Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chile - Klimat - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
991
Chile (Växtvärld—Befolkning)
992
sjunker här under 1,000 m, och Anderna visa
en isbetäckning, som ingenstädes utanför
polartrakterna har någon motsvarighet. Redan
vid 47° (= kusten av staten Washington på
n. halvklotet) nå jöklar ned till havsytan.
Synnerligen fruktade äro de västliga
stormarna i Sydchile. Ö. om Anderna råder ett
torrare fastlandsklimat. I Punta Arenas är
medeltemperaturen 6,5° och nederbörden 475
mm; regn faller här under sommaren men
snö om vintern.
Växtvärld. C:s flora är rik och omfattar
troligen över 5,000 olika kärlväxter.
Hög-fjällsfloran tillhör det stora andina
floraom-rådet men uppvisar många särdrag, och
skogs-floran har kanske en ännu självständigare
ställning, ehuru dess neotropiska karaktär är
tydlig. Men därtill kommer ett rikt, söderut
allt viktigare subantarktiskt element,
ökenområdet i n. är till stor del vegetationslöst;
i dalarna glesa buskbestånd (särskilt
kompo-siter) samt en förgänglig vårflora av
annu-eller och lökväxter. På större höjd finnas
sparsamt träd (Gourliea, Prosopis, Cereus
m. fl.). Pjällfloran är rik på dvärgbuskar
samt hårda tuv- och kuddbildande örter
(Ades-mia, Astragalus, Azorella, Baccharis, Senecio,
Stipa, Viola etc.). Redan i trakten av Iquique
går kaktusfloran, som tyckes leva på
dimmorna, ned till kustbergen. Mellersta C. har
rik vegetation av ständigt gröna småträd och
buskar (Adesmia, Cryptocarya, Persea, Peumus,
Quillaia, Senecio, många myrtacéer), men
riktig skog är sällsynt. Kaktéer och stora
bro-meliacéer (Puya) äro karakteristiska. Här
växer även palmen Jubaea spectabilis (ur
stammen fås »palmhonung»). Under våren
be-täckes marken av lysande blomster, ss.
Ca-landrinia, Oxalis, Salpiglossis, Schizanthus,
Tropaeolum, talrika liljeväxter m. m. Klimat
och vegetationens allmänna prägel erinra
starkt om medelhavsländernas, vilkas
kulturväxter också återfinnas i C. Söder om
Val-paraiso finnas i bergen lövfällande arter av
bok (Nothofagus), men i övrigt är floran
vin-tergrön med lager- och myrtenväxter,
protea-céer, Drimys, barrträd o. s. v. Det regnrika
området s. om 37° utmärkes särskilt av
vintergröna bokar, som söderut bli helt
dominerande. Av barrträd bildar Araucaria
arau-cana mäktiga skogar på bergssidorna; viktiga
äro även Fitzroya, Libocedrus och
Saxego-thaea. Floran är rik på buskar (Berberis,
Fuchsia, Escallonia, Pernettya) och
slingerväxter (copihue, Lapageria rosea, Chiles
»na-tionalblomma») samt väldiga ormbunkar. Stor
utbredning ha täta bambusnår (Chusquea) samt
Gunnera. Lövfällande bokar bilda fjällskogar,
ovanför vilka örtrika ängar och myrar
utbreda sig. Vid 48° vidtager den enformiga
magellanska regnskogen, som går till Kap
Hoorn; stora sträckor äro myrmarker med
egendomliga kuddväxter, och samma
formationer uppträda ovanför skogsgränsen, som
ligger några få hundra m ö. h. Floran är
Ord, som saknas under
till stor del släkt med Nya Zeelands; även
boreala arter finnas (bipolaritet).
Kryptogamerna äro ymniga. Patagonien är ett
stäpp-land med andin flora; i fjälldalarna växer
lövfällande bokskog.
Djurvärlden, som i huvudsak har
neotro-pisk karaktär, visar liksom växtvärlden stark
inblandning av sydliga former, särskilt
beträffande landevertebraterna och havsfaunan,
där magellanska arter följa det kalla
kustvattnet ända till Peru. Däggdjursfaunan är
fattig; apor och insektätare saknas. Av
rovdjur finnas puma, vildkattor, azara- och
ma-gellansräv; en utterart jagas bland öarna i s.
C. Även stinkdjur finnas. Talrikast äro
gna-garna, däribland pälsdjuren cöypu och
chinchilla; den senare, som var i fara att utrotas,
är fridlyst. Pungdjuren utgöras av två
Didel-phys-axter. Tandfattiga (bältor) uppträda
endast i gränstrakterna mot Argentina. De för
Anderna så betecknande lamadjuren ha i
historisk tid nästan försvunnit från C.,
guana-kon är dock allmän i det inre av Patagonien.
I s. C. finnas två hjortarter, den stora
hue-mülen och den lilla pudün. Bland
havsdägg-djur märkas, utom utter, även sjölejon och
sjöbjörnar, de senare dock mycket sällsynta.
Obetydlig valfångst bedrives.
Fågelfaunan är tämligen rik. Av rovfåglar
märkes främst kondoren. Den magellanska
staren, piplärkor och finkar höra till de
allmännare småfåglarna. Kolibriarter gå ända
ned till Eldslandet; den största av alla
kolibrifåglar, Patagona gigas, tillhör C. Av de
tre papegojarterna är en ej ovanlig i
Eldslandet. Allmänna vattenfåglar äro sumphöna,
den vackra bandurrian (en Ibis), hägrar,
fla-mingo, den svarthalsade svanen samt flera
arter gäss och änder. Kusten är tillhåll för
sjöfågel i mängd: pelikaner, kormoraner,
kap-duvor, stormfåglar, albatrosser och pingviner
samt måsar och tärnor.
Knappast något annat tempererat land är
så fattigt på reptiler som C. Sköldpaddor
och krokodiler saknas, ödlor äro dock ej
sällsynta, och ett fåtal ormar (ingen giftig)
finnes. Bland groddjuren saknas vattenödlorna.
Bland sötvattensfiskarna överväga taggfeniga;
den högst skattade är den om forellen något
erinrande »trucha». Havets fiskfauna är rik
och av stor betydelse för folknäringen.
Befolkningen har under de senaste 60 åren
fördubblats, men tillväxten tenderar nu att
avtaga. 1865 hade C. 1,819,233 och 1920
3,753,799 inv. Den årliga tillväxtprocenten
var under tiden 1907—20 1,19. I landets två
största städer bor Vs av folket. Den
chilenska rasen är homogen och av spansk
härkomst, med inblandning av- araukanskt blod.
Immigrationen är obetydlig. Utlänningar
voro 1920 endast 120,436, och av dessa
tillhörde 38,028 andra latinsk-amerikanska
stater, 25,962 voro spanjorer, 12,358 italienare
och 7,215 fransmän. Det germanska inslaget
är mindre: 8,950 tyskar, 7,220 engelsmän;
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
