Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cista - Cistaceae - Cister - Cisterciensorden (bernhardinorden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1099
Cistaceae—Cisterciensorden
1100
Ficoroniska cistan.
Cista från Palestrina.
teristiska för
Hall-stattiden (se d. o.)
och äro funna inom
denna kulturs
utbredningsområde i
Mellaneuropa.
Utgångspunkt torde
dock vara Bologna
och Venezien, där
de flesta
exemplaren påträffats. 2)
En andra typ av
grekiskt ursprung
och rikt ornerad
med figurer i
graverat el. drivet
arbete, med locket
prytt av fristående
figurer och vilande
på smäckra fötter.
Cistor kunna vara
utförda i olika
material, exempelvis
även ädla metaller
och elfenben.
Allbekant är den i Col-
legio romano i Rom förvarade
Ficoroniska cistan från 300- el. 200-talet
(uppkallad efter sin upptäckare, Ficoroni), funnen
nära Palestrina och
avbildande
argo-nautertåget. Dessa
kärl ha varit
toalettskrin och
under romersk tid
även
förvaringsplats för
pergamentrullar (scri-nium). — C. kallar
man även
etrus
kiska fyrkantiga gravkärl av sten el.
terra-kotta med liggande människofigurer på
locket. H. R-n.
Cistaceae, växtfamilj av ordn. Parietales,
med undersittande, strålformigt hylle, talrika
ståndare och enrummig, mångfröig kapsel,
över 150 arter äro kända, de flesta små
buskar och hemma i medelhavsländerna. I
Sverige finnas 3 el. 4 arter, tillhörande släktena
Helianthemum och Fumana. Se C i s t u s och
Solvända. G. M-e.
Ci’ster (fr. cistre, eng. oithern, it. cetera),
benämning för halscittran till skillnad från
den liggande cittran. Jfr C i 11 r a.
Cistercie’nsorden, en gren av
benediktin-orden (se d. o. och Benedictus av Nursia),
även kallad bernhardinorden. En strängt
asketisk abbot, Robert av Molesmes,
grundläde 1098 efter fåfänga försök att reformera sitt
kloster jämte ett tjugutal likasinnade munkar
med påvens tillstånd i den sumpiga,
ogästvänliga trakten s. om Dijon
benediktinklost-ret Citeaux (lat. Cistertium). Till en början
förde klosteranläggningen ett tynande liv
men fick väldigt uppsving, sedan B e r n-
h a r d av C 1 a i r v a u x (se d. o.) jämte 30
kamrater år 1112 upptagits i dess gemenskap.
Dotterkloster uppväxte i rask följd. Vid
mitten av 1100-talet funnos redan 300, år 1170
ej mindre än 671 cistercienskloster. Som
ordens andre grundläggare kan betraktas dess
tredje abbot, engelsmannen Stefan Ha
r-d i n g, under vars ledning den erhöll sin
egendomliga organisation, innehållen i
klosterregeln »Charta charitatis» (1118; stadfäst av
påven 1119). Härigenom löstes orden från
förbindelsen med benediktinorden. — C. är i
västerlandets munkväsen den första orden,
vars organisation kännetecknas av ett i
system satt samordnings- och
underordnings-förhållande de olika klostren emellan.
Författningen var icke monarkisk utan
aristokratisk. Abboten i Citeaux delade makten
med abboterna i de fyra äldsta dotterklostren.
Vart och ett av dessa fem förnämsta kloster
hade under sig en »linea» av dotterstiftelser,
som årl. visiterades från moderklostret.
Citeaux visiterades av de fyra nämnda klostrens
abboter. Högsta lagstiftande och dömande
makten låg hos det årl. sammanträdande
generalkapitlet, sammansatt av alla
cisterciens-klosters abboter. Till en början tillämpades
de strängaste asketiska principer enligt den
gamla benediktinregeln. Ej allenast
klosterbyggnaderna utan även kyrkorna skulle
undvika all prakt, såsom dyrbara portaler,
konstnärliga altarprydnader, höga torn (i vilkas
ställe en liten »takryttare» uppsattes) o. s. v.
Förlagda till vilda, ödsliga och ofruktbara
Cissus japonica (se sp. 1098).
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
