Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Codex (Kodex) - Codiaeum - Codices
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1197
Codiaeum—Codices
1198
(1854; de tio återfunna bladen 1857). F. n.
förberedes en ny, med alla den moderna
teknikens hjälpmedel framställd upplaga.
3. C. a"u’r e u s, lat., »guldboken», ett i
Kungl. biblioteket i Stockholm befintligt
handskrivet evangeliarium på pergament (i
kvart), innehållande de fyra evangelierna på
latin, i en övers., som i flera avseenden skiljer
sig från Versio vulgata. Skriften, som utgöres
av en fortlöpande stor och rund uncialskrift,
är särdeles nitid, och bladen, 195 till antalet,
äro omväxlande violetta (purpurinpergament),
med guldskrift — här och var med vita
bokstäver el. silverbokstäver —, och vitgula, med
svart skrift, dock så, att varje första rad
(»rubrik») i ett nytt kapitel är skriven med
rött. Dessutom finnas ornament i olika
färger: vitt, svart, silver och guld. C. aureus
innehåller även (av en senare hand tillagda)
Hieronymus’ brev till påven Damasus samt
Hieronymus’ och andra författares prologer
till evangelierna. Av de i handskriften urspr.
befintliga fyra evangelistbilderna äro nu blott
två (Matteus och Johannes) bevarade. Enligt
en angelsaxisk anteckning på 11 :e bladet blev
denna c. någon gång på 870-talet skänkt till
domkyrkan i Canterbury av hertig Aelfred
och hans gemål, vilka själva köpt den av
hedniska sjörövare. Dess senare öden äro blott
fragmentariskt kända. Hur länge den
kvar-stannat i Canterbury, vet man ej, men på
1500-talet tillhörde den en berömd spansk
samlare, Hieronymus Zurita, och kom sedan
till klostret Aula Dei i Zaragoza, därifrån till
hertigen av Olivarez och så till hans arvinge
hertig d’Eliche, ur vars kvarlåtenskap den
förvärvades av Sparfwenfeldt 8 jan. 1690 i
Madrid för Kungl. bibliotekets räkning. Den
har säkerligen utförts i Canterbury under
700-talets senare hälft, troligast omkr. 775.
Den utgavs 1878 av norrmannen J. Belsheim.
C. aureus kallas även två andra
manuskript, en bibelhandskrift i f. d. kejserliga
biblioteket i Petersburg (från 900-talet) och
ett evangeliarium i Staatsbibliothek i
München (»Codex aureus von S:t Emmeran»),
den sistnämnda en av de praktfullaste
handskrifter, som existera, utförd 870 på kejsar
Karl den skalliges befallning av två bröder,
prästerna Berengar och Liuthard, trol. i
klostret Corbie vid Amiens. Texten är
skriven med guldbläck i antikvamajuskler och
omgiven av utomordentligt vackra ramar.
Blad 5 verso återger kejsar Karl på sin tron,
omgiven av svärd- och sköldbärande hovmän.
Denna c. är (1921—25) utg. av G. Leidinger.
4. C. B e z a e el. C a n t a b r i g i e’n s i s,
se Bibelhandskrifter, sp. 200.
5. C. Bildsteniänus, se nedan C. 6.
6. C. B u r e ä n u s, lat., en i Kungl.
biblioteket i Stockholm förvarad
pergamentshandskrift, signerad A. 34, i kvart, innehållande
från latinet översatta helgonlegender. Den
förskriver sig från 1350—70 och är möjligen
skriven i Vadstena, men språkbyggnaden och
rättskrivningen visa tillbaka på en äldre
period, möjligen slutet av 1200-talet. Denna c.
är en bland de äldsta kända svenska
handskrifterna; den överträffas i ålder endast av
några landskapslagar. Av de urspr. omkr. 200
bladen återstå nu endast 60. överskrifter
(»rubriker») och initialer äro merendels röda,
de senare någon gång blå. Om dess senare
öden vet man blott, att den 1634 av dåv.
advokatfiskalen i Åbo hovrätt Joh. Henriksson
(Axehiälm) skänktes till Joh. Bureus, som
överlämnade den till Riksarkivet, varifrån
den genom Antikvitetskollegium och
Antikvitetsarkivet 1780 kom till Kungl. biblioteket.
En senare avskrift av samma original, som låg
till grund för denna c., är känd som C. B i 1
d-stenianus. Denna, en pergamentshandskrift
i stor kvart, förvaras i Uppsala
universitetsbibliotek. Den innehåller 170 blad och torde
vara skriven 1420—50. — Huvudsakligen på
dessa båda c. grundar sig det av G. Stephens
1847—58 utgivna arbetet »Ett fornsvenskt
legendarium», d. 1—2 (i Svenska
fornskrift-sällsk:s samlingar). R. G. (O. W-n.)
7. C. C a r o 1 i n u s, en av Karl den store
föranstaltad samling av påvebrev m. m.
(hu-vudsakl. från påvarna Gregorius III, Stephan
III, Zacharias, Paulus I m. fl.). Blott förra
delen av samlingen är bevarad, men denna
utgör en ytterst betydelsefull historisk
källskrift. Den är flera gånger utgiven.
8. C. F r i s i ä n u s, lat., se Frisboken.
9. C. J u s t i n i a n é u s, lat., den del av
den av östromerske kejsaren Justinianus I
(527—565) föranstaltade stora samling av den
romerska rättens källor, som innefattar de
kejserliga förordningar (constitutiones
prin-cipum), vilka skulle förbli i kraft.
Justinianus lät först (529) verkställa en samling och
bearbetning av dem; detta arbete (C. vetus)
har gått förlorat, varemot en ny bearbetning
(C. repetitae praelectionis), som stadfästes 534,
ännu finnes i behåll. t
10. C. règius, lat., äldsta kända
handskriften av poetiska Eddan, se Edda.
11. C. S i n a i t i c u s, lat., bibelhandskrift
från 300-talet, se Bibelhandskrifter,
sp. 199—200.
12. C. Theodosiänus, lat., en av den
östromerske kejsaren Teodosius II (408—450)
föranstaltad samling av de föregående kristna
kejsarnas förordningar. Denna samling,
stadfäst 438 och genom Justinianus’ lagverk åter
upphävd, finnes till största delen ännu i
behåll och började 1905 utgivas i modern uppl.
av Th. Mommsen och P. Meyer.
13. C. V a t i c ä n u s, bibelhandskrift från
300-talet, se Bibelhandskrifter, sp.
199. _ (O. W-n.)
Codiäè’um, växtsläkte av fam.
Euphorbia-ceae. En mängd varieteter av C. variegatum
(från Sundaöarna), en buskart med smala,
vanl. gulfläckiga, ofta vridna och missbildade
blad, odlas (s. k. k r o t o n) i växthus. G. M-e.
Cödices, lat., plur. av c o d e x (se d. o.).
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
