Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Churchill, släkt - Churchill, Arabella - Churchill, George - Churchill, Randolph Henry Spencer- - Churchill, Winston (amerikansk författare) - Churchill, Winston Leonard Spencer (brittisk statsman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1055
Churchill, A.—Churchill, W. L. S.
1056
dan. Släktens stamgods är det ståtliga slottet
Blenheim house (se Woodstock). V. S-g.
Churchill [tJöTJil], Arabella (1648—
1730), äldre syster till John C., l:e hertig
av Marlborough (se d. o.), och älskarinna åt
hertigen av York, sedermera konung Jakob
II. Med honom hade hon 4 barn, däribland
fältherren James Fitzjames, hertig av
Ber-wick (se d. o.). V. S-g.
Churchill [tJäTJil], George, engelsk
amiral (1654—1710), bror till John C., l:e hertig
av Marlborough (se d. o.). Lämnade 1693
aktiv sjötjänst och intog 1702—08 genom
broderns inflytande en nästan enväldig ställning
inom amiralitetet. Han var okunnig och
högdragen och samlade stor förmögenhet genom
att taga mutor av befordringssökande. —
Hans bror Charles C. (1656—1714) blev
1702 generallöjtnant, bidrog 1704 under sin
broder fältmarskalkens befäl till segern vid
Blenheim och blev 1707 general. V. S-g.
Churchill [tJöTJ il], Randolph Henry
S p e n c e r - C., vanl. kallad lord R
an-d o 1 p h C., brittisk statsman (1849 13/2—95 24/i),
tredje son till 7 :e hertigen av Marlborough.
Inträdde 1874 i det
politiska livet som
konservativ underhusled.
Under täta besök hos
sin fader, som var
lordlöjtnant på Irland,
vann C. ingående
kännedom om den
irländska frågan. I
underhuset var det först hans
häftiga angrepp (från
1878) på de gamla
officiella toryledarna, som
fäste
uppmärksamhe
ten vid honom. Denna opposition inom
partiet satte han i system 1880, då partiet
faktiskt saknade erkänd ledare (lord
Beacons-field var sjuk, partiledaren i underhuset, sir
Stafford Northcote, ängsligt försiktig och föga
imponerande). C. bildade då med sir Henry
Drummond Wolff och mr (sedermera sir John)
Gorst det s. k. »fjärde partiet», vilket
stundom förstärktes med Arthur J. Balfour och på
egen hand djärvt gick till strids mot
Glad-stones ministär. Sålunda tvingade C. den
officiella partiledningen att i affären Bradlaugh
(se d. o.) intaga en sträng hållning, som
vållade ministären lång tidsutdräkt och mycket
bryderi. Samtidigt med att han i sina
våldsamma tal ej skonade de officiella
toryledarna, löpte han ständigt till storms mot
Gladstone, särskilt mot dennes politik i
Egypten. Den framstegsvänliga konservatism C.
förfäktade och vilken han gav namnet
»torydemo-krati» gick ut på att vinna arbetarna genom
lika radikala (särskilt sociala) reformer, som
det liberala partiet kunde utlova, samtidigt
med att de skulle förmås att lämna
oantastade de gamla konservativa traditionerna
om vördnad för kungamakten, överhuset och
statskyrkan. Partiets organisation borde
reformeras i demokratisk riktning med
liberalernas »caucus» (se d. o.) som förebild. Efter
en häftig schism inom partiet 1884 tvang C.
de officiella ledarna till att i stort sett
acceptera hans idéer och, om än motvilligt, ge
honom en plats inom den trängre kretsen av
partiledare. Då den liberala regeringen föll
(8 juni 1885), fick C. plats i Salisburys första
kabinett som minister för Indien (juni 1885—
febr. 1886). På denna post visade han stor
administrativ skicklighet och bragte bl. a.
gränstvisten med Ryssland till slut. C:s in
tima förbindelser med parnelliterna gjorde
honom länge misstänkt i den irländska
frågan, men under valstriden 1886 uppträdde
han energiskt mot home-rule och föreslog
namnet »unionister» som gemensam
beteckning för dessa planers konservativa och
liberala motståndare. I Salisburys andra
ministär inträdde C. (juli 1886) som
skattkam-markansler och ledare i underhuset, men han
avgick helt oväntat redan i dec. s. å., enär
han som sparsamhetsvän ej ansåg sig kunna
i budgeten upptaga så stora militäranslag,
som hans kolleger önskade. C. tyckes ha
trott sig oumbärlig och hoppats att med seger
för sina idéer bli trugad att kvarstå.
Salis-bury fann emellertid i Goschen en ny
finansminister och grep tillfället att bli av med
den besvärlige torydemokraten. C:s politiska
energi var nu till ända; han ägnade sig mest
åt resor och kapplöpningssport samt sökte bot
för sin tilltagande sjuklighet genom en lång
vistelse i Sydafrika (1891). Under striderna
om home-rule 1893 uppflammade hans gamla
energi för sista gången, men snart tog hans
obotliga sjukdom, allmän paralysi, slutgiltigt
överhand. — C:s »Speeches» ha utgivits av
Jennings (2 bd, 1889). Själv utgav han sina
sydafrikanska reseminnen, »Men, mines and
animals in South Africa» (1892). — Litt.:
Escott, »Randolph Spencer C.» (1895);
Win-ston Churchill, »Lord Randolph C.» (2 bd,
1905). V. S-g.
Churchill [t Jö’tJil], W i n s t o n,
amerikansk författare (f. 1871). Hans första
framgång var »Richard Carvel» (1899), en
revolutionshistoria från Maryland och London. Mest
kända av hans följande arbeten äro »The
crisis», »Coniston», »Mr. Crewe’s career», »The
inside of the cup» och »A far country». C.
odlar den romantiskt historiska nationella
romanen med allvar och berättartalang; hans
böcker om moderna problem sakna originalitet
och djupare karaktärsteckning. R-n B.
Churchill [t/äTJil], Winston Leonard
Spencer, brittisk statsman (f. 1874 30/u),
son till lord Randolph C. Uppfostrades i
krigsskolan i Sandhurst, blev 1895
husarlöjtnant, deltog s. å. under Martinez Campos i
kriget på Kuba och tjänade sedan några år
i Indien samt deltog 1899 under Kitchener i
Sudanexpeditionen. S. å. lämnade han
militärtjänsten efter att i sina krigskorrespon-
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
