Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cicero, Marcus Tullius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1071
Cicero
1072
sig till Cypern; C. drabbades av en av
Clo-dius (se d. o.) föreslagen lag, »att den, som
dödat en romersk medborgare odömd, skulle
landsförvisas», och gick redan före dess
antagande i landsflykt till Makedonien (april 58),
varefter hans egendom konfiskerades och hans
hus i Rom jämnades med marken. Hans brev
från denna tid äro fulla av jämmer, och han
saknar i dem fullständigt manlig hållning.
Återkallad genom beslut i senaten och
folkförsamlingen, höll C., hälsad med stora
ovationer, sitt intåg i Rom sept. 57. Sedan de
makthavande år 56 förnyat sitt förbund, var
en självständig och kraftig politik, vartill C.
f. ö. ej ägde förutsättningar, omöjlig; C.
närmade sig nu triumvirerna och blev i vissa fall
rent av deras verktyg. Av missnöje med
förhållandena drog han sig dock de närmaste
åren i möjligaste mån undan till
vetenskapliga studier: bl. a. utkommo »De oratore»
år 55, »De re publica» år 51; av tal märkes
»Oratio pro Milone» år 52 (se Clodius).
Under ett år, 51—50, förvaltade C. med sällspord
oegennytta som ståthållare provinsen Cilicien
och hedrades efter några militära framgångar
med titeln imperator (se d. o.). Vid hans
återkomst stod inbördeskriget för dörren. C. sökte
medla, men förgäves. Efter mycken tvekan
begav han sig över till Pompeius vid
Dyrrha-chium. Efter slaget vid Pharsalos 48 insåg C.
hopplösheten av fortsatt motstånd, avböjde
erbjudet överbefäl och återvände till Italien
samt fick efter någon tid full tillgift av
Caesar. Nu följde åter en tid av träget
författarskap: bl. a. utkommo »Brutus» och
»Orator» år 46, »De finibus» och »Tusculanae
disputationes» år 45, alla tillägnade Marcus
Brutus (se d. o.), den man, vid vilken C:s
förhoppningar för republikens framtid alltmera
knöto sig. I sammansvärjningen mot Caesar
var C. icke deltagare, men han prisade
oförbehållsamt mordet på envåldshärskaren
(»tyrannen»). I kampen mot det olidliga
vålds-regemente, som Antonius (se d. o.) därefter
förde, blev C. senatspartiets ledare och
utvecklade en överraskande kraft och
beslutsamhet men ock en oförsonlig bitterhet, särskilt
i de berömda filippiska talen, »Orationes in
M. Antonium Philippicae XIV» (år 44—43).
Sedan Octavianus svikit senatens sak och med
Antonius och Lepidus ingått det s. k. andra
triumviratet, sattes C:s namn främst på
pro-skriptionslistan. I närheten av Formiae
upp-hanns han av Antonius’ soldater; med manlig
värdighet mottog han dödshugget. Hans
huvud och händer lät Antonius uppspika på
talarestraden vid forum i Rom (dec. 43 f. Kr.).
C. levde omkr. 30 år i ett på det hela taget
lyckligt äktenskap med Terentia, en
viljestark och om sin förmögenhet mån kvinna —
C. själv var en dålig hushållare —; omkr. 47
inträdde ett kyligare förhållande, som snart
ledde till skilsmässa. Samma slut fick hans
andra giftermål, med den unga, rika
Publi-lia. Dottern T u 11 i a avled till faderns
dju
paste sorg år 45; mågen Dolabella och sonen
Marcus beredde C. många bekymmer, ej
minst av ekonomisk art.
Vid en översikt av C:s författarskap kan
man bortse från hans poetiska försök, varav
blott fragment bevarats. — C. är den
romerska prosans ypperste representant. 1. Av hans
tal, en värdefull källa för vår kännedom om
denna tid, ha 58 bevarats; de viktigaste ha
ovan anförts. I allm. gav C. de tal han
hållit en konstnärlig bearbetning, innan de
publicerades. Som talare har C. städse
beundrats för sin åskådlighet i skildringen, den
fina karaktärsteckningen, sin slagfärdighet
och förmåga att gripa åhöraren och rycka
honom med sig, framför allt för sitt herravälde
över språket, särskilt den rytmiska
periodi-seringen och den efter förhållandena lämpade
stiliseringen. Vår tids detaljforskning har
uppvisat mången, stundom medveten,
skevhet och oriktighet i talen, men de voro ej
avsedda att vara historiska dokument; antiken
fordrade av talaren förmågan ej endast att
med sakskäl övertyga utan ock att med
framställningens patos och skönhet bereda
åhöraren njutning. — 2. Av retoriska
skrifter må nämnas »De oratore», »Om talaren»,
i tre böcker, vari C. i dialogform behandlar
vältalighetens omfång, talarens egenskaper
och utbildning, ämnets behandling samt talets
form och utförande. Utmärkande för C. är,
att han av den blivande talaren fordrar en
omfattande allmän och filosofisk bildning.
I »Brutus» ges en översikt av den romerska
vältalighetens historia. C., som förut
bekämpat den s. k. asiatiska stilens överdrivna
sirlighet och yppighet (Hortensius o. a.), vände
sig i denna skrift och i »Orator» mot den
för långt drivna reaktionen häremot, de s. k.
attikernas alltför knappa och torftiga stil
(M. Brutus o. a.), samt förordade en måttfull
medelväg och sorgfälliga studier av de bästa
grekiska mönstren, särskilt Demosthenes. —
3. Av de filosofiska skrifterna, de flesta i
dialogform, är »De re publica», »Om staten»
(utg. år 51), märklig såsom framställning av
ett monarkiskt statsskick, sådant det
sedermera i sina grunddrag tillämpades av Augustus
(principatet). I ett flertal hithörande arbeten,
som utkom på helt kort tid (år 45—44) och
därför visar flera spår av flyktighet, avsåg C.
att i populär form göra sina landsmän
bekanta med den grekiska filosofien; ännu
fanns, bortsett från Lucretius (se d. o.), ingen
filosofisk litteratur på latin. För oss äro
dessa skrifter huvudkällan för kännedomen
om den grekiska filosofien efter Aristoteles.
Hit höra bl. a. »Academica» (»Akademiska
undersökningar»), om den nyare Akademiens (se
d. o.) kunskapslära, »De finibus bonorum et
malorum» (»Om det högsta goda och onda»),
»Tusculanae disputationes» (»Samtalen på
Tus-culum»), »De natura deorum» (»Om gudarnas
väsen»), »Cato maior de senectute» (»Cato
d. ä. om ålderdomen»), »Laelius de amicitia»
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
