Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cisterciensorden (bernhardinorden) - Cistern - Cisternvagn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1101
Cistern—Cisternvagn
1102
trakter, fjärran från stråkvägarna, tvungo
cisterciensklostren sina invånare till de största
ansträngningar för att försörja sig med
jordbruk, boskapsskötsel och hantverk, för vilket
ändamål »lekbröder» upptogos i gemenskapen.
De egentliga munkarna utförde näml, i allm.
ej själva dessa arbeten utan ägnade sig åt
sina gudstjänster och andaktsövningar, i vilka
det visionära momentet starkt framträder.
C. nitälskade för kultivering och kristnande
av de slaviska länderna ö. om Elbe, och de
därvarande klostergodsens rationella skötsel
blev förebild för lanthushållningen i dessa
trakter. — Från 1200-talets mitt trädde c.
i bakgrunden för tiggarordnarna. För att
kunna bestå i tävlan med dessa upptog den
på sitt program utan större resultat
vetenskapligt arbete. Orden svek alltmer sina
ideal: rikedomar samlades, och den sedliga
strängheten försvagades. Reformsträvanden,
bl. a. av Benedictus XII, ledde ej till mera
genomgripande förbättringar. Dock bildades
under 1400-talet åtminstone 2 kongregationer
av reformerade cisterciensordnar, en i
Spanien och en i Italien. I n. Europa, där orden
haft stor utbredning, led den under 1500-talet
svårt och avgörande avbräck genom den
segrande reformationen. Nya utbrytningar i
reformsyfte ägde rum. Märkligast äro f e u i
1-lanternas och trappisternas
kongregationer. Ytterligare förluster bragte bl. a.
kejsar Josef II :s kyrkopolitik, den franska
revolutionen och den tyska
sekulariserings-politiken. För närvarande bestå blott
blygsamma rester av den en gång mäktiga orden.
1908 räknade den 25 kloster, fördelade på 5
kongregationer, och 1,015 ordensmedlemmar,
därav 700 präster. En kvinnlig gren av c.
var under medeltiden livskraftig; av denna
finns kvar omkr. ett hundratal kloster,
mestadels i Spanien.
Litt.: Winter, »Die Cistercienser des
nord-östliehen Deutschlands» (1868—71);
Heim-bucher, »Die Orden und Kongregationen der
katholischen Kirche» (1896—97). Värdefulla
bidrag till ordenshistorien finnas i
ordenstid-skrifterna Studien und Mittheilungen aus dem
Benedictiner- und Cistercienserorden (fr. 1880)
samt Cistercienserchronik (fr. 1889).
Till Sverige överfördes cisterciensorden redan
i mitten av 1100-talet. Sannolikt redan 1143
anlades Alvastra vid Omberg i
Östergötland och N y d a 1 a vid sjön Rusken i
Småland. Senare tillkommo Värnhem i
Västergötland, troligen 1150, Julita el. Saba
i Södermanland, urspr. anlagt sannolikt 1160
vid V i b y, nära Sigtuna, några årtionden
senare flyttat, Gu t vall a (Gutnalia),
även kallat R o m a, i Roma socken på
Gotland, antagligen 1164, samt Gudsberga
el. Husby i Dalarna 1486. Av
nunnekloster må nämnas V r e t a, anlagt sannolikt
1162, och det därifrån några år senare
grundade A s k a b y i Östergötland,
Gudhem i Västergötland, troligen grundat
un
der 1160-talet, 1342—60 flyttat till R a c k
e-b y och A r a n ä s (se d. o.), S k o i Uppland,
flyttat från By a rum i Småland under förra
hälften av 1200-talet, Riseberga i
Edsbergs härad i Närke, sannolikt anlagt i slutet
av 1100-talet, Vårfruberga på Fogdön i
Södermanland från början av 1200-talet samt
Solberga vid Visby från mitten av 1200-talet.
De äldsta nunneklostren torde först på
1200-talet ha inkorporerats med cisterciensorden.
överflyttningen till Danmark förmedlades
genom ärkebiskop Eskil i Lund, vilken
besökt Bernhard av Clairvaux. Munkar från
Clairvaux anlade, troligen 1144, Herrevad
i Skåne. Av övriga cistercienskloster i det
medeltida Danmark märkas Ås kloster i
Halland (1194), Esrom (1153) och Sorö (1161) på
Själland, Holme på Fyn (1172), Tvis (1163),
Vitsköl (1158) och öm (1172) på Jylland samt
Lygum i Slesvig (1173). I Norge inrättades
munkklostren Lyse vid Bergen sannolikt 1146,
Hovedöen vid Oslo förmodligen följande år
samt Tuterön förmodligen 1207 och
nunneklostret Nunnusetr eller Nonnesæter vid
Bergen i mitten av 1100-talet.
Litt.: Janauschek, »Originum cisterciensium
tom. I» (1877); Hall, »Bidrag till kännedomen
om cistercienserorden i Sverige», I (1899);
Silf-verstolpe, »De svenska klostren före klostret
i Vadstena» (i Hist. Tidskr. 1902); Daugaard,
»De danske klostre i middelalderen» (1830);
Lange, »De norske klostres historie i
middelalderen» (2:a uppl. 1856); V. Vedel, »Bag
klostermure» (1911). T. H-r. (A. G-w.)
På grund av de fasta och livliga
förbindelserna mellan c:s kloster uppstod en tydlig
kulturell enhetlighet inom orden. Särskilt
märkes detta i cisterciensernas byggnadskonst,
som både i fråga om tekniska färdigheter
(fulländad stenbyggnadsteknik, högt
utvecklad konstruktiv skicklighet, i synnerhet i
valvslagningen) och konstnärlig hållning (enkel,
monumental proportionsarkitektur med
ytterst sparsamt anbragta prydande detaljer) i
många av Europas länder under 1100-talet
och 1200-talets förra del betecknade
höjdpunkten av arkitektonisk förmåga och fick
stor betydelse som stilbildande element. Jfr
Svensk konst. — Litt.: S. Curman,
»Cister-cienserordens byggnadskonst», I (1912); A.
Rom-dahl och J. Roosval, »Svensk konsthistoria»
(1913); J. Roosval, »Den baltiska nordens
kyrkor» (1924). H. W-n.
Ciste’rn, benämning på en större el. mindre
vätskebehållare, som kan ha växlande form
och konstruktion. I vattenfattiga trakter har
befolkningen sedan urminnes tider plägat
anordna öppna, ofta murade c. för uppsamling
av regnvatten. För nutiden karakteristiska
c. äro de stora, slutna plåtbehållare för
flytande bränslen (fotogen, bensin), som
uppförts vid större hamnar. G. H-r.
Cisternvagn, järnvägsvagn med liggande,
cylindrisk plåtbehållare * om 15,000—20,000 1
rymd, avsedd för transport av flytande varor,
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
