Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Collins, Michael - Collins, Wilkie - Collins, William - Collinsia - Collinson, sir Richard - Collocalia - Colloquium - Colloredo, ätt - Collot d’Herbois, Jean Marie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1231
Collins, W.—Collot d’Herbois
1232
sinnfeinare ej säte i riksparlamentet.
Däremot var han upprorsregeringens
finansminister och senare chef för republikanska
irländska arméns av honom skickligt
organiserade kunskaparväsen.
Ställd under åtal för
upproriskt tal,
efterspanades han ivrigt
av brittiska polisen,
och kring hans
äventyr bildades en vävnad
av romantiska sägner,
vilka i förening med
hans glada mod och
organisatoriska geni
gjorde honom till en
allmänt älskad
folkhjälte. Sedan brittiska
regeringen i juli 1921 ingått stillestånd med
sinnfeinarna, kunde C. framträda offentligt och
var närmast Arthur Griffith på irländskt håll
ledande vid avslutandet av
uppgörelsefördraget med brittiska regeringen 6 dec. 1921
(se Irland, historia). Han blev ordf, i den
febr. 1922 upprättade provisoriska regeringen
och kort därefter med generals titel
överbefälhavare över irländska armén. Under intim
samverkan med Griffith ledde han kampen
mot De Valera och dennes doktrinärt
republikanska anhängare, sökte i det längsta undvika
inbördeskrig men ingrep omsider (juni s. å.)
med kraft mot de fanatiska
ytterlighetsmän-nen. Under ett fälttåg mot de republikanska
trupperna i grevskapet Cork råkade C. ut för
ett bakhåll och stupade 22 aug. Genom sin
glada ungdomskraft och instinktiva
statsklok-het räknas han jämte den ett par veckor förut
avlidne Griffith som den irländska fristatens
grundläggare. V. S-g.
Collins [kå’linz], W i 1 k i e, engelsk
författare (1824—89). Från 1850 var C. en flitigt
verksam romanförfattare, som med »The
wo-man in white» (1859—60; »Den hvitklädda
qvinnan»), »The
moon-stone» (1868;
»Månstenen») och andra
sensationsromaner vann
världsrykte. C :s starka
sida var uppfinningen
av intrig och
genomförandet av spännande
handling; i
karakteristiken var hans vän
Dickens hans lärare.
Andra översatta
romaner av C. äro
»Namnlös» (1862) och »Man
och hustru» (1870). Se biogr. av E. von
Wol-zogen (1885) och W. C. Phillips, »Dickens,
Reade and C.» (1919).
Collins [kåTinz], William, engelsk skald
(1721—59). Hans »Odes» (1746) uppskattades
först på 1800-talet för sin musikaliska lyrik
och fina naturkänsla. Bästa uppl. av C:s
»Works» utgavs 1898 av Bronson.
Ord, som saknas under
Collfnsia, växtsläkte av fam.
Scrophulari-aceae, med bortåt 20 nordamerikanska arter,
enåriga örter med i rika klasar sittande
blå, vita, röda el. brokiga blommor, som
påminna om baljväxternas. Som
prydnadsväxter i trädgårdar odlas C. bicolor (från
Kalifornien) och C. verna (från n. ö. Förenta
staterna) m. fl. G. M-e.
Collinson [kå’linsn], sir Richard, engelsk
polarforskare (1811—83). Anträdde 1850 på
»Enterprise» jämte Robert M’Clure (på
»In-vestigator») en expedition med syfte att
uppsöka Franklin och därjämte söka finna
nordvästpassagen. Fartygen skildes under vägen till
Beringssund, och C. utforskade 1851—53
arkipelagen n. om Amerika ända till
Victoriasun-det i ö., kartlade vida kuststräckor och återkom
1854 efter tre övervintringar. Hans bror
generalmajor T. B. Collinson utgav »Journal of
H. M. S. Enterprise» (1889; jämte biogr.).
Collocälia, se Salangan.
Collo’quium, lat. (plur. collo’quia), samtal;
under medeltiden företrädesvis namn på
skolynglingarnas disputationsövningar; under och
efter reformationen betecknade det
religions-sammankomster mellan teologer av olika
kyrkliga partier eller åsikter.
Collorèdo, österrikisk ätt, enl. traditionen
härstammande från den urgamla alemanniska
släkten Wallsee. Stamslottet C. vid Mels i
Friaul byggdes 1302. Greve Rudolf C.,
tysk fältmarskalk (1585—1657), deltog i
trettioåriga kriget, bl. a. i mordet på Wallenstein
1634, försvarade 1648 Prag mot svenskarna
och dog som guvernör där. Till en annan
ättgren hörde Franz de Paula, riksgreve
av C.-Wallsee (1736—1806), som 1801—
05 med L. Cobenzl (se d. o.) ledde österrikiska
utrikesdepartementet.
Collot d’Herbois [kålå’ därbtua’], Jean
Marie, fransk revolutionsman (1750—96).
Började som skådespelare och skrev även själv
komedier och dramer i strängt monarkisk anda.
1789 bosatte sig C. i
Paris och vann 1791
jakobinklubbens pris
för en skrift om den
nya författningen,
»Al-manach du père
Gé-rard pour 1792».
Senare blev han alltmer
radikal, rehabiliterade
deltagarna i
militärupproret i Nancy,
invaldes 1792 i
konventet och föreslog 21
sept. s. å.
konungamaktens avskaffande,
vilket enhälligt bifölls. Han försvarade
septembermorden, bekämpade girondisterna, fordrade
dödsstraff för emigranterna och var en av de
ivrigaste terroristerna. Sedan upproret i Lyon
kuvats, sändes C. jämte Fouché dit och lät
utföra massavrättningar, »mitraillades», av
misstänkta medborgare. I sept. 1793 invald
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
