Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chaucer, Geoffrey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
933
Chaucer
934
Geoffrey Chaucer.
Miniatyr av hans lärjunge Thomas Occleve.
Chaucer [tfä’sa], Geoffrey, engelsk skald
(omkr. 1340—1400). C. fick en synnerligen
vårdad uppfostran, deltog 1359 i kriget mot
Frankrike och blev därunder tillfångatagen
men snart (1360) utlöst. Efter sin
hemkomst fick han plats som »valettus»
(kamin arjunkare) vid det kungliga hovet och vann
ynnest och förtroende hos Edvard III. Från
1372 kallas han »armiger» eller »scutifer»
(väpnare, esquire). 1374 fick han en lönande
syssla som kontrollör vid ull-, skinn- och
lädertullen i London och av hertigen av
Lan-caster, John av Gaunt, en livstidspension.
Dessutom mottog han flera inkomstbringande
tillfälliga uppdrag. 1382 blev han tillika
kontrollör över lilla vintullen i London med
till-låtelse att hålla vikarie. Både av Edvard III
och av dennes son Rikard II togs C. ofta i
anspråk för viktigare värv. Mellan 1372 och 1384
sändes han flera gånger i
ekonomiskt-diplo-matiska beskickningar till Italien och
Frankrike. 1386 var han några månader
parlamentsledamot för Kent; men s. å. drabbades han
av de politiska välvningarna under Rikard
II :s regering, miste sina båda tjänster och
störtades i armod. Någon förbättring i hans
läge inträdde 1389, men C. tycks dock ha
haft att kämpa med ekonomiskt betryck ända
till 1399, då Henrik IV, bevekt av poemet
»Chaucer’s compleint to his purse», ökade
hans årspension. Han begrovs i Westminster
abbey, i den del, som senare kallats »the poets’
corner» (skaldernas vrå).
Man kan särskilja tre ganska noggrant
bestämda perioder i C:s poetiska verksamhet.
Under den första, till 1372, stod han under
Ord, som saknas under
inflytande av franska förebilder. Bland C:s
äldsta dikter är »The boke of the duchesse»,
författad 1369 eller strax därefter, en
allegorisk visionsdikt över hertiginnan Blanches
(Johns av Gaunt gemål) död. Versmåttet är
åttastavigt jambiskt med parvis rimmande
verser. Åtminstone någon del av den medel
-engelska översättningen av »Le roman de la
rose» anses författad av C. — En vändpunkt i
C:s skaldeliv bildar hans första italienska
resa, varifrån han återkom hösten 1373.
Under denna färd lärde han känna Dantes,
Boc-caccios och Petrarcas verk. Genom studium
av dessa utbildade och förädlade han sin
smak, hans språk vann alltmer i ledighet,
naturlighet och behag. Han upptog nu en
sju-radig stans med tio- el. elvastaviga jambiska
verser och rimföljden ababbcc, det s. k. rime
royal. Till denna period (1373—84) höra flera
betydande verk. »The parlement of foules»
(Fåglarnas parlament) är en tillfällighetsdikt
(699 verser), som bildligt framställer en hög
persons av medtävlare och andra hinder
försvårade frieri. I »Troylus and Cryseyde»
behandlar C. självständigt samma
kärlekshistoria som Boccaccio i »Filostrato» och som
Shakespeare sedan dramatiserade. Poemet är
indelat i fem böcker med tillsammans 1,177
stanser. »The house of fame» skildrar hur C.
av Jupiters örn föres till Famas hus och
förnimmer huru olika slags ära och ryktbarhet
vinnas. Dikten består av tre sånger (med
2,158 åttastaviga, parvis rimmande jambiska
verser) och är liksom »Fåglarnas parlament»
i sin uppbyggnad påverkad av Dantes »Divina
commedia». Den har vanligen daterats till
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
