Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Churchill, Winston Leonard Spencer (brittisk statsman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1057
Churchill, W. L. S.
1058
denser ha skarpt kritiserat sina militära
överordnade. Som korrespondent till Morning
Post for C. 1899 ut till Sydafrika,
tillfångatogs av boerna vid Chieveley (15 nov.),
återvann friheten genom
en djärv och mycket
omtalad flykt från
Pretoria och deltog
sedan som
kavallerilöjtnant i kriget till
Pretorias intagande.
Vid »khaki-valen» okt.
1900 invaldes C. i
underhuset för Oldham
som konservativ
uni-onist. Han röjde snart
samma benägenhet för
fronderande och
våld
sam kritik som fadern och väckte uppseende
särskilt genom sina hetsiga tal mot såväl
Chamberlains som Balfours tullpolitiska
program. Då hans ställning som konservativ
unionist blev ohållbar, övergick C. 1904 till
det liberala partiet och blev i dec. 1905
understatssekreterare för kolonierna i
ministären Campbell-Bannerman. Som flitig
val-mötestalare bidrog han kraftigt till
liberalernas stora valseger i jan. 1906 och blev själv
vald för en krets i Manchester. Han blev
april 1908 handelsminister i ministären
As-quith, föll igenom i Manchester vid det genom
hans befordran nödvändiga fyllnadsvalet men
valdes kort därpå till underhusledamot för
Dundee. I febr. 1910 blev han inrikesminister
och gjorde sig som sådan bemärkt genom att
personligen deltaga i belägringen av ett
anarkistnäste i östra London jan. 1911. C. bytte
okt. 1911 ministerportfölj med R. McKenna
och blev i dennes ställe marinminister. Som
sådan var han rastlöst verksam. I flera
uppmärksammade tal varnade han för den fa-a,
som den tyska flottans raska tillväxt innebar,
och han vidtog inom brittiska flottan en
omfattande reorganisation, kännetecknad bl. a.
genom inrättandet av en marinstab 1912 och
betydelsefulla ändringar i flottans
förläggning (s. å.), vilka gingo ut på att väsentligt
öka dess styrka och omedelbara slagkraft i
Nordsjön i händelse av utbrott av krig med
Tyskland. Ett projekt om ett års
»nybygg-nadspaus» för alla sjömakter framkastade han
1913 men vann därmed ej avsedd genklang
i Tyskland. C. vidtog i samförstånd med
förste sjölorden prins Louis av Battenberg
25 juli 1914 på eget ansvar den
försiktighetsåtgärden att till följd av krigsfara kvarhålla
den för manöver samlade flottan i full
krigs-beredskap, vilken omständighet vid Englands
inträde i världskriget i hög grad stärkte dess
strategiska ställning i Nordsjön och
underlättade det snabba avsändandet av trupper
till Frankrike. Som ett missgrepp ansågs
däremot åtgärden att till det av tyskarna
belägrade Antwerpen (3—4 okt.) sända tre
otillräckligt övade engelska marinbrigader, då
tänkta som förelöpare till ett stort
undsätt-ningsföretag. Ansvaret härför var emellertid
ej, som allmänheten trodde, odelat C:s, och
själv har han sökt göra gällande, att det
fördröjande i 5 dygn av Antwerpens fall, som
expeditionen medförde, bragte de allierade
oskattbara förmåner, bl. a. Dunkerques
räddning, under den för ställningskrigets
frontlinje avgörande »kapplöpningen mot havet»
(jfr Belgisk-franska fronten, sp.
1158). — Lord Fisher, som blivit förste
sjölord nov. 1914, arbetade till en början i intimt
samförstånd med C., men mot slutet av jan.
1915 blev Fisher betänksam i fråga om den
av honom till en början godtagna planen att
söka förkorta kriget genom en forcering av
Dardanellerna och erövring av
Konstantino-pel, vilken plan i C. hade en entusiastisk
anhängare. I samband med konflikter på detta
område avgick Fisher (maj 1915), vilket i sin
mån påskyndade tillkomsten av en
koalitions-ministär. I denna fick C. (juni s. å.) nöja sig
med en undanskymd post (kansler för
hertig-dömet Lancaster); han var dock till en
början även medlem av kabinettets krigsråd.
När detta omorganiserades (nov.), uteslöts C.
därur, och denna omständighet i förening med
hans ogillande av regeringens nya planer i
fråga om Dardanellföretaget förmådde honom
att avgå (11 nov.) och bege sig till
krigsskådeplatsen i Frankrike som major vid
gar-desgrenadjärerna. Till politiken återkom han
på allvar först juli 1917, då han blev
ammu-nitionsminister i Lloyd Georges ministär. Vid
dennas rekonstruktion efter nyvalen till
underhuset blev C. (jan. 1919) krigs- och
luftförsvarsminister och ledde med sin vanliga
energi arméns demobilisering efter krigets
slut. Mycken kritik framkallade de av honom
inspirerade äventyrliga ansatserna till militär
brittisk medverkan (via Arehangelsk) i
Deni-kins och Koltjaks försök 1919 till
bolsjevik-väldets störtande. C. efterträdde i febr. 1921
lord Milner som kolonialminister, besökte kort
därpå Egypten och Palestina och genomförde
avsevärda besparingar i kostnaderna för de
brittiska besättningstrupperna där och i
Mesopotamien. Inom ministären stod han Lloyd
George synnerligen nära; han avgick med
denne okt. 1922. Vid nyvalen till underhuset
i nov. föll C. igenom i Dundee och tog sig
då en vilotid från aktiv politik för att
nedskriva sina memoarer för tiden 1911—15, »The
world crisis 1911—14» (1923) och »The world
crisis 1915» (s. å.), i vilka han ger en livlig
skildring av sin verksamhet och bemöter
många angrepp mot denna. Han gjorde 1923
ett misslyckat försök att som partiobunden
kandidat bli vald till underhuset för
West-minster. Då den andra ministären Baldwin
bildades, inträdde han — försonad med de
konservativa — i denna som finansminister
(okt. 1924) och valdes med stöd av
konservativa röster till underhusledamot för Epping.
Hans första budget (1925) fick ett
gynn
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
IV. 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
