Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chile - Författning - Rättskipning - Politisk indelning - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
997
Chile (Rättskipning—Historia)
998
rekta och allmänna. För att vara valbar till
senator fordras att ha fyllt 36 år. Till
deputerade (åldersgräns 25 år) kunna icke väljas
medlemmar av de religiösa ordnarna, en del
präster, domare och högre ämbetsmän.
Rättskipningen handhas av en högsta
domstol med säte i Santiago, 7
appellationsdom-stolar samt domare (juez de letra) i varje
departement. Straffanstalterna äro av olika
typer alltefter förseelsens art och straffets
längd. Polisen är statlig; en militärt
organiserad gendarmkår biträder lantpolisen.
Politisk indelning. C. är indelat i 23
provinser och dessa i departement; därtill
kommer territoriet Magallanes. Provinsernas
storlek och 1 jan. 1924 beräknade folkmängd
framgå av nedanstående tabell.
Provins
kvkm inv.
Tacna .......................... 24,758 41,255
Tarapacå ....................... 42,830 98,420
Antofagasta ................... 120,515 185,899
Atacama ........................ 79,531 44,816
Coquimbo ....................... 36,509 156,845
Aconcagua ...................... 14,000 114,310
Valparaiso ...................... 4,598 329,481
Santiago ....................... 15,260 724,308
0’Higgins ....................... 5,617 124,373
Colchagua ....................... 9,973 167,942
Curico .......................... 7,885 108,407
Talca .......................... 10,006 134,408
Manle ........................... 7,281 113,925
Tnnares ........................ 10,279 121,507
Nuble ........................... 9,059 171,365
Concepcion ...................... 8,579 253,426
Arauco .......................... 5,668 59,906
Biobio ......................... 13,863 109,216
Malleco ......................... 8,555 124,095
Cautin ......................... 16,524 206,065
Valdivia ....................... 23,285 188,245
Llanquihue ..................... 90,066 144,611
Chiloé ......................... 18,074 115,355
Territoriet Magallanes ........ 168,800 31,634
I spetsen för provinsen står en intendent,
för departementen samt territoriet en
guvernör. Endast huvudstaden har över 0,5 mill.
inv., av övriga 45 städer har Valparaiso över
100,000, Antofagasta och Concepciön över
50,000. C. S-g.
Historia. Under århundradet före
Sydamerikas upptäckt hörde norra C. till det
peruanska inkariket, under det att indianstammarna
s. om detta, araukanerna (se d. o.), voro
självständiga. Sedan Pizarro intagit Peru, företog
Almagro (se d. o.) 1535 ett tåg till C. men
vann ingen varaktig framgång. Han följdes
1540 av Pedro de Valdivia, som besegrade
araukanerna och grundläde flera städer, bland dem
Santiago. De följande århundradena fylldes
av strider mot indianerna; araukanerna
lyckades bevara sitt oberoende, men n. och s. om
deras område befästes det spanska väldet. C.
lydde ända till 1797 under spanske
viceko-nungen i Peru och vansköttes av de spanska
myndigheterna (jfr Sydamerika,
historia). Sedan bildade C. ett eget
generalkapi-tanskap och smittades snart av
oavhängighets-rörelsen i det övriga spanska Amerika. 1810
ersattes d-m spanska styrelsen med en
inhemsk regering, en »junta»; men till följd av
oenighet mellan chilenerna fick Spanien 1814
Ord, som saknas under
åter herraväldet, och frihetsrörelsens dåv.
ledare, Bernardo O’H i g g i n s, måste fly
men återkom 1817. Med den argentinske
frihetshjälten San Martins bistånd reste sig C.
ånyo s. å., landets oberoende proklamerades
12 febr. 1818, befästes genom en avgörande
seger vid Maipo 5 april s. å. men erkändes
först 1844 av Spanien. Sedan O’Higgins 1823
måst avgå från sin ställning som landets
högste styresman, följde några års
inbördes-strider, varpå C. 1833 fick en författning, som
gav centralmyndigheten nog styrka att
upprätthålla ordningen i landet.
Nu följde under »konservativa» regeringar,
framgångna ur landets ledande familjer, en
lång period av jämnt framåtskridande, i
synnerhet efter ett krig med Peru (1837—39) med
för C. lycklig utgång. Skolor inrättades,
näringarna blomstrade upp, bl. a. genom
inkallande av tyska kolonister, och
kommunikationerna utvecklades. Högt förtjänt om
utvecklingen var dr Manuel Montt, först
premiärminister under presidenten Bulnes (1841
—51), sedan själv president (1851—61); under
hans presidenttid erhöll C. civillagbok,
religionsfrihet m. m. Sedan liberalerna fått
inflytande på styrelsen, fortsatte framstegen
trots partistrider och krig mot Bolivia (om
guanolagren på Mejillonesöarna, 1864—66) och
mot Spanien (1864—71). Det senare kriget
hade utbrutit till följd av det stöd C. givit
Peru i dess strid mot det forna moderlandet;
det avslöts faktiskt redan 1869 genom ett
tvåårigt stillestånd under Förenta staternas
bemedling. Söderut utvidgades C:s område;
1870 erkände araukanerna C:s överhöghet.
Under A. Pin t os presidentskap (1876—
81) började C. krig mot Bolivia om
gränsområden i n., i vilka rika salpeterlager
upptäckts, som nu bearbetades av chilenska
bolag. Områdena hörde till Bolivia, som dock
knappast förut gjort sina
suveränitetsrättig-heter gällande. I kriget uppträdde först Peru
som medlare men slöt sig senare till Bolivia.
I början hade de förbundna medgång, men
sedan chilenerna fått överhand till sjöss,
erövrade de den peruanska provinsen Tarapacå,
blockerade Perus kust och slogo sina fiender
i flera mindre strider. 1880 drog sig Bolivia
ur striden, Förenta staterna sökte förgäves
medla mellan C. och Peru, och följ, år
besatte chilenerna efter flera segrar både Lima
och Callao. Härpå uppstod svår anarki i
Peru, och chilenerna höllo en stor del av
landet besatt till 20 okt. 1883, då fred kom till
stånd, vilken ratificerades följ. år. I denna
avträdde Bolivia provinsen Antofagasta och
Peru Tarapacå; provinserna Arica och Tacna
skulle under tio år tillhöra C., varefter
invånarna genom folkomröstning skulle avgöra
vilket land de ville tillhöra. Denna
omröstning uppsköts emellertid först 1894 och sedan
undan för undan. 1881 slöt C. fördrag med
Argentina, enligt vilket Anderna skulle
utgöra gräns mellan de båda länderna.
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
