Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Code (lagar) - Codelista - Codex (Kodex)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1195
Codelista—Codex
1196
Två sidor ur Codex aureus i Kungl. biblioteket i Stockholm.
Källorna till den nya lagen, som ännu,
ehuru modifierad, utgör Frankrikes gällande
civillag, voro den gamla sedvanerätten, den
romerska rätten, de kungliga förordningarna
och revolutionstidens lagar. Den blev tillika
småningom lag i de med Frankrike förenade
länderna, 1806 i Italien, 1810 i Holland, s. å.
i hansestäderna och 1811 i storhertigdömet
Berg. Andra stater antogo den frivilligt,
såsom Westfalen, Baden, Nassau, Frankfurt a. M.,
flera schweiziska kantoner, Danzig,
storhertigdömet Warschau och konungariket Illyrien.
Bourbonerna i Neapel behöllo den med få
modifikationer även efter restaurationen. Belgien
har den kvar ännu, och med vissa
förändringar har den blivit Badens »Landsrecht».
Den spåras ock i de spanska och portugisiska
liksom i Balkan staternas civillagar. (-1m-)
Codelista [kåd], se Skeppslista.
Cödex (K ö d e x), lat., plur. cödices (eg.
trädstam med avskalad bark, trätavla), hos
romarna benämning på en av flera trä- el.
elfenbensskivor sammansatt bok. På dessa
skivor var skriften antingen inskuren el.
tecknad med färg el. medelst en griffel ristad i
vax. Ordet fick sedermera betydelsen bok av
pergament (c. membranäceus) el. papper (c.
chartäceus). Efter boktryckarkonstens
införande blev det, stundom med tillagt
manu-scri’ptus, liktydigt med handskrift. I inskränkt
mening betecknas med c. en samling av
systematiskt sammanställda förordningar,
merendels i förening med ett adjektiv, som angiver
stiftaren, t. ex. C. Theodosianus, eller
skriftens innehåll, t. ex. c. diplomaticus. Se f. ö.
Handskrift och Miniatyr. Bland
mera bekanta codices märkas följande:
1. C. Alexandrinus, lat.,
alexandrinska c., en av de äldsta och viktigaste
handskrifterna av N. T. (se B i b e 1 h a n d s k r i
f-t e r, sp. 200, där utdrag återges i faksimile).
2. C. ar g e’n t e u s, lat., »silverboken» (så
kallad för sitt band i drivet silver), en högst
dyrbar, i Uppsala universitetsbibliotek
befint-Ijg urkund, innehållande fragment av de fyra
evangelierna på gotiska, översättningen är
gjord av biskop Wulfila (318—383). Skriften
är ett s. k. »encaustum» (tryck med
uppvärmda stämplar) av guld- och silverbokstäver
på purpurpergament. Denna märkvärdiga c.,
som anses skriven mot slutet av 400-talet el.
början av 500-talet, då östgoterna ännu
härskade i Italien, hamnade efter okända öden
mot slutet av 1500-talet i Prag. När
svenskarna 1648 erövrade denna stad, föll den i
händerna på H. K. v. Königsmarck, som
skänkte den till drottning Kristina. 1655
fördes den av drottningens bibliotekarie, Isak
Vossius, till Holland, varifrån den 1662 för
400 rdr återköptes av rikskanslern M. G. De
la Gardie, som 1669 skänkte den, inbunden i
ett dyrbart silverband, till Uppsala
universitetsbibliotek. C. ägde då 187 blad, av vilka
10 voro försvunna åren 1834—57. Den
offentliggjordes först 1665 i Dordrecht och sedan
ånyo 1671 i Stockholm, av G. Stiernhielm,
1750, genom Erik Benzelius’ försorg, i
Oxford och 1805 av J. K. Zahn efter Sotbergs
och Ihres arbeten. Kritiska uppl. ha utgivits
av Gabelentz & Löbe (1836) och A. Uppström
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
