartyg efter en
drabbning» (1861) finns i riksdagshuset. En
tid tecknade C. fartygen på Markus Larssons
målningar. G-gN.
Cedergrenska medaljen, en av
telefondirektören H. T. Cedergren instiftad medalj, som
vart femte år utdelas av Tekniska högskolans
styrelse för förtjänstfullt författarskap inom
elektrotekniken. Den har tilldelats Ch. P.
Steinmetz (1914), K. W. Wagner (1919) och O.
Heaviside (1924). G. H-r.
Cedergrenska uppfostringsfonden grundades
genom ett av Henrik Tore Cedergren
(se d. o.) 17 aug. 1907 i Stockholm upprättat
testamente. Den har till ändamål att bereda
tillfälle till god uppfostran för obemedlade
barn — företrädesvis från Stockholms
folkskolor —, som icke på annat sätt kunna
erhålla hjälp till sin utbildning men som visa
stor begåvning och om vilka deras lärare hysa
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
