Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Clay, Henry - Clay-iron-stone - Clayton, John Middleton - Clayton-Bulwer-fördraget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1149
Clay-iron-stone—Clayton-Bulwer-fördraget
1150
klaringen 1812. Efter de första motgångarna
var det förnämligast han, som genom sin
vältalighet eldade folket till nya uppoffringar
för det obetänksamt påbörjade krigets
fullföljande. Han var 1814—15 en av
fredsunder-handlarna i Gent och deltog sommaren 1815
i London i förhandlingarna om en
engelskamerikansk handelstraktat.
C. var ånyo talman i kongressens
representanthus 1815—25 och tog samtidigt ofta
ledande del i debatterna. Hans klander (1819)
av general Jacksons godtyckliga uppträdande
i indiankriget i Florida skaffade honom i
denne en ovän för livet. C. anges ofta som
upphovsman till den s. k.
»Missouri-kompro-missen» i slavfrågan 1820—21 (se
Amerikas förenta stater, sp. 819); faktiskt
föreslogs den bekanta gränslinjen (36° 30’ n.
br.) av senator Thomas från Illinois, medan
C:s insats bestod i att han åstadkom en
kompromiss om staten Missouris nya författning,
då tvister om denna hotade omintetgöra hela
uppgörelsen. Han ivrade för att unionen
skulle anslå medel till kanaler och
väganlägg-ningar mellan de särskilda staterna för att
därigenom befordra kontinentens hastigare
uppodling (denna politiks lösen var »internal
improvement»). Därjämte framlade han 1824
det s. k. »amerikanska systemet», som gick
ut på att genom ett noga avvägt tullskydd
främja den inhemska industriens
uppblomst-ring; dess idéer genomfördes i nämnda års
tariff. C. var vid 1824 års presidentval en av
kandidaterna, och vid valets slutliga
avgörande i kongressen voro hans anhängare många
nog att fälla utslaget mellan
huvudkandidaterna Adams och Jackson. C. genomdrev valet
av Adams, och då denne 1825 utnämnde C.
till statssekreterare, utspreds av Jackson och
hans vänner det fullkomligt grundlösa
påståendet, att C. och Adams sinsemellan ingått
ett hemligt avtal, som smakade korruption.
Detta förtal bidrog till Adams’ nederlag
vid presidentvalet 1828 och minskade i hög
grad även C:s utsikter att nå
presidentvärdigheten, målet för hans livs strävan.
Motståndarna mot Jacksons godtyckliga
politik samlades av C. till »det nationellt
republikanska partiet», snart allmänt känt under
det av honom givna namnet »whigpartiet».
Som dess ledare invaldes C. 1831 i senaten
och ledde där oppositionen; vid 1832 års
presidentval blev han som whigpartiets
kandidat besegrad av Jackson. I den s. å.
utbrutna »nullifikationsstriden» (se N u 11 i
fika t i o n) hävdade C. sitt rykte som
»freds-stiftare» genom att i febr. 1833 genomdriva
en tariff, vilken i så hög grad tillgodosåg
Syd-Carolinas frihandelsintressen, att denna
stat uppgav tanken på att våldsamt bryta sig
ut ur unionen. Vid presidentvalet 1840
hindrades C. genom en intrig på whigpartiets
nationalkonvent från att bli det denna gång
segervissa partiets kandidat. Han lyckades
1841 genomdriva en betydelsefull jordlag,
en
ligt vilken statskassans genom
jordavsönd-ringar vunna överskott skulle fördelas på de
särskilda staterna för att av dem användas
till allmännyttiga företag och avbetalning av
staternas skulder. I mars 1842 tog C. med
ett berömt avskedstal farväl av senaten och
drog sig tillbaka till sin lantgård Ashland
utanför Lexington. Han lät emellertid 1844
övertala sig att bli whigpartiets
presidentkandidat men besegrades av den obetydlige
demokraten Polk, och vid 1848 års
valkampanj övergavs C. av sitt eget parti, vilket
i stället som kandidat uppsatte den som stor
slavägare i sydstaterna populäre general
Tay-lor. I slavfrågan intog C. en mellanställning,
hade tidigt ivrat för Liberias kolonisering
med frigjorda negrer och förordade 1849 ett
därmed förknippat förslag om långsamt
fortgående slavemancipation. Då slavfrågan
samtidigt ånyo blev brännande i samband med
det från Mexiko erövrade områdets
organisering, sände Kentuckys legislatur honom 1849
genom enhälligt val ånyo till senaten, och
där lyckades han med stor möda åstadkomma
den s. k. »kompromissen av 1850» el. »C;s
kompromiss» (se Amerikas förenta
stater, sp. 824), vilket för ögonblicket
avvärjde den unionens existens hotande
brytningen men inom sig bar frön till en ny, på
fredlig väg olöslig konflikt. Hans krafter
voro nu uttömda, och en tids vistelse på Kuba
1851 förmådde ej återställa honom till hälsan;
han avled i Washington. — C. var som
statsman något ytlig och alltför ofta behärskad
av sin oratoriska läggning. Däremot förstod
han i hög grad att väcka entusiasm som
ledare av sitt parti och förvärvade genom
äktheten i sin patriotism och sin enastående
förmåga som politisk vältalare mycken
popularitet även i vida kretsar utanför detta. —
Litt.: Colton, »Life and times of Henry C.»
(6 bd, 1846—57; ny uppl. i 7 bd 1898); C.
Schurz, »Life of Henry C.» (2 bd, 1887). —
C:s son Cassius M arcellus C. (1810—
1903) var 1861—69 sändebud i Petersburg och
hade betydande andel i Alaskas förvärvande
åt Förenta staterna. Han utgav en
självbiografi i 2 bd 1886. V. S-g.
Clay-iron-stone [kléi’-ai’on-ståun], se
Järnlersten.
Clayton [kléitn], John Middleton,
nordamerikansk politiker (1796—1856).
Började 1818 sin bana som advokat och var
senator för sin hemstad Delaware i unionens
kongress 1829—37, 1840—49 och 1851—56. Han
var mars 1849—juli 1850 utrikesminister
(state secretary) i Taylors kabinett och
avslöt 1850 med England det s. k.
Clayton-Bulwer-fördraget (se d. o.). I senaten
var C. en av whigs’ bästa talare. V. S-g.
Clayton-Bulwer-fördraget [kléFtn-boTcoo-],
ett av nordamerikanske utrikesministern J.
M. Clayton och engelska sändebudet i
Washington sir Henry Lytton-Bulwer 4/7 1850
ingånget fördrag om koloniseringsföretag i
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
