- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 4. Bromell - Commodore /
1277-1278

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Commedia dell’ arte - Commedia divina - Comme il faut - Commelina - Commelinaceae

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127"

Conimedia divina—Commelinaceae

1278

fessionella italienska teatern, som i
motsats till den lärda teatern (commedia erudita)
var improviserande. Ledaren, il guida maestro
el. il corago, satte skådespelarna in i den
tänkta handlingens gång, sådan han fastställt
den i sin scenario, men utformandet av
dialogen överlämnades åt dem själva. Härvid
uppstod en tradition, i det att var och en
för sitt fack behärskade en repertorio, d. v. s.
en del givna tirader, som passade för skilda
stämningar och kunde brukas i olika stycken.
Facken voro skarpt åtskilda och figurerna
stående typer, som gingo igen i hela
repertoaren. Denna bestod mest av
situationsko-miska intrigstycken med handlingen lånad
från den samtida skrivna dramatiken, som i
sin ordning stod i skuld till Plautus och
Te-rentius. Knipsluga tjänare, som hjälpa de
älskande mot omedgörliga fäder, och så en
mer eller mindre överraskande
igenkännings-scen, som löste den dramatiska knuten, det
var temat, som varierades i oändlighet.
Någon gång valdes historiska och tragiska
ämnen. Det förmodade direkta sammanhanget
mellan c. och de gamla romerska atellanerna
och mimerna har icke med säkerhet kunnat
påvisas, ehuru några av de stående typerna
överensstämma (se A t e 11 a n e r). När c. kan
anses först ha framträtt, är heller icke klart.
Dess uppblomstring börjar med en
dialektkomedi av Ruzzante (eg. Angelo Beolco) 1528, och
redan under 1500-talets senare hälft var
genren introducerad i Frankrike och Tyskland.
C. har genom sitt inflytande på den samtida
teatern, särskilt den franska under 1600-talets
förra hälft, mäktigt bidragit att giva den
senare europeiska komiska teatern dess
ursprungliga gestalt. Skalder som Molière och
Holberg togo upp dess typer i sina lustspel,
och Molière gick som skådespelare själv i dess
skola. Under 1700-talet började smaken för
c. att svalna, först i utlandet men sedan också
i själva Italien, där t. o. m. Goldoni, som
förut skrivit för den, och Carlo Gozzi, som
ivrigt kämpat för den, vände den ryggen.
Men ännu i våra dagar är c. inte helt död,
ännu lever den, om än med litet liv, som
billigt folknöje på undangömda platser i sitt
hemland. Dess sista avläggare äro
cirkusarenans clowner och kasperskåpets dockor.
Bland de stående typerna, vilkas dräkter voro
oföränderliga, i c. märkas: Pantalon e, en
godtrogen eller girig gammal narr, som oftast
drogs vid näsan av både hustru och barn och
med vilken tjänstfolket drev sitt gyckel; hans
dialekt var veneziansk. — Il dottore, vanl.
jurist, någon gång läkare, ibland ett
sammelsurium av astrolog, filosof m.m. från Bologna,
hörde liksom Pantalone till fäderna i komedien och
kallades urspr. Graziano men uppträdde sedan
under växlande namn. — Il capitano,
från början en ung ädling utan komisk
anstrykning, blev genom spanskt inflytande
under 1500-talet den fullt utbildade
storskrävla-ren, som till sist ändå får stryk av Arlecchino.

— Scaramuccia, en med il capitano
besläktad typ, som härstammade från Neapel.
— Il pedant e, en löjlig, lärd och disträ
hårklyvare, en grotesk drift med renässansens
skolastiker. — Älskaren och
älskarinnan buro växlande namn och klädde sig efter
tidens mod. — Arlecchino, från början en
dummerjöns, övergick sedan till att bli
komediens kvicke lustigkurre, skicklig akrobat och
full av upptåg. Kostymen stiliserades och
sam-mansattes helt och hållet av trekantiga
lappar i granna färger; dess bärare blev den
populäraste i hela tjänarskaran i c. —
Pedro-lino (Pierö, fr. Pierrot), från början
kvickhuvudet bland dem, bytte roll med Arlecchino
och slutade som dummerjönsen. —
Pagli-a c c i o, Colombinas olycklige älskare, var
besläktad med Pedrolino. — Brighella, den
skurkaktige tjänaren. — Scapino, besläktad
med Brighella. — Pulcinella, neapolitanare
till börden, en älskvärd tjuvstryker, för det
mesta i en tjänares skepelse. Senare
utvecklades han till den röd- och grönklädde
puckelrygg med trekantig hatt och röd näsa, som
vi känna såsom vår Kasper och engelsmännens
Punch. — Colombina, en kokett slarva,
ofta gift med Arlecchino, blev först senare
genom franskt inflytande den munviga och
pikanta subretten. — P a s q u e 1 a,
Colombinas äldre rival, ofta nog änka och alltid
sökande ett gott parti med någon av gubbarna.
— Burattino, Mezzetino,
Trivel-1 i n o, T a r t a g 1 i a m. fl. utfyllde
tjänarskaran. — Laballerina, den första
kvinnan på scenen (1500-talets mitt), Co viello,
dansören, o. a. — Det var tjänarna, zanni,
som med sina handlingen ovidkommande
komiska intermezzon, 1 a z z i, höllo munterheten
uppe och gjorde c. till den populära konstart
den genom århundraden var. — Litt.: L.
Ric-coboni, »Histoire du théätre italien» (1730);
M. Sand, »Les masques et bouffons de la
comédie italienne» (Paris 1859; eng. uppl.
under titel »The history of the harlequinade»,
1915); Scherillo, »La c. in Italia» (1884);
Stop-pato, »La commedia popolare in Italia» (1887);
W. Smith, »The c.» (1912); P. L. Duchartre,
»La comédie italienne» (1924). G. K-g.

Comme’dia divi’na, »Den gudomliga
komedien», dikt av Dante (se d. o.).

Comme il faut [kåm il få’], fr., som sig bör,
passande.

Commellna, se Commelinaceae.

Commelinaceae, växtfamilj inom serien
Li-liiflorae (ordn. Farinosae) bland
monokotyle-donerna, med omkr. 300 i varma länder
växande arter, örter med ledad, bladig stjälk
och väl utvecklade bladslidor. Blommorna ha
vanl. blå el. violett krona. Flera hithörande
arter odlas som prydnadsväxter, i Sverige på
kalljord Commelina coelestis (från Mexiko)
och Tradescantia virginica (från Förenta
staterna) samt i boningsrum som ampelväxter
den i fråga om belysningen ytterst
förnöjsamma s. k. »vandrande juden», Tradescantia

Ord, som saknas under

C, torde sökas under K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:13:10 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdd/0791.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free