Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chamidae - Chamisso, Adalbert von - Chammurapi (Amrafel) - Chammurapis lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
875
Chamisso—Chammurapis lag
876
Chama squamosa.
koraller o. dyl. Familjen hade sin blomstring
under kritperioden. Bland dess utdöda släkten
märkes främst Diceras (se d. o.). Familjen C.
erbjuder särskilt intresse som den
utgångspunkt, varifrån de mest avvikande av alla
musslor, de fossila r u d i s t e r n a (se d. o.),
utvecklat sig. K. A. G.
Chamisso [JamFså], Adalbert von, tysk
skald och naturforskare (1781—1838). Född i
Champagne, följde han 1790 sina föräldrar till
Berlin, ingick i preussisk krigstjänst men
återvände efter fälttåget
1806 till Frankrike
och tillhörde madame
de Staels krets på
Cop-pet. 1812 bosatte han
sig i Berlin. 1815—18
deltog C. som
naturforskare i en rysk
världsomsegling under
O. v. Kotzebue
(»Ta-gebuch auf einer Reise
um die Welt», 1836),
fick anställning vid
botaniska trädgården i
Berlin och vart 1835 led. av vet.-akad. i Berlin.
C:s första dikter ingingo i den av honom och
Varnhagen von Ense utgivna
»Musenalma-nach» 1804—06. Sagan »Peter Schlemihl»
(»Peter Schlemihls underliga historia», 1851,
4889), om mannen utan skugga, skildrar
symboliskt hans själs fredlöshet i slitningen
mellan det gamla och det nya fosterlandet. Bland
Tysklands skalder vann han erkänd rang som
lyriker (bl. a. diktcykeln »Frauen Liebe und
Leben»), och på tyskt språk nådde han en stor
allmänhets öra och hjärta. Särskild
popularitet förvärvade sig hans käcka politiska dikter,
med vilka han bildade skola. Formellt stå
hans dikter mycket högt, deras språk är klart
och koncist, rytmiken behärskad och
verkningsfull; särskilt mästerlig är hans
behandling av terzinen, på vilket versslag han
författat romanser (berömdast är »Salas y
Go-mez») och reflexionsdikter. Innerliga i
känslan, ofta svårmodiga, spegla C:s dikter hans
sinnes känslighet och allvar. Även som
naturforskare gjorde han sig känd genom flera
arbeten. Hans sista vetenskapliga verk var en
hawaiisk grammatik. C:s »Sämtliche Werke»
finnas i många uppl., t. ex. i 4 bd 1911. Se
arbeten om C. av Hitzig (1842), Tardel (1902)
och Geiger (1905). R-n B.
Chammurapi, möjligen = bibelns A m r
a-f e 1, konung i Babylon omkr. 1955—1912 f.
Ord, som saknas under
Kr., det babyloniska väldets grundläggare,
en av forntidens största härskare. Genom att
fördriva elamiterna ur Eufrat-Tigris-dalen
och underlägga sig de olika smårikena där
samlade han hela Babylonien till ett enda
välde under det dittills obetydliga Babylons
spira och befäste därpå det nya rikets
ställning genom omfattande krigståg och
erövringar. Som klok statsman sörjde han för
sitt rikes välmåga och utveckling genom
vaksamhet över förvaltningen och åtgärder i syfte
att främja näringarna och trygga den
allmänna säkerheten. Bl. a. upphjälpte han
jordbruket genom nya kanaler. Som
lagstiftare (se Chammurapis lag)
tillförsäkrade han sina undersåtar rättvisa, frihet och
skydd. Hans regering betecknar en litterär
blomstringstid; babyloniernas förnämsta
litterära alster härröra troligen från detta
skede. Den babyloniska kulturen spred sig
från denna tid över hela Främre Asien. Det
välde denne den babyloniska historiens störste
hjälte grundade bestod trots alla växlingar
i 1,400 år. D. M. (P. L.)
Chammurapis lag, fornbabylonisk
lagsamling, den äldsta kända lagtext i världen,
funnen vid franska grävningar i det gamla Susa
1901. Den är inmejslad på en över 2 m hög
stele av svart diorit, på föranstaltande, såsom
framgår av företalet och slutorden, av konung
Chammurapi själv. Överst på stenens
framsida åskådliggöres i basrelief huru solguden
Samas, den gudomlige domaren, sittande på
en tron, överlämnar till den framför honom
stående Chammurapi denna lag (se bild 5 å
pl. till art. Babylonisk och assyrisk
konst). Inskriften löper i kolumner runt
hela stelen och innehåller omkr. 282
lagparagrafer, ordnade gruppvis efter innehållet.
Stenen har naturligtvis urspr. rests i Babylon
men under ett krigståg bortförts av
elamiterna som krigsbyte till Susa.
Lagen daterar sig således i sin nuv. form
från 1900-talet f. Kr. men utgör liksom
forntida lagar i allm. en kodifiering av gammal
sedvanerätt. Den visar, att rättsväsendet i
Babylonien vid denna tid utvecklat sig till en
överraskande hög ståndpunkt. Brottmål och
civila rättstvister avgjordes sålunda vid
offentliga domstolar med ansvariga domare,
efter fullgiltig bevisföring och med rätt till
försvar, värjemålsed och överklagande av
utslag vid högre rätt, i detta fall hos konungen
själv. Lagen återspeglar en väl ordnad stat,
där personlig frihet och egendom skyddas och
näringslivet regleras av stadganden,
anpassade efter praktiska krav. Den bärande
rättsprincipen är den gamla semitiska, som vi
känna från Mose lag: liv för liv, öga för
öga, tand för tand, och denna följes
bokstavligen, när det gäller liv eller lem, under det att
straffet vid förbrytelse mot egendom skärpes,
stundom ända till tolvdubbel ersättning.
Straffen äro i allm. stränga, och »förmildrande
omständigheter» äro ett okänt begrepp. Döds-
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
