Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chamberlain, Joseph - Chamberlain, Neville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
867
Chamberlain, N.
868
Englands tropiska kolonier. I fråga om de
självstyrande koloniernas sammanslutning
beteckna kolonialkonferenserna 1897 och 1902
samt de australiska koloniernas federativa
sammanslutning 1900 de största framstegen
för hans politik.
Den sydafrikanska frågan blev det problem,
som kom att mest lägga beslag på C:s
arbetskraft. Om dess detaljer se Sydafrika,
historia. C. beskylldes häftigt för att ha varit
medbrottslig i eller åtm. på förhand medveten
om Jamesons »raid», det i jan. 1896 från
Sydafrikanska kompaniets område företagna
infallet i Transvaal, men den stora
parlamentariska undersökningskommissionen 1897, i
vilken flera av hans förnämsta politiska
motståndare hade säte, frikände honom
fullständigt. I den konflikt med Transvaal, vilken
omsider i okt. 1899 utmynnade i det stora
boerkriget, anslöt sig C. helt till Milners
politik att understödja de till Transvaal
invandrade »uitlanders’» anspråk på
medborgarrätt. Sedan kriget utbrutit, var C.
outtröttlig i att i parlamentet och på folkmöten
försvara regeringens politik; det var han, som
mest bidrog till unionisternas seger vid de
s. k. khakivalen hösten 1900. Under de
upprörda krigsåren hade C. framträtt som den
nyväckta riksenhetskänslans främste tolk,
och hans maning att »tänka rikstankar» (to
think imperially) förvärvade honom ofantlig
popularitet på många håll, ej minst i
kolonierna, samtidigt med att motståndarna mot
denna »imperialism» företrädesvis riktade sin
opposition just emot honom och gåvo den en
starkt personlig prägel. I allmänhet föga
intresserad av kontinental europeisk politik,
verkade C. åren 1901—02 ivrigt för ett närmande i
alliansform mellan England och Tyskland, men
hans förbundsinviter strandade på tysk misstro.
Med C:s tidigare strävanden såväl att höja
arbetarklassens ställning som för koloniernas
närmare sammanslutning med moderlandet
sammanhänga de tullpolitiska reformförslag,
med vilka han i ett tal i Birmingham 15 maj
1903 överraskade den politiska världen. C:s
tullprogram gick ut på att genom en låg tull
på vissa livsmedel, uppvägd genom
tullned-sättningar å andra, och tullbeläggning av
förarbetade utländska industriprodukter bereda
möjlighet till moderlandets och koloniernas
ekonomiska sammanslutning på grundvalen av
ömsesidig preferensbehandling av varandras
varor samt att värna den inhemska engelska
industrien och särskilt industriarbetarnas
arbetstillfällen i konkurrensen med utländska
tullskyddade industriländer. C. utgick i sept.
1903 ur ministären för att kunna odelat ägna
sig åt sin tullpolitiska agitation, vilken från
frihandelshåll mötte den häftigaste kritik och
i sin mån bidrog till det stora unionistiska
nederlaget vid valen till underhuset i jan.
1906. Med partiets ledare, Balfour, slöt C. 14
febr. s. å. en uppgörelse, som gick ut på att
tullreformen skulle bli partiets främsta
pro
Ord, som saknas under
grampunkt och innefatta såväl industritullar
som, för preferenssystemets möjliggörande, en
mindre tull på importerad spannmål. På
sommaren s. å. angreps C. så häftigt av gikt, att
han måste draga sig tillbaka från aktiv
politik; från sitt sjukrum på Ilighbury invid
Birmingham (där han avled) utövade han dock
en tid framåt ett rätt betydande inflytande
på tariff reformrörelsens ledning.
Som statsman väckte C. kanske mer än
någon av sina landsmän sina vänners entusiasm
och sina motståndares förbittring. Småningom
bragtes emellertid även de flesta av hans
motståndare att erkänna uppriktigheten av hans
patriotism. Om hans enastående begåvning
som parlamentarisk taktiker och som
medryckande, stundom demagogisk, folktalare
rådde aldrig någon tvekan. C. var som
parlamentarisk debattör framför allt en mästare i
den dräpande replikens konst, och på
folkmöten förstod han att träffa den ton, som
krävdes för att inför ett arbetarauditorium klart
och övertalande framlägga ett politiskt
program. Däremot felades honom diplomatisk
takt och lugn besinning, och mången gång
vållade han oreda genom oförsiktiga
uttalanden om utländska makter. Hans största
politiska insats bestod i att väcka ett hela det
storbritanniska väldet omfattande, klart känt
brittiskt nationalmedvetande. — Sedan 1901 var
C. kansler för det till en stor del genom hans
initiativ tillkomna universitetet i Birmingham.
— C. W. Boyd har utgivit »Mr Chamberlaiu’s
speeches» (2 bd, 1914). — Litt.: N. Murrel
Matris, »The right honourable Joseph C.» (1903);
S. H. Jeyes, »Mr C., his life and public career»
(1903); A. Mackintosh, »Joseph C.» (1914).
En vidlyftig, på C:s egna papper vilande
biografi är under utarbetande av J. L.
Garvin. V. S-g.
Chamberlain [tJéiTnbalin], N e v i 11 e,
engelsk politiker (f. 1869), halvbror till Austen
C. Var 1890—97 bosatt på Bahamaöarna och
sedermera köpman i Birmingham, där han var
framstående
kommunalman (medlem av
stadens råd från 1911,
lord mayor 1915—16)
Han var under
världskriget generaldirektör
för den civila
värnplikten 1916—17, tillhör
sedan valen i dec. 1918
underhuset för en
valkrets i Birmingham,
var i Bonar Laws
ministär postminister
okt. 1922—mars 1923
och hälsovårdsminister mars—maj 1923,
därefter i Baldwins första ministär (maj 1923—
jan. 1924) först postminister och från aug. 1923
finansminister. I Baldwins andra ministär
(sedan okt. 1924) är han ånyo
hälsovårdsminister med bostadsfrågans behandling som sin
främsta ämbetsuppgift. C. har i underhuset
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
