Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Comes - Come sopra - Comines, Philippe de - Comiso - Comitatus - Comité - Comité international maritime - Comitia - Comma - Comme ci comme ça - Commedia, Commedia erudita - Commedia dell’ arte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1275
Come sopra—Commedia dell’ arte
1276
sis, markgreve. — C. palätii el. palatinus, se
Pfalzgreve. — Comitätus, (kejserligt) följe,
hov(stat); grevskap. — Comes ingick från
Konstantins tid i vissa högre ämbetsmannatitlar
inom romerska riket, t. ex. c. sacrärum
lar-gitiönum, »finansminister». Ordet brukades
redan vid denna tid såsom blott titel utan
motsvarande ämbete. — Comes som
musikterm betecknar i en fuga temats första
upprepning i en annan stämma (vanl. i
överdominanten eller underkvarten).
Come sopra [kå’me så’pra], it., liksom ovan.
Comines [kåmi’n], Philippe de, se
Commynes.
Comiso [kåmi’så], stad på s. ö. Sicilien,
prov. Siracusa; som kommun 32,166 inv. (1921).
Tillverkning av tvål och lerkärl samt
tobaksodling.
Comitätus, se Comes.
Comité, fr., kommitté (se d. o.). — C o m i t é
du salut public [-dy saly’ pybli’k],
välfärdsutskottet (se d. o.).
Comité international maritime [kåmite’
ätornasiånaT mariti’m], se Association
de droit international.
Comi’tia, lat. (av colre, »gå tillsammans»),
K o m 11 i e r, folkförsamlingen i forntidens
Rom, där romerska folket, populus Romanus,
sammankallat av därtill befogad ämbetsman,
genom omröstning fattade beslut i ett
förelagt ärende. C. voro av tre slag. 1. Äldst
c. curiäta (under konungatiden; senare utan
politisk betydelse) på comitium, en plats
invid forum, där medborgarna sammanträdde,
indelade i kurior (se C u r i a), för att välja
konung, tilldela denne (under republikens tid
Scen ur commedia dell’ arte. Arlecchino, en zanno, Pantalone. Franskt
träsnitt från 1500-talet.
vissa ämbetsmän) de rättigheter, som åtföljde
imperium (se d. o.), samt bekräfta vissa
fa-miljerättsliga frågor, såsom arrogatio,
myndig borgares upptagande till son av annan.
2. C. centuriüta från slutet av konungatiden:
borgerskapet samlades, militäriskt indelat i
klasser och centurior (se d. o.), vanl. på
Marsfältet, för att välja högre ämbetsmän, döma
till dödsstraff el. landsflykt samt stifta lagar.
Ledare var en konsul el. pretor. 3. Vanligast
var under republikens senare tid c. tributa,
där man röstade efter tribus (distrikt) på
forum el. Marsfältet. I strängare språkbruk
synes man ha skilt mellan c. tributa, där hela
borgerskapet, patricier och plebejer, under
ledning av konsul el. pretor, deltog (från 447
f. Kr.), och concilia plébis, där blott
plebejer-na, under ledning av en tribun, röstade efter
tribus (från 471 f. Kr.), men även i senare
fallet användes ofta c. tributa. Ett beslut på
concilia plebis kallades plebiscitum; det fick
under republikens senare århundraden i
lag-stiftningshänseende kraft av komitiebeslut
(lex, lag). På c. tributa valdes lägre
ämbetsmän och folktribuner samt avkunnades dom i
bötesmål, varjämte lagstiftningen alltmer
förlädes hit. — Komitiernas dömande makt
övergick från 149 f. Kr. till stående
brottmåls-domstolar, den lagstiftande fr. o. m. Tiberius
till senaten eller kejsaren, den väljande till
senaten; som tom formalitet omtalas dock c.
ännu på 200-talet e. Kr. H. Sgn.
Comma, it., se Komma.
Comme ci comme ga [kåm si’ kåm sa’], fr.,
någorlunda, »si så där».
Comme’dia, även C o m m e’d i a e r u d i’t a,
beteckning i Italien på det
lärda lustspelet till
skillnad från den folkliga, mer
eller mindre
improviserade farsen. Den italienska
komedidiktningen utgår
från det antika lustspelet
(Terentius och Plautus) och
bibehåller tämligen länge
dess former och stil.
Självständighet når det först
med Ariosto, som genom
sina komedier »La
cassa-ria», »I suppositi» m. fl.
skapar ett lustspel på
italienskt språk men format
efter antikens. Bekanta
komediförfattare under
1500-talet voro utom Ariosto
Machiavelli (»La
mandra-gola»), Pietro Aretino m.
fl. Som förebilder för
senrenässansens och
1600-ta-lets lustspelsdiktning ha
dessa italienska verk haft
en vittgående betydelse.
(O. W-n.)
Comme’dia dell’ a’rte,
it., kallas den första
pro
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
