Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chamberlain, Houston Stewart - Chamberlain, Joseph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
865
Chamberlain, J.
866
ropas kultur. Förberedd var denna åsikt
genom rasforskaren Gobineaus (se d. o.)
indo-germanska teori och Richard Wagners
spekulationer. Icke mindre är C. besjälad av
polemisk antisemitism (»Arische Weltanschauung»,
1905); han räknar överhuvud icke med någon
annan kultur än den, som började med
Kristus, vilken han anser ha varit indogerman.
Dennes förkunnelse har C. samlat i en
antologi, »Worte Christi» (1901; sv. övers, av S.
Fries 1902). »Die Grundlagen», som av den
historiska kritiken bedömes som ett i hög
grad fantastiskt verk, väckte stort uppseende,
särskilt inom tyska nationalistiska kretsar,
och har upplevat många upplagor. Av större
värde äro de skrifter, i vilka C. velat resa
ett äreminne åt den tyska andens två stora
bärare: »Immanuel Kant. Die Persönlichkeit
als Einfuehrung in seine Werke» (1905) och
»Goethe» (1912). — C. gifte sig 1908 med
Richard Wagners dotter Eva och bosatte sig
i den familjen Wagner tillhöriga Villa
Wahn-fried i Bayreuth. Under världskriget
förfäktade han i ströskrifter ivrigt Tysklands sak.
— Biogr. av L. von Schroeder (1918). Edv.L.
Chamberlain [tJéFmbelin], Joseph,
brittisk statsman (1836 8/7—1914 2/7). Föddes i
London, härstammade från en unitarisk
köp-mansfamilj och inträdde efter studier vid
London university
college — de gamla
universitetens portar voro
stängda för dissenters
— 1852 i sin faders
affär men flyttade
redan 1854 till
Birmingham, där han jämte
en kusin blev delägare
i en fabrik för
tillverkning av skruvar.
Han visade sig vara en
driftig affärsman,
verkade därjämte som
lä
rare för arbetarna vid söndags- och
aftonskolor och tog tidigt verksam del i Birminghams
kommunala liv. C. var nov. 1873—juni 1876
stadens borgmästare (mayor) och genomdrev
därunder ett omfattande kommunalt
reformprogram (ny stadsplan, gasverks och
vattenlednings övertagande av de kommunala
myndigheterna), vilket bildar epok i
Birminghams historia. Från affärerna drog sig C.
tillbaka 1874, och från juni 1876, då han valdes
till underhusledamot för Birmingham (som
han representerade till sin död), ägnade han
sig helt åt det politiska livet.
C. anslöt sig till den radikala liberalism,
som i Birmingham hade gamla anor och främst
representerades av John Bright. Teoretiskt
var han närmast republikan, och hans åsikter
i arbetarfrågor ådrogo honom beskyllningar
för socialism. Redan 1873 hade C. framlagt
ett radikalt partiprogram (»fritt arbete, fri
jord, fri kyrka och fria skolor») samt
påyrkade efter liberalernas nederlag 1874
par
Ord, som saknas under
tiets omdaning i demokratisk riktning. Han
var den ledande vid bildandet av den nya
partiorganisation (se C a u c u s), som i
väsentlig mån bidrog till Gladstones stora valseger
1880. Radikal arbetarlagstiftning och kyrkans
skiljande från staten voro de reformer han
och hans vänner ivrigast påyrkade. Såsom
dessa radikalers representant fick han plats
som handelsminister i Gladstones kabinett
(april 1880). I den irländska frågan gick C.
urspr. längre än Gladstone med sina
sympatier för irländarnas självstyrelsekrav, dock
alltid under förutsättning av säkra
garantier för riksenhetens bevarande. Under
röst-rättsagitationen 1883—85 gick han på
folkmöten i spetsen för liberalernas försök att
väcka en indignationsstorm mot överhuset. C.
avgick med den övriga ministären i juni 1885
och preciserade kort därpå sin radikala
åskådning i det s. k. »oauktoriserade programmet»,
vars huvudpunkter voro kostnadsfri
skolundervisning, egna hem, progressiv beskattning
och kommunal självstyrelse. Gladstones
långtgående home-rule-planer för Irland gjorde, att
C. endast med tvekan ingick i dennes tredje
ministär (febr. 1886); han blev där
kommunalminister (president i »local government
board»). När Gladstone i kabinettet framlade
sitt home-rule-förslag, avgick C. (27 mars
1886), och jämte lord Hartington (se D
e-v o n s h i r e) trädde han sedan i spetsen för
de liberala unionisternas opposition mot
Gladstones irländska politik. De övertogo
samfällt ledningen av ett nytt
liberal-unio-nistiskt parti, vilket utan formlig
sammanslutning med de konservativa gav sitt stöd
åt Salisburys kabinett. Partiställningen i
underhuset möjliggjorde för C. att av de
konservativa till gengäld betinga sig
genomförandet av en rad socialreformatoriska lagförslag.
I parlamentet uppträdde C. med vanlig skärpa
mot de irländska nationalisterna till försvar
för Balfours irländska politik.
Efter unionisternas stora seger vid de
allmänna valen 1895 blev sammanslutningen
mellan de konservativa och
liberal-unionister-na synnerligen intim, och C. inträdde i lord
Salisburys tredje ministär som
kolonialminister (juli s. å.). Han blev genast en av
ministärens ledande män. Den 1897
genomförda lagen om skadestånd vid olycksfall i
arbete var väsentligen hans verk. Som
kolonialminister uppställde C. som sitt mål att
ekonomiskt utveckla de länge försummade
kronkolonierna och att söka åvägabringa de
självstyrande koloniernas närmare
sammanslutning inbördes och med moderlandet. I båda
dessa avseenden blev hans ministertid
epokgörande för det brittiska kolonialväldets
historia. Kraftiga åtgärder vidtogos för att
upphjälpa de västindiska koloniernas
förnämsta näringskälla, sockerodlingen;
Nigerkom-paniets vidsträckta landområden övertogos
direkt av kronan; framsynta åtgärder vidtogos
för de sanitära förhållandenas förbättring i
IV. 28
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
