Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Charachoto - Characinidae - Character indelebilis - Charad - Charadj - Charadriidae - Charadrius - Charaeas graminis - Charbin (Harbin) - Charcot, Jean Baptiste - Charcot, Jean-Martin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
899
Characinidae—Charcot
900
Djingis-kan och föll vid medeltidens slut i
ruiner; dessa genomforskades 1908—09 av
ryssen P. K. Koslov.
Characinidae, se Karplaxar.
Chara’cter indelèbilis, lat., »outplånlig
prägel». Den romerska (i viss mån även den
grekisk-katolska) kyrkan lär, att tre
sakrament, dopet, konfirmationen och
ordinationen (prästvigningen), meddela en c., d. v. s.
en särprägel i andligt hänseende, som aldrig
kan fullständigt utplånas. Dessa tre
sakrament kunna därför ej upprepas. Särskilt vad
prästvigningen angår, är denna lära av stor
och principiell betydelse i romerska kyrkan.
Prästen är genom detta sakrament i
besittning av en speciell andeutrustning i och för
förmedling av de himmelska gåvorna.
Luterska kyrkan förkastar c. i princip; i praxis
anses dock en prästman, som erhållit avsked
från ämbetet, t. o. m. en avsatt, intaga en
särställning. (B. A.)
Charäd [Ja-], fr. charade, ord- och
stavelsegåta, i vilken huvudordets stavelser var för
sig kunna vara självständiga ord. Där skall
först varje särskild stavelse gissas och
slutligen ordet i sin helhet genom de uppgifter,
som lämnas om delarna och huvudordet.
Exempel ger följande c. av F. M. Franzén:
Mitt första knäpps,
mitt andra täpps.
Mitt helas tappning
sker genom knäppning. (Knapphål.)
C., som framställes genom pantomimiska
(eller dramatiska) framställningar, kallas 1
e-vande c. (fr. charade en action).
Charädj, arab., den tribut, som de kristna
vasallstaterna erlade till turkiske sultanen;
personlig avgift, som sultanens alla
icke-mu-hammedanska undersåtar måste utgöra (den
upphävdes 1856).
Charadrildae, se Brockfåglar.
Charädrius, se Piparsläktet.
Charaè’as gra’minis, se G r ä s f 1 y.
Charbin [^arbfn] (Harbin), stad i kin.
Manchuriet, på en fruktbar slätt, 160 m ö. h.,
vid floden Sungari; omkr. 103,400 inv. (1922).
C. anlades 1896 av ryssarna och blev
knutpunkt för Sydmanchuriska banan och
linjen till Vladivostok ävensom slutpunkt för
den större flodtrafiken på Sungari. Viktig
handelsstad.
Charcot [Jarkå’l, Jean Baptiste, fransk
läkare, polarforskare
(f. 1867), son till
läkaren J.-M. C. Ledde
1903—05 den första
franska
sydpolsexpedi-tionen med fartyget
»Le Frangais» till
Gra-hamsland samt 1908
—10 med »Pourquoi
pas?» en ny, varunder
han längre i v. fann
Charcots land. Även på
de nordliga haven har
C. företagit forskningsresor, såsom till Jan
Mayen 1912 och Rockall 1921. Utgav bl. a.
»Le Frangais au pöle sud» (1906) samt »Le
Pourquoi pas? dans 1’Antarctique» (1910).
Charcot [Jarkå’], Jean-Martin, en av
1800-talets mest framstående och tongivande
läkare (1825 29/u—93 ie/s), banbrytande
forskare på såväl de organiska
nervsjukdomarnas som psykoneurosernas, särskilt hysteriens,
område.
Född i Paris, studerade C. vid medicinska
fakulteten där, blev med. dr 1853 och efter
några års sjukhustjänst lärare vid medicinska
fakulteten i Paris 1860. Han blev 1862 läkare
vid en avdelning av »la Salpètrière», en stor
sjukvårdsanstalt i Paris för huvudsakligen
kroniskt sjuka kvinnor, och det var vid denna
anstalt, där han stannade till sin död, som
han utförde sin livsgärning. 1873 blev han
professor i patologisk anatomi och
transporterades 1882 till den nyinrättade professuren i
nervsystemets sjukdomar.
C:s första mera betydande arbeten hänförde
sig bl. a. till gikten samt till vissa lung- och
leversjukdomar. Från 1870-talets första år
ägnade han sig särskilt åt studiet av
nervsystemets sjukdomar och riktade där läkekonsten
med utomordentligt viktiga iakttagelser och
utredningar. I de före honom kaotiskt
sammanblandade beskrivningarna av hjärn- och
rygg-märgslidanden bragte han reda och ordning,
urskilde och beskrev olika sjukdomar och
symtomkomplexer, såsom »sclérose en plaques»,
amyotrofisk lateralskleros (vilken även
benämnes Charcots sjukdo m), de tabetiska
ledsjukdomarna, afasierna m. m. Hans studier
och noggranna observationer vidgade i hög
grad kunskapen om såväl ryggmärgens som
hjärnans normala förrättningar. C. lyckades
sålunda fastställa läget av det hjärnbarkens
område, som har omedelbar betydelse för
muskelrörelserna, och kunde påvisa, att detta
områdes olika delar motsvarade olika
muskelgrupper, samt gjorde mycket viktiga rön om
andra hjärnbarksområdens betydelse för
sinnesförnimmelserna och språkfunktionerna.
Den största uppmärksamhet ägnade C. de
hysteriska och hypnotiska fenomenen, och hans
undersökningar och sensationella experiment
på detta område tilldrogo sig icke blott de
speciella medicinska kretsarnas utan även den
övriga bildade världens spända intresse. C.
hävdade och fastslog, att de hysteriska
symtomen äro av sjuklig art, och gjorde även
gällande, att hypnosen och de grövre
sugges-tionsfenomenen förutsatte sjukliga
förändringar av liknande slag. På denna punkt kom
han i skarp strid med den s. k.
»Nancysko-lan», kraftigast representerad av Bernheim,
som hävdade, att suggestibiliteten vore en
allmänmänsklig egenskap och att de hypnotiska
och närbesläktade fenomenen kunde utlösas
hos de flesta människor. Denna
meningskon-flikt kan ännu icke betraktas som slutgiltigt
löst. Den moderna suggestionsläran, represen-
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
