Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Clermont-Ganneau, Charles Simon - Clermont-Tonnerre, ätt - Clerus - Clésinger, Jean Baptiste Auguste - Clethra - Cletus - Clewberg, Abraham Niklas - Cleve - Cleve, Halfdan - Cleve, Per Teodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1165
Clermont-Tonnerre—Cleve, P. T.
1166
åsikt, att alltsammans var idel moderna
förfalskningar, vilket numera allmänt erkännes.
Efter sin återkomst till Frankrike blev han
1890 professor i semitisk epigrafik och
arkeologi vid Collège de France. K. V. Z. (P. L.)
Clermont-Tonnerre [klärmå’-tånä’r], fransk
ätt, känd från 1100-talet. Baronerna av
Cler-mont i Dauphiné förvärvade 1496 genom gifte
grevskapet Tonnerre, som 1648 åter gick ur
släkten, vilken tidigt delade sig i olika grenar.
— Stanislas de C., greve, politiker (1757
—92), var vid revolutionens utbrott överste
och blev en av de ledande inom den
adels-grupp, som slöt sig till tredje ståndet och
yrkade på privilegiernas avskaffande. C. talade
sedan för tvåkammarsystem och absolut veto
för konungen och var en av grundarna av
tidningen Journal des Impartiaux. Han
mördades 10 aug. 1792 av pöbeln. — A i m é Marie
G a s p a r d, markis, sedermera hertig av C.,
militär och minister (1779—1865), deltog i
Na-poleonskrigen, var 1808—14 adjutant hos
konung Joseph Bonaparte och blev efter
restaurationen »maréchal de camp» och pär samt
ivrig anhängare till reaktionen. Som
marinminister 1821—23 och krigsminister 1823—27
sökte han reorganisera Frankrikes
stridskrafter men avlägsna de officerare, som deltagit
i Napoleons krig. Efter julirevolutionen 1830
drog han sig tillbaka. Biogr. av Rousset (1885).
Clérus, lat., se K 1 e r k och K 1 e r u s. —
C. comitiälis, samtliga ombuden för
prästeståndet vid ett riksmöte.
Clésinger [klezå-ge’], Jean Baptiste
Auguste, fransk skulptör (1814—83).
Utbildade sig huvudsakligen i Italien, utförde
allegoriska och monumentala verk,
djurgrupper, statyer, bland dem George Sand (i Théatre
frangais), skådespelerskan Rachel i flera
roller, ryttarstatyer av Hoche och Marceau (vid
École militaire). Han var en tekniskt skicklig
men något ytlig konstnär. Monogr. av A.
Es-tignard (1900). G-g N.
Cle’thra, växtsläkte, ofta hänfört till fam.
Ericaceae. L j u n g a 1 (C. arborea; från
Madeira), ett litet träd med brett lansettlika blad
och vita, välluktande blommor i klase, odlas
i växthus och boningsrum. G. M-e.
Clètus, katolskt helgon. Påstås ha varit
Petrus’ andre efterföljare i Rom och lidit
martyrdöden under Domitianus.
Clewberg, Abraham Niklas, se E d e
1-c r a n t z.
Clève, tyskt hertigdöme, se K 1 e v e.
Clève, H a 1 f d a n, norsk pianist och
tonsättare (f. 1879). Elev av O. Winter-Hjelm
och Lindeman samt av bröderna Scharwenka i
Berlin. Har även i utlandet vunnit namn som
konsertspelare och kompositör av 4
pianokonserter, smärre pianoverk m. m.
Clève, Per Teodor, kemist, geolog,
botanist och oceanograf (1840—1905). Blev 1863
fil. dr i Uppsala, s. å. docent i kemi, 1870
adjunkt vid Teknologiska institutet i
Stockholm och var 1874—1905 prof, i kemi vid
Ord, som saknas under
Uppsala univ. C. blev 1871 medlem av
Vet.-akad. och var ledamot av talrika lärda
sällskap. Han erhöll 1894 av Royal society
Davy-medaljen och kreerades 1891 till jur.
hedersdoktor i Glasgow. Han
var 1900—05 ordf, i
Vet.-akad:s
nobelkommitté för kemi.
C. utgav ett större
antal viktiga arbeten,
som falla inom olika
vetenskaper. Inom
kemien utförde han
undersökningar över
am-moniakaliska krom-och platinaföreningar
och över
naftalinderivat. C:s
forskningsre
sultat angående naftalinderivaten blevo av
grundläggande betydelse för kännedomen om
en del tjärfärgämnen, som sedan funnit
användning i en blomstrande industri. Mest
betydande äro hans många och omfattande
undersökningar över de s. k. sällsynta jordarterna,
särskilt yttrium, erbium, lantan, didym,
sama-rium och torium. Den ytterst sällsynta, nyss
förut av L. F. Nilson upptäckta metallen
skandium undersökte han 1880 och påvisade
dess identitet med det av Mendelejev
förutsagda elementet ekabor. Därjämte upptäckte
han de ännu ofullständigt isolerade
metallerna holmium (n:r 67) och tulium (n:r 69; se
Sällsynta jordarts metaller),
vilkas existens kan anses styrkt. Efter
honom uppkallade A. E. Nordenskiöld mineralet
cleveit (se P e c h b 1 ä n d e). C :s arbeten inom
detta område ha fortsatts av många lärjungar.
Den kemiska undervisningen har han främjat
genom flera läroböcker.
I geologiskt syfte företog C. 1868—69 som
letterstedtsk stipendiat en resa till
Nordamerika och Västindien, och han upprättade en
geologisk karta över de nordöstra Antillerna,
vilkas geologi han beskrev i uppsatsen »On
the geology of the north-eastern West India
islands» (1872; i Vet.-akad:s bandi.). Redan
under studenttiden ägnade sig C. ivrigt åt
studiet av sötvattensalgerna och utgav härom
uppsatser och monografier. Genom
mikroskopisk undersökning av de fossila diatomacéerna
i nordtyska, danska, finländska och svenska
avlagringar skapade han en metod för
avgörande av de postglaciala avlagringarnas
natur och ålder. Från 1893 sökte han genom
studiet av samtliga planktonorganismer erhålla
metoder att utreda cirkulationen i oceanerna.
Resultaten av dessa planktonforskningar
finnas offentliggjorda i ett stort antal
publikationer: »A treatise on the phytoplankton»
(1897), »The seasonal distribution of atlantic
plankton organisms» (1901) och »Les
variations annuelles de l’eau de surface de 1’océan
atlantique» (s. å., tills, m. G. Ekman och O.
Pettersson) m. fl. Inseende behovet av ett
planmässigt ordnande av studie- och examens-
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
