Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Charnay, Désiré - Charnayfyndet - Charnock, Job - Charolais - Charolaisboskapen - Charon - Charophyta - Charost, Armand Joseph de Béthune - Charpentier, 1. Gervais - Charpentier, 2. Georges - Charpentier, ätt - Charpentier, Alexandre Louis Marie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
915
Charnayfyndet—Charpentier, A. L. M.
916
—70 Nordamerika, 1875 Chile och Argentina,
1878—79 Java och Australien samt 1880—83
Mexiko och 1886 Yucatan. Sina studier över
den gammalmexikanska kulturen
offentliggjorde han bl. a. i »Le Mexique» (1863) och »Les
anciennes villes du Nouveau monde» (1885).
Charnayfyndet [Jarnä’-], ett berömt, i Musée
des antiquités nationales i S:t
Germain-en-Laye förvarat fynd, innehållande dyrbara
guld- och silversmycken från merovingisk tid,
framgrävt år 1857 vid Charnay i dep.
Saöne-et-Loire. Skatten har för nordisk allmänhet
sitt särskilda intresse på grund av det
ryktbara dithörande, delvis förgyllda
silverspännet av nordgermansk 500-talstyp med
runinskrift. Utom av några svårtolkade ord
ut-göres inskriften av den äldre runraden,
»fu-tharken». Inskriften är ett bland bevisen för
runornas samgermanska karaktär. — Hela
fyndet är beskrivet av H. Baudot, »Mémoire
sur les sépultures des barbares de 1’époque
mérovingienne, découvertes en Bourgogne, et
particulièrement ä Charnay» (1860). Spännet
med runinskriften finnes avbildat på flera
ställen, bl. a. hos G. Stephens, »The
old-northern runic monuments of Scandinavia and
England», I (1866—67); L. Wimmer,
»Rune-skriftens oprindelse og udvikling i Norden»
(1874); B. Salin, »Die altgermanische
Thier-ornamentik» (1904). H. R-h.
Charnock [t/ä^åk], J o b, anglo-indisk
kolonisatör (d. 1693). Kom omkr. 1655 till Indien
och inträdde några år senare i Ostindiska
kompaniets tjänst, vars faktorier i Patna och
Casimbazar han förestod till 1686, då han vid
Hughli grundläde ett nytt faktori, varur
Kal-kutta småningom utvecklat sig. J. Ch-r.
Charolais [Jarålä’], gammalt franskt
landskap i s. delen av Bourgogne, med Monts du
C., nordligaste utlöparen av Cevennerna.
Boskapsskötsel och vinodling. Huvudort: C h
a-rolles (omkr. 3,000 inv.).
Charolaisboskapen [Jarålä’-], en av
Frankrikes förnämsta gödkreatursraser,
härstammande från dep. Saöne-et-Loire (det forna
landskapet Charolais). Rasen har uppkommit
genom korsning mellan den där på orten
inhemska gula lantrasen och den vita
kort-hornstjuren. Djuren äro av medelstorlek
(omkr. 500 kg), av utpräglad gödtyp och till
färgen vita eller svagt isabellfärgade. E. T. N.
Cha’ron, enligt grekisk mytologi
underjordens färjkarl, som förde de döda över
floden Acheron, till vars strand de ledsagades
av Hermes. C. framställes på grekiska vaser
som en gammal skäggig man med mössa,
arbetsdräkt och stång, med vilken han
framdriver sin gistna båt. Den obol (ett litet
silvermynt), som brukade läggas i den dödes
mun, ansågs vara färjelön åt C. (»Charons
obol»); han mottog ej den, som ej blivit
jor-dad, ej heller någon levande; blott Herakles
tilltvingade sig överfarten. Hos etruskerna
överfördes namnet Charu(n) till en inhemsk
underjordsdemon, som framställes med en ham-
Charon, Hermes och en död. Attisk vasmålning.
mare. I nygrekisk folktro kvarlever namnet,
Charondas el. Charos, men C. tänkes där vanl.
som ryttare; han rövar obarmhärtigt unga
och gamla och för dem ned till underjordens
dystra rike. M. Pn N-n.
Charophyta, se Karacéer.
Charost [/arå’], Armand Joseph de
B é t h u n e, hertig av, fransk filantrop (1728
—1800). Stor godsägare, arbetade han som
ivrig anhängare av ekonomisterna med all
makt på att förbättra böndernas belägenhet.
Från 1770 avskaffade han hoveriet, anställde
läkare och barnmorskor, införde försäkring
mot brand- och hagelskada, byggde skolor
och mönstergårdar o. s. v. I
nationalförsamlingen uppträdde han kraftigt för en jämnare
fördelning av skatterna. Under skräckväldet
fängslades han men räddades genom
Robes-pierres fall. Ths.
Charpentier [farpätie’], franska
bokförläggare. — 1. Gervais C. (1805—77), mest
känd genom upplagor av klassiska författare
i formatet 18 :o, vilket uppkallats efter
honom. Utgav Revue Nationale. — 2.
Georges C., den förres son (1846—1905),
upptog även moderna romaner (Zolas m. fl.) i
samlingen (»Bibliothèque C.») och fogade till
denna en mindre samling i 32:o-format. Han
överlät 1896 firman till Eug. Fasquelle.
Charpentier [JVrpantjé’], svensk-finländsk
från Frankrike härstammande ätt, vars äldre
gren adlades 1664 och i Sverige utgick med
generallöjtnanten (sedan 1772) friherre Claes
Robert C. (1706—92). Den yngre, adopterade
grenen (urspr. en vallonsläkt 1’Éclaire),
adlad 1773, immatrikulerades 1818 även på
Finlands riddarhus.
Charpentier [Jarpätie’], Alexandre Louis
Marie, fransk skulptör och medaljgravör
(1856—1909), framför allt inom sistnämnda
konstart en av sin tids främsta. Om Roty
och Chaplain representera modern klassicism
inom medaljgravyren, kan C. anses företräda
impressionism, stämningskonst — det gäller
såväl hans porträtt på medaljer och plaketter
som hans genrefigurer och fria fantasier. Han
utförde även reliefer i monumental storlek,
likaså friskulptur, bl. a. monumentet över
soldatmålaren Charlet med en grenadjär och
en parisgatpojke som representativa
bifigurer (vid Place Denfert-Rochereau). Även ut-
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
