Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cibrario, Luigi - Cicada, Cicadidae - Cicer - Cicero (tryckstil) - Cicero, Marcus Tullius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1069
Cicada—Cicero
1070
minister och sedan utrikesminister 1855—56,
tills Cavour själv tog denna post. Han var
sedan medlem av senaten men ägnade sig
mest åt vetenskapliga studier. C:s förnämsta
verk är »Hella economia politica nel medio
evo» (5:e uppl., 3 bd, 1861). Han skrev även
flera arbeten i sardinsk historia, bl. a. »Storia
della monarchia di Savoia» (3 bd, 1840—44).
Se Odorici, »Il conte Luigi C.» (1872).
Cicäda, Cicädidae, se S t r i t a r.
Ci’cer, släkte bland baljväxterna (under
-fam. Papilionatae). Hit hör C. arietinum,
kik-ärten el.
kaffeärten, som
åtminstone sedan
romartiden odlats i
ori-enten och s.
Europa, särskilt i
Spanien
(garban-zos), och vars frön
där spela stor roll
som födoämne. Den
är en enårig,
par-bladig ört med
ensamsittande blekblå
el. vita blommor;
uthärdar torka
bättre än bönor och ärter. G. M-e.
CFcero, en tryckstil, som i kägeln håller 12
typografiska punkter och alltså står mellan
korpus och mittel.
Exempel: CicerO.
Den begagnades förr mycket till boktryck.
Altarciborium. Sant’ Apollinare in Classe vid
Ra-venna. 500-talet.
Ord, som saknas under
Namnet uppkom därav, att Ciceros brev voro
det första arbete, som trycktes med denna
typsort (av Conrad Sweynheym och Arnold
Pannartz i Rom, 1467). Jfr
Boktryckarkonst, sp. 712.
CFcero, M a r c u s T u 11 i u s, romersk
talare, författare och statsman (106—43 f. Kr.),
född på en lantgård nära Arpinum i ö.
La-tium. Fadern tillhörde riddarståndet och var
av ansedd familj. Sonen fick i Rom en
vårdad uppfostran; han lärde känna de berömda
talarna Antonius och Crassus och studerade
för utmärkta lärare retorik och rättsvetenskap
samt filosofi för olika skolors målsmän, allt
under det han bevistade rättegångar och
politiska förhandlingar på forum. Som 17-årig
deltog han i marsiska kriget. Sin verksamhet
som offentlig talare började C. 81; mycket
uppseende väckte hans första uppträdande i
en kriminalprocess 80, då han frimodigt och
med framgång försvarade Sextus Roscius, som
på anstiftan av en Sullas gunstling anklagats
för mord på sin fader (»Oratio pro Sexto
Roscio Amerino»). Efter en studieresa till
Grekland och Mindre Asien 79—77, varvid
vistelsen på Rhodos hos retorn Apollonios
Molon var särskilt värdefull för hans
utbildning, kom C. utan svårighet in på
ämbetsmannabanan och erhöll senatorsvärdighet.
Han var kvestor 75, kurulisk edil 69 och
pretor 66. Kvesturen på Sicilien förvaltade
C. så förtjänstfullt, att sicilianerna år 70
uppdrogo åt honom att anklaga f. d. ståthållaren
Verres för dennes utpressningar på ön 73—
71. I denna process, som följdes med stor
uppmärksamhet, hade C. ett så förkrossande
bevismaterial, att Verres redan efter den
första förhandlingen (den kallas, liksom ock det
då hållna talet, »In C. Verrem actio prima»)
gick i landsflykt (de fem tal, som tänkas
hållna vid en andra förhandling, utgav C.
efteråt, den s. k. »Actio secunda»). Som
pretor höll C. sitt första politiska tal, »Oratio
de imperio Cn. Pompei», då han förordade
förslaget att tilldela Pompeius
utomordentligt överbefäl i kriget mot Mithridates. C.
nådde år 63 den högsta ämbetsposten,
konsulatet, en värdighet, som för en homo novus,
en man utan anor, var mycket sällsynt. Som
konsul inlade han betydande förtjänster vid
den catilinariska sammansvärjningens
undertryckande (se C a t i 1 i n a). Emellertid
förledde honom hans fåfänga att ofta och i
skrytsamma ordalag erinra om hur han räddat
staten, fått namnet »fäderneslandets fader»
o. s. v. Också begagnade hans fiender detta
skryt som vapen mot honom. Sedan senaten
beslutat dödsstraff för upprorsmakarna, lät
C. omedelbart verkställa detta och ådrog sig
så demokraternas häftiga fiendskap.
Sedan Gaesar, Pompeius och Crassus
ingått ett hemligt förbund år 60 — en invit
att ansluta sig avböjde C. —, gällde det för
maktinnehavarna att kväsa obekväma
personer. Cato måste i offentligt uppdrag begiva
C, torde sökas uiider K.
Kikärt, Cicer arietinum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
