- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 4. Bromell - Commodore /
807-808

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Centralasien - Centrala skiljenämnden för vissa arbetstvister - Centrala verk - Centralbanken for Norge - Centralberg - Centralbyggnad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

807

Centrala skiljenämnden för vissa arbetstvister—Centralbyggnad

808

lie t, Tarim och Tibet. Jfr även art.
Asiatiska fornlämningar. Som
Ry-s k a C. betecknades tidigare officiellt de 9
sydliga provinserna i Turkestan och
Sydsibi-rien upp till Akmolinsk och Semipalatinsk.

Centrala skiljenämnden för vissa
arbetstvister, den första svenska arbetsdomstolen,
består enl. 1920 års lag av 7 led., nämligen
2 för år valda representanter för
arbetsgivareföreningen och 2 för landsorganisationen samt
3 av konungen för två år i sänder förordnade
ojäviga, av vilka en lagkunnig man, som
förvärvat domarkompetens. C. äger upptaga till
avgörande frågor om kollektivavtals rätta
innebörd och tillämpning, därest de genom
bestämmelser i avtalen eller parternas beslut
hänskju-tas till densamma. Möjlighet har därmed
betetts för inaugurering av en rättspraxis, vars
tillvaro för framtida avtalslagstiftning bör
kunna bli av avgörande betydelse. Se ö. Undén,
»Arbetsavtalet» (1916). E. F. K. S-n.*

Centrala verk kallas de, vanl. till ett lands
huvudstad förlagda, myndigheter, som ha att
var inom sitt särskilda förvaltningsområde
utöva överstyrelsen inom viss
förvaltningsgren för riket i dess helhet. I Sverige voro
de ursprungliga c. de s. k. fem höga
rikskol-legierna, bland vilka kansliet utvecklats till
de nuv. departementen för beredning och
expedition av regeringsärendena, under det att de
övriga jämte ett flertal ur dem utbrutna eller
särskilt bildade numera utgöra c. under
departementen, som endast i fall, då intet
särskilt sådant verk finnes för någon viss
förvaltningsuppgift, tjänstgöra som c.
Departementscheferna äro därför i regel icke
beslutande såsom verkscheferna, och s. k.
administrativ ministerstyrelse är av detta skäl
väsentligen främmande för svensk rätt, liksom
den politiska ministerstyrelsen i fråga om
re-geringsärenden formellt är utesluten genom
grundlagens bud, att departementscheferna i
dessa ärenden allenast ha att ge konungen
råd. C. handlägga på eget ansvar
styrelseärenden i motsats till regeringsärenden men
avge i fråga om de senare gemenligen
förberedande yttranden. Den självständighet,
som alltifrån början och ännu i våra dagar
utmärker dessa verk, har sin grund däri, att
svensk rätt i dem sett och ser organ direkt
för staten och icke blott för regeringen. I
följd härav ha de svenska c. i viss mån varit
organ för en självstyrelse i äldre mening,
d. v. s. oberoende av regeringsdirektiv i
annan form än allmänna instruktioner och
således alltid vid de särskilda ärendenas
handläggning och avgörande med möjlighet och
skyldighet att efter egen uppfattning avgöra
dessa. I regel sker avgörandet numera efter
föredragning genom beslut av chefen ensam, inom
vissa verk dock i närvaro av
lekmannafullmäk-tige, varemot förr kollegialt avgörande genom
omröstning var den vanliga formen. Rid.*

Centralbanken for Norge, norskt bank-a.-b.,
stiftat 1899 på initiativ av bankchefen N. Kiel-

land-Torkildsen som en sammanslutning av
ett större antal utländska banker och norska
provinsbanker till ett självständigt
bankinstitut i Oslo. Kort därpå ingingo de båda
bankfirmorna Tho. Joh. Heftye & sön och Sev.
Chr. Andersen i företaget, som började sin
verksamhet 15 febr. 1900. Denna utvecklades
raskt, och 1920 sysselsatte banken omkr. 450
tjänstemän. Aktiekapitalet, som 1921 var 21
mill. kr., måste 1922 nedskrivas till 4,2 mill.
kr., och 50 mill. kr. upplånades. 1923
konstaterades en förlust av 60 mill. kr., och C.
ställdes då under administration. Nya
förluster konstaterades 1925, så att alla bankens
värden då gått förlorade. Banken fortsätter
sin verksamhet, stödd på staten, och åtnjuter
åter förtroende. M. H.

Centralberg, se Månen.

Centralbyggnad, en byggnad, vars delar
gruppera sig kring en vertikal mittaxel och
som kan delas i symmetriska hälfter av mera
än ett genom denna axel gående vertikalplan.
Strängt genomförda c. äro icke vanliga; oftare
förekomma sådana, vilkas regelbundenhet
bry-tes av någon mindre avvikelse, framkallad av
behovet att markera en viss sida av
byggnaden som fasad eller att i byggnadens inre
lämpa någon periferiskt belägen del för
särskilt ändamål (t. ex. koret i en centralkyrka;
jfr planer vid art. Armenisk konst, fig.
2, 3; Bysantinsk konst, bild 6, 9, 10).

Centralbyggnader äro av två slag, med
slutet eller öppet mittrum. Det förra har
utvecklats ur den primitiva runda hyddan (tält,
res-virkeshydda, flätverksbyggnad med lerklining
o. s. v ; se Bostad, bild 2, 4, 6, 7, 11 och
32, samt Babylonisk och a ssyrisk
konst, bild sp. 664); denna utveckling
försiggick hos vissa österländska folk och ledde
redan under senantiken fram till rikt
utbildade monumentalformer, vilka under
hellenistisk och fornkristen tid överfördes till
västerlandet och vidare utbildades där (se
Byggnadskonst, särskilt sp. 333—335).
Typens konstnärliga huvudmotiv är kupolen
eller (t. ex. i de korsformiga kupolkyrkorna
med fem kupoler; se Bysantinsk konst,
bild 6) kupolkomplexen; vid dess utveckling
samverkade behovet av yttre stöd för kupolen
med strävandet efter en rik rumskomposition.
I europeisk byggnadskonst har den
huvudsakligen använts för sakrala ändamål (kyrkor,
främst grav- och dopkyrkor; jfr Baptist
e-r i u m) men även inom profanarkitekturen,
särskilt under renässansen. Den förekommer
också i islams arkitektur (se
Muhammedansk konst).

Centralbyggnader med en gård, en arena
el. dyl. som centrum ha uppkommit ur andra
förutsättningar, antingen som en rent
praktisk lösning av skådebanans problem
(amfi-teater, se d. o.) eller genom arkitektonisk
stilisering av den kringbyggda gården (t. ex
den persisk-arabiska medresen; se Mu
hammedansk konst). I moderna hör

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 23 10:14:41 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdd/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free