Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chambord, Henri Charles Ferdinand Marie Dieudonné d’Artois - Chambre - Chambre ardente - Chambre introuvable - Chambrière - Chamfort, Sébastien Roch Nicolas - Chami, Hami el. Komul - Chamidae
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
873
Chambre—Chamidae
874
och Italien samt kallades hertig av Bordeaux,
tills han 1841 vid uppnådd myndighetsålder
antog titeln greve av C. Han bosatte sig på
slottet Frohsdorf utanför Wien och förmäldes
1846 med Maria
The-resia av Modena (1817
—86); äktenskapet blev
barnlöst.
C. var en bottenärlig
man av medelmåttig
begåvning, helt
genomträngd av
legitimitetens princip, vilken
han ansåg
sammanfalla med ordningens
och stabilitetens. Han
var fri från personlig
ärelystnad och bidade
stillsamt den dag, då Frankrike, trött på alla
omvälvningar, skulle tillkalla honom såsom en
underpant på lugn och samhällsordning, »den
nödvändige lotsen, den ende, som är i stånd att
föra fartyget i hamn», enär han ägde »mission
och auktoritet därtill». Vid olika tillfällen (t. ex.
1843, 1848, 1857) uttalade ban sådana idéer,
men först efter Napoleon III:s fall 1870
ljusnade utsikterna för en legitimistisk
restauration. Nationalförsamlingen hade monarkisk
majoritet, inom denna utgjorde C:s anhängare
flertalet, och orleanisterna voro benägna för
en »fusion»: den barnlöse C. skulle bli konung
och huset Orléans’ huvudman, greven av Paris,
tronföljare. »Fusionen» omöjliggjordes genom
C:s doktrinära fasthållande vid »liljebaneret»
som nationens enda tänkbara symbol. I ett
från slottet C. 5 juli 1871 utfärdat manifest
förklarade han: »Henrik V kan ej överge
Henrik IV:s fana». Efter Thiers’ fall (24 maj
1873) återupprepades fusionsförsöken. Greven
av Paris besökte 5 aug. s. å. Frohsdorf och
hyllade i C. dynastiens huvudman.
Monar-kisterna förberedde omedelbar restauration
genom en av nationalförsamlingen beslutad
resolution; först skulle dock klarhet sökas i
flaggfrågan. Genom upprepade beskickningar
till C. (särskilt ett besök i Salzburg 14 okt.
av Chesnelong; se d. o.) sökte man
åstadkomma en kompromiss, och under tiden
träffades alla förberedelser till konungens intåg
(galavagnar anskaffades o. s. v.).
Kompromissbemödandena korsades av C., som i ett
brev från Salzburg av 27 okt. till Chesnelong,
publicerat i Paris 30 okt., inskärpte, att han
ej kunde »förneka standaret från Arques och
Ivry» och därmed bli »revolutionens legitime
konung». Monarkisterna insågo omöjligheten
av en restauration, som offrade trikoloren.
De sökte då vinna tid genom att till 7 år
förlänga Mae Mahons presidentskap
(»septen-natet»). Under denna frågas behandling i
nationalförsamlingen besökte C. i djupaste
hemlighet Versailles (9—22 nov.), möjligen i
tanke att vid marskalkens sida infinna sig i
nationalförsamlingen och med hans bistånd på
överrumplingens väg åstadkomma en
restaura
Ord, som saknas under
tion genom acklamation. Mac Mahon avböjde
ett sammanträffande, och C. återvände till
Frohsdorf, där han dog 10 år senare. Hans
tronanspråk övergingo då till huset Orléans.
— Litt.: G. Hanotaux, »Histoire de la France
contemporaine, 1871—1900», I—II. V. S-g.
Chambre [Jäbr], fr., kammare, rum;
domstol; »kammare», del av en
folkrepresentation. — C. des députés [-dä depyte’],
andra kammaren i Frankrike. — C. des pairs
[ dä pa’r], pärskaminaren; se P ä r. — C. d e
réunion [-do reyniå’], se Reunioner.
— C. séparée [-separe’], enskilt rum. — Om
c. som beteckning för olika avdelningar (c. des
requètes, c. civile, c. criminelle) av Frankrikes
högsta domstol se Cour de cassation.
Chambre ardente [Jabr ardä’t], »brinnande
kammare» (d. v. s. upplyst med facklor även
på dagen), namn på tillfälliga franska
domstolar, som på 1500-talet, bl. a. under Frans I
och Henrik II, inrättades för att bekämpa
kättare. Namnet brukades också för en 1677
av Ludvig XIV tillsatt domstol, som skulle
undersöka en del rykten om förgiftniugsfall.
Dess verksamhet upphörde 1680, då kungens
älskarinna, madame de Montespan, befanns
komprometterad genom dess undersökningar.
Jfr Weiss, »La chambre ardente» (1889).
Chambre introuvable [Jäbr ätrova’bl], »den
oförlikneliga kammaren» (»kammaren, vars
like ej kan anträffas»), ett namn, som
Ludvig XVIII uppges ha givit den reaktionära
franska deputeradekammaren 1815—16.
Chambrière [Jabriä’r], fr. (av chambre,
kammare), kammarjungfru; stallmästarpiska.
Chamfort [JäfåT], Sébastien Roch
N i c o 1 a s, fransk författare (1741—94). C.
vann 1769 Franska akademiens pris för »Éloge
de Molière». Hans skrifter äro ointressanta
utom det briljanta arbetet »Pensées, maximes,
anecdotes, dialogues» (1803; ny uppl. 1860).
C:s verk utgåvos 1795 och 1824—25 samt i
urval av de Lescure (2 bd, 1879). — C. blev
1783 nära vän till Mirabeau och slöt sig 1789
hänförd till revolutionen; senare var han vän
till Sieyès. Han blev bibliotekarie vid
na-tionalbiblioteket men fängslades 1793, då
skräckväldet framkallade hans sarkasmer,
t. ex. karakteristiken av dess våldspolitik i
orden: »Var min bror, eljest dödar jag dig.»
För att dö som »fri man» och icke för
giljotinen begick C. självmord. Biogr. av M.
Pel-lisson (1895).
Chami, H a m i el. K o m u I, stad i v.
Mongoliet, omkr. 33 mil ö. om Turfan, på
sydsluttningen av Tien-shan (Barkulbergen), 860
m ö. h.; omkr. 10,000 inv. Viktig oasstad vid
karavanvägen mellan Dsungariet och Kina.
Chamidae, familj bland musslorna, som
kännetecknas av dubbel mantelrand, föga
utvecklad fot, olika formade tjocka skal med två
stora muskelintryck men utan mantelbukt.
Arterna av det enda levande släktet, Chama,
tillhöra de varma haven, fastvuxna — liksom
ostron, fast med vänsterskalet — vid klippor,
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
