Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cellulosajäsning - Cellulosalacker - Cellulosanitrat - Cellulosasiden - Cellulosaxantogenat - Cellulär - Cellvägg - Cellvävnad - Celman, Miguel Juarez - Celom (Coelom) - Celoria, Giovanni - Celosia - Celostat - Celse, Magnus von - Celsian - Celsing, ätt - Celsing, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
779
Cellulosalacker—Celsing, G.
780
tan (som därför kallas »sumpgas»). Vid den
aeroba c., varvid såväl bakterier som
strål-svampar och mögelsvampar äro verksamma,
beroende på den rådande surhetsgraden,
upp-oxideras cellulosan småningom till
slutprodukterna koldioxid och vatten. C. kräver
närvaro av lättillgängligt kväve för de
cellulosa-sönderdelande mikroorganismerna, vilket
förklarar varför tillförande eller förekomst i jord
av större mängder halm, sågspån, träavfall
eller annat cellulosahaltigt material
förorsakar salpeterbrist och därmed hämmad
växtlighet, så länge c. ännu pågår. Chr. B-l.
Cellulosalacker, lösningar av cellulosanitrat
eller cellulosaacetat i flyktiga lösningsmedel,
såsom aceton, amylacetat, adronalacetat
(framställt ur hydrerad fenol och ättiksyra),
tetra-kloretan etc. Lackerna användas mycket till
överdragning av metaller. Acetatlacket
brukas dessutom till fernissning av vävnader
för att göra dessa vattentäta, särskilt för
ballongtyger och aeroplanvingar, till appretyr
för hattar, konstgjorda blommor o. dyl., till
impregnering av stärksaker för att göra dem
lätt avtvättbara samt till elektriska
isoleringar. Båda lackerna kunna användas som
klibb-medel. I. B.
Cellulosanitrat, se Cellulosaestrar.
Cellulösasiden, se Konstsilke.
Cellulösaxantogenät, se Cellulosaestrar.
Cellulär, som består av celler.
Cellvägg, se Cell 1, sp. 765.
Cellvävnad, se
Bindesubstansvävnad och Växtanatomi.
Celman, M i g u e 1 Juarez, president i
Argentina (1844—1909). Blev 1877 minister i
staten Cördoba, senare dess guvernör, inlade
betydande förtjänst om utvecklingen av
Cör-dobas universitet och var 1886—90
efterträdare till sin svåger, general Roca, som
Argentinas president. Om hans slösaktiga
förvaltning och nödtvungna avgång se
Argentina, sp. 37.
Celöm (C o e 1 ö m), av Haeckel skapad
beteckning för en äkta (sekundär) kroppshåla,
d. v. s. en mellan tarmkanalen och
kropps-väggen belägen hålighet, vars väggar beklädas
av ett eget epitel (peritonéum). T. O.
Celo’ria, Giovanni, italiensk astronom
(1842—1920), anställd vid Brera-observatoriet
i Milano, direktor där 1900—17. Observerade
dubbelstjärnor och utförde stjärnräkningar,
omfattande stjärnor intill 12:e storleken
mellan 0° och +6° deklination (se S t j ä r n 1 o
d-n in gar). S. A-f.
Celösia, se Tuppkam.
Celostät, astron. instrument, använt för att
i stillastående teleskop föra in ljus från
himlakroppar. I sin enklaste form består c. av en
med urverk rörlig plan spegel (heliostat el.
siderostat). I detta fall kommer bildfältet att
utföra en roterande rörelse, vilket i hög grad
försvårar upptagandet av längre exponerade
fotografiska avbildningar. Man använder
därför i stället två speglar och placerar den ena
så, att dess yta är parallell med jordens axel.
På så sätt erhålles ett icke roterande bildfält.
Denna anordning, c. i egentlig mening, är
Celostät. Spegeln t. h., som vrides av ett urverk,
tjänar till att kasta ljuset från den undersökta
himlakroppen mot spegeln t. v., varifrån det reflekteras till
det i förhållande till jorden orörliga instrumentet (ej
synligt på bilden).
Celse, Magnus von, historiker (1709—
84), son till Olof Celsius d. ä. Blev kungl.
bibliotekarie 1750, rikshistoriograf 1760 och
fick kansliråds fullmakt 1762. 1756 adlades
C. jämte sina syskon. Han utgav »Bibliothecae
regiae stockholmensis historia» (1751) och ett
fragment av Smålandslagen (1732). C.
påbörjade urkundssamlingar, av vilka, tack vare
Gjörwell, första avdelningen, »Bullarium
sveo-gothicum», utkom 1782. Av andra
avdelningen, en samling av de svenska kyrkomötenas
statuter m. m. från medeltiden, påbörjade C.
tryckningen; H. Reuterdahl utgav den sedan
som en 1842 avslutad serie akademiska
dis-putationer, »Statuta synodalia veteris
eccle-siae sveogothicae». C:s storartade samlingar
till svensk litteraturhistoria, biografi och
bibliografi finnas i Kungl. biblioteket. Ehd.*
Celsiän, se F ä 11 s p a t.
Celsing, svensk adlig ätt. Kyrkoherden i
Högby socken, Linköpings stift, Andreas
Petri Normolanders (1599—1657) sonson
Gustaf C. (se nedan) adlades 1718. Hans äldste
son, Gustaf C. (1723—89), blev 1745
kommissionssekreterare, 1747 resident och 1750
envoyé i Konstantinopel, 1770 president i
Kommerskollegium men hemkom först 1773.
Friherre 1789, slöt han själv sin gren av ätten.
Om hans bror Ulrik C. se nedan. Från en
annan bror härstammar den nu levande släkten.
Celsing, Gustaf, diplomat, ämbetsman
(1679—1743). Som auditör följde C. svenska
armén genom Polen och Ryssland till Bender,
blev 1709 kommissionssekreterare i
Konstantin-opel, 1714 registrator, 1720
expeditionssekreterare och 1739 statssekreterare vid
utrikesexpeditionen samt erhöll 1743 hovkanslers
avsked. Efter storvisirens förräderi vid Prut
1711 skrev C. på turkiska mot denne en
anklagelseskrift, vilken han, som förklädd
insmugit sig bland janitscharvakten, överlämna-
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
