Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Claussen, Julia, f. Ohlsson - Claussen, Sophus - Clausthal - Claustrum - Clauzel, Bertrand - Clavaria, Clavariaceae - Clavecin - Claveille, Albert - Clavicembalo - Claviceps - Clavichordium (Klavikordium) - Clavicula - Clavicymbalum - Clavicytherium - Clavière, Étienne - Claviger - Claviharpe - Clavijo y Fajardo, José - Clavis - Clavus - Clay, Henry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1147
Claussen, S—Clay
1148
turnéer i Amerika och även gett gästspel och
konserter i Dresden, Wien o. s. v. samt i
Sverige 1919. Fru C. har en fyllig och till
stor jämnhet utvecklad altröst med
mezzo-sopranhöjd. Hon utvecklar konstnärlig
intelligens i sången och agerar med varmt
temperament och smakfull plastik. Bland hennes
roller framstå vidare Ortrud i »Lohengrin»,
Azu-cena i »Trubaduren», Carmen, Valkyrian,
Or-feus, Delila i »Simson och Delila» och
Brangä-ne i »Tristan och Isolde». Hon har skördat
framgångar jämväl som romans- och
oratorie-sångerska. E. F-t.*
Clåu’ssen, Sophus, dansk författare (f.
1865). C., som åtskilliga år var tidningsman
på Langeland, hans hembygd, debuterade 1887
med diktsamlingen »Naturbörn», som sedan
följts av »Pileflöjter»
(1899), »Djævlerier»,
(1904), »Eroter og
fauner» (1910), »Danske
vers» (1912), »Den
danske sommer» (1921)
och »Heroiea» (1925).
Hans lyrik, vars form
är starkt personlig,
rymmer skälmskhet,
humor och satir;
betydelsefullast är den
som tolkning av den
danska naturen. Bland
hans prosaverk märkas småstadsidyller som
»Unge bander» (1894) och reseböcker som
»Antonius i Paris» (1896).
Clausthal [klåu’stäl], se Klaustal.
Clåu’strum, lat., lås, stängsel; kloster.
Clauzel [klåzä’J], Bertrand, se
Clau-sel.
Claväria,Clavariäceae, se Fingersvamp
Clavecin [klavsä’], fr., se Klaver.
Claveille [klavä’j], Albert, fransk
ingenjör och politiker (d. 1921). Blev 1915 direktör
för ammunitionsministeriets
artilleridepartement och var sept. 1917—jan. 1920 under
Painlevé och Clemenceau minister för
offentliga arbeten. C. åtnjöt stort anseende för
organisationsförmåga och praktisk
sakkunskap. Han blev 1919 senator. V. S-g.
Clavicembalo [klavitje’mbalå], it., se
Klaver.
Cläviceps, se Mjöldryga.
Clavicho’rdium (Klavikordiu m), se
Klaver.
Clavi’cula, lat. (av clävis, nyckel), nyckelben.
Clavicy’mbalum (it. clavicembalo, fr.
clavecin), se Klaver.
Clavicythérium, lat., se Klaver.
Clavière [klavia’r], É t i e n n e, fransk
finans- och revolutionsman (1735—93). Drevs
genom den oligarkiska omvälvningen 1782
från sin fädernestad Genève, där han varit
bankir och demokratisk ledare, och slog sig
ned i Paris som finansman. Vid franska
revolutionens utbrott blev C. en av Mirabeaus
medhjälpare, särskilt i finansfrågor, slöt sig
Ord, som saknas under
senare till girondisterna samt var
finansminister mars—juni 1792 och ånyo från aug.
s. å., tills girondisterna undanträngdes av
Berget. 2 juni 1793 fängslades C. och tog 8 dec.
s. å. själv sitt liv för att undgå giljotinen.
Cläviger, se Myrgäster.
Claviharpe [klaviha’rp], fr., se Harpa.
Clavijo y Fajardo [klacoi’^å i fa^a’rdå],
José, spansk författare (omkr. 1730—1806),
född på en av Kanarieöarna. C. är mest
känd genom Beaumarchais, vars syster Marie
Claron han lovat äkta men svekfullt övergav.
Beaumarchais begav sig då 1764 till Madrid,
fordrade upprättelse av sin systers förförare
och avtvang honom en skriftlig sådan, med
tillhjälp av vilken han fick C. avsatt från
hans befattning som kunglig arkivarie och
förvisad från Madrid. Beaumarchais skildrade
detta i en »Mémoire» och tog därav stoff till
sitt första skådespel, »Eugénie» (1767). Andra
franska författare ha även behandlat denna
händelse, och Goethe har dramatiserat den i
sin tragedi »Clavigo» (1774).
Clävis, lat. (plur. claves), nyckel, tangent;
lexikografiskt arbete, innehållande
förklaringar till klassiska (och bibliska) skrifter. —
Claves Sancti Petri, Sankt Peters
nycklar, se Löse- och bindenyckel.
Clävus, lat. 1. Spik. Vid tider av svår
nöd, pest o. dyl. plägade en romersk konsul
eller diktator inslå en spik i Jupiters
helgedom på Kapitolium för att därmed binda de
onda makterna. Ceremonien synes vara
hämtad från etruskerna. Dessutom omtalas en
c. annalis, »årsspik», som årl. 13 sept. skall
ha inslagits och således varit av betydelse
för tideräkningen. — 2. Invävda
purpurremsor, löpande nedåt från halslinningen på den
romerska underdräkten (tunica), dels två
bredare, latus c., för senatorer, dels två smalare,
angustus c., för riddare. H. Sgn.
Clay [klei], Henry, nordamerikansk
statsman (1777 12/4—1852 29/e). Född i The
Sla-shes, Virginia, erhöll C. en rätt
knapphändig skolundervisning och blev efter en tids
ytliga juridiska studier
praktiserande advokat
i Lexington,
Kentucky, 1797. Han
invaldes 1803 i
Kentuckys lagstiftande
församling, gjorde sig där
känd som
medryckande politisk vältalare
och väckte som
advokat uppseende genom
sitt framgångsrika
försvar 1806 för Aaron
Burr (se d. o.). C. var
medlem av Förenta staternas senat dec. 1806
—mars 1807 samt 1810—11, tog i nov. 1811 säte i
representanternas hus och valdes där genast
till talman. Han blev nu ledare för
krigspartiet mot England och bidrog genom sina
flammande tal väsentligt att framkalla krigsför-
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
