Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chile - Läge, höjdförhållanden och vattendrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
987
Chile (Läge, höjdförhållanden och vattendrag)
988
Chile [tJiTä] (namnets härledning omstridd;
även brukas, t. ex. i Frankrike, namnformen
Chili), Repüblica de Chile, republik på
västkusten av Sydamerika; 751,515 kvkm,
3,754,723 inv. (enl. census 1920; 1 jan. 1924
beräknade till 3,869,814). Huvudstad är
Santiago; 507,296 (enligt en annan uppgift
547,588) inv.
INNEHÅLL:
sp.
Läge, höjdförhållan-
den o. vattendrag ... 987
Geologi............... 989
Klimat.............. 989
Växtvärld .......... 991
Djurvärld .......... 992
Befolkning.......... 992
Religion och
undervisningsväsen........... 993
Tidningspress ...... 993
Kulturzoner ........ 993
Jordbruk............ 993
Boskapsskötsel...... 994
Skogsbruk .......... 994
Bergsbruk ...........994
Industri ........... 994
Handel.............. 995
Kommunikationer .....995
Mynt, mått, vikt..... 995
Armé................ 995
Örlogsflotta ....... 996
Flagga.............. 996
Finanser............ 996
Författning......... 996
Rättskipning........ 997
Politisk indelning . 997
Historia ........... 997
Chiles vapen.
En i blått och rött delad
sköld, belagd med en
fem-uddig stjärna av silver
samt försedd med bård av
guld.
Läge, höjdförhållanden och vattendrag. C.
sträcker sig från 17° 15’ till Kap Hoorn,
55° 59’, och Diego Ramirezöarna, 56° 30’ s.
br., och har en längd av omkr. 4,300 km,
medan bredden i
medeltal knappast
uppgår till 150 km. I n.
gränsar C. till Peru, i
ö. till Bolivia och
Argentina; gränsen
följer med få undantag
Andernas höjdkammar
ned till omkr. 40°. S.
härom har den varit
föremål för långvariga
tvister mellan C. och
Argentina, vilka
avgjordes genom
skiljedom 1902. Lämnande
Anderna, böjer
gränsen vid 52° av åt ö.,
går till Kap Virgenes
vid Atlanten, därifrån
åt s. över Eldslandet, åter åt ö. längs
Beagle-kanalen och slutligen åt s. v., sålunda
lämnande hela Magellansundet och
Eldslands-arkipelagen åt C. Kusten saknar ned till
42° djupare inbuktningar och är fattig på
goda hamnar. Dess förlopp sammanhänger
med bergskedjornas; C. tillhör en brottzon
och begränsas i v. av mycket djupa
gravsänkor. Jämvikten störes ej sällan, varför
jordbävningar äro vanliga (senaste katastrof
1906, då Valparaiso delvis förstördes och
tusentals människor omkommo). Av de
obetydliga öarna märkes Mocha (38° 20’), vars
urbefolkning xördrevs av spanjorerna och
utdog. S. om 42° vidtager en rad
ögrupper: Chiloé, Guaitecas- och Chonosöarna, s.
om den med fastlandet genom ett smalt
näs förenade Taitaohalvön Västpatagoniens
av tusentals stora och små öar bestående
Ord, som saknas under
skärgård och s. om Magellansundet
Eldslands-arkipelagen. Till C. höra följande oceaniska
öar: Desventurados (San Felix och San
Am-brosio), Juan Fernandez, Sala y Gomez och
Påskön.
Man kan dela C. i tre längdzoner:
Central-kordilleran, högslätten med längsdalen samt
kustbergen. Den förstnämnda bildar i n.
västsidan av Argentinas och Bolivias väldiga
högland; utefter sträckan ned till 35°, där
kamhöjden ännu når 4,000 m, har ett 60-tal över
5,000 m höga toppar uppmätts, bland dem C:s
högsta berg, vulkanen Llullaiyaco, 6,750 m.
S. om 30° avtar fjällområdets bredd
betydligt; man kan mer el. mindre tydligt urskilja
flera parallellkedjor, söderut avtagande i
antal och mäktighet. De patagoniska bergen
nå sällan över 3,000 m. I landskapet
framträda starkt de talrika vulkanerna, av vilka
åtskilliga äro verksamma.
Eldslandskordille-ran når i Monte Sarmiento (2,404 m) sin
högsta punkt. Över bergen föra många pass,
som förmedla samfärdseln mellan C. och dess
grannstater; de mest bekanta äro Tacora
(4,180 m, järnväg Arica—La Paz),
dubbelpasset Uspallata (3,842, 3,970 m; tunnel för
järnvägen till Buenos Aires), Planchon (knappt
3,000 m) och Perez Rosales (1,000 m;
handelsväg till Nahuelhuapisjön). Norra C. är ett av
i ö.-v. riktning löpande, sällan vattenförande
dalar sönderskuret högland av utpräglat
öken-artad natur. Genom prov. Antofagasta och
Atacama sträcker sig här den avloppslösa
Atacamaöknen med sina talrika saltlaguner.
S. om tvärrigeln Cuesta de Chacabuco på 33°
vidtager den omkr. 950 km långa, h. o. h.
uppodlade längsdalen, som mynnar i
Relon-cavigolfen. Fortsättningen bildas av det
mycket natursköna kanalområdet, som, endast på
ett ställe avbrutet (Ofquinäset vid
Taitaohalvön ; planer på dess genomgrävande ha
utarbetats), sträcker sig till Eldslandet. Djupa
och smala fjordarmar (sänkta floddalar), där
strida älvar och i s. även mäktiga jöklar
mynna, kransade av ständigt gröna skogar,
tränga djupt in i högfjällen. Kustkordilleran
blir s. om 22° tydlig och framträder s. om
33° som en självständig bergskedja, vars höjd
sällan överstiger 2,000 m och avtar i s.
Åtskilliga floder rinna från Andernas
huvudkedja över längsdalen och genombryta
kustbergen. Dessas fortsättning bildas av den
stora ön Chiloé och den söder därom liggande
skärgården.
ökenområdets floder äro obetydliga och
utsina vanligen, innan de nå kusten; störst äro
Rio Loa samt Rio Copiapé vid öknens
sydgräns. S. härom märkas Limari, Aconcagua,
Maipo (Santiagodalen), Maule, Biobio, landets
viktigaste flod, länge gräns mot
araukaner-nas land, samt Valdivia, de tre sistnämnda
segelbara. De västpatagoniska älvarna äro
talrika och mäktiga; störst är Rio Baker, 440
km lång. De mottaga genom transandina
genombrottsdalar vattnet från flera av de
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
