Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Common prayer, The book of - Commons el. Commoners - Commons, John Rogers - Common sense - Commonwealth - Commune bonum - Communio bonorum - Communiqué - Commynes, Comines el. Commines, Philippe de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
Common prayer—Commynes
4
Philippe de Commynes och hans hustru. Skulpturer från deras
gravmonument, nu i Louvremuseet i Paris.
Common prayer [kå’men prä’o], The book
o f, eng., »allmänna bönboken», den
anglikanska kyrkans handbok, utarbetad under
ärkebiskop Cranmers ledning och antagen
1549. Blott i smådetaljer har den reviderats,
senast 1871—72. Med vissa reformerta
ändringar ansluter den sig nära till den romerska
liturgien. Den innehåller vackra böner, har genom
sin omfattande skriftläsning gjort engelska
folket bibelkunnigt men lider av enformighet. C.
har alltjämt bibehållit sin karaktär av
tros-norm och förbinder ännu i dag moderkyrkan i
England med episkopalkyrkorna på Irland, i
Skottland, Amerika och kolonierna. L. W-r.
Commons [kåTnonz] el. Commoners
[kå’m9nez], eng., ung. dets. som »gemene
man». I eng. rättsspråk är commoner
benämning på envar, som ej har pärs rang;
även beteckning för medlem av underhuset,
house of commons.
Commons [kå’m9nz], John Rogers,
amerikansk nationalekonom (f. 1862), sedan
1904 prof, vid Wisconsins statsuniversitet.
Hans författarskap omspänner ett vidsträckt
område. Bland hans arbeten märkas
sålunda främst det rent ekonomiskt teoretiska
»Distribution of wealth» (1893), vidare det
antropologiskt sociala »Races and immigrants
in America» (1907), de socialpolitiska och
socialhistoriska »Principles of labor legislation»
(1916; tills, m. J. B. Andrews), »History of
labor in United states» (1918; med flera
medarbetare), »Industrial goodwill» (1919) samt »Legal
foundations of capitalism» (1924), en
socialteore-tisk och rättshistorisk framställning av
äganderättens och bytesvärdets utgestaltning. — C.
har länge intagit en ledande ställning inom sin
stats praktiska socialpolitik. E. H. T.
Common sense [kå’mon se’ns], eng., sunt
förnuft.
Commonwealth [kåTnenmelp], eng. (eg. =
»gemensam rikedom»), stat, samfund,
statsförbund. Denna engelska statsvetenskapliga
term har särskilt brukats om engelska staten
under den »konungslösa» tiden mellan Karl
I :s avrättning 1649 och
restaurationen 1660. I nyare tid ingår den i
namnet på de självstyrande
australiska koloniernas federativa
sammanslutning (1901),
Commonwealth of Australia.
Stundom kallas hela det brittiska riket
en c. (så t. ex. i Irländska
fristatens författning, där denna fristat
förklaras vara en med de övriga
jämbördig medlem av
»gemenskapen av de nationer, som bilda
The British Commonwealth of
nations»). V. S-g.
Commüne bo’num, lat., se B
o-n u m.
Commünio bonörum, lat.,
egen-domsgemenskap.
Communiqué [kåmynike’], fr.,
se Kommuniké.
Commynes, Comines el. Commines
[kåmi’n], Philippe de, fransk statsman
och historieskrivare (trol. 1447—1511). Född
i Flandern och tillhörande en rik borgarsläkt
van den Clyte, kom C. 1464 i tjänst hos Karl
den djärve av Burgund, deltog i hans krigståg
och bidrog vid mötet i Péronne 1468 mellan
Karl och Ludvig XI av Frankrike till
avveckling av deras konflikt. 1472 övergick C. till
Ludvig, belönades med pension och gods samt
blev kungligt råd och kammarherre.’ Stor
beundrare av Ludvig, var C. hans förtrogne
politiske rådgivare och anlitades i
diplomatiska uppdrag. Efter Ludvigs död 1483
invecklad i hertigens av Orléans stämplingar,
blev C. jan. 1487 fängslad, satt 5 månader i
järnbur på slottet Loches, sedan i Paris och
blev mars 1489 genom parlamentsdom
förvisad från hovet, varjämte en del av hans
egendom konfiskerades. Förvisningen upphävdes
dec. s. å., och C. var fullmäktig vid freden i
Senlis 1493. Han avstyrkte Karl VIII:s
italienska fälttåg, medföljde dock och var
sändebud i Venezia 1494—95. Efter Ludvig XII:s
trontillträde (1498) levde C. mest på sina gods.
C. är nyare tidens förste pragmatiske
historieskrivare genom sina ryktbara »Mémoires»
(2 dir, skrivna 1489—98, tr. 1524—28; om
tiden 1464—83 och italienska fälttåget 1494
—95). C:s stil är torr och tung men exakt.
Själv praktisk statsman och skarp psykolog,
analyserar C. orsakssammanhanget, tecknar
åskådligt de uppträdande och drar lärdom ur
det skedda. Till en viss grad själsfrände med
Machiavelli och liksom denne en representant
för tidens reflekterande klokhet, uppskattar
han duglighet och handlingskraft oberoende
av motivens moraliska halt men varnar för
övermod och ser skeptiskt på krigisk ära.
Memoarerna omtrycktes ofta och översattes i
flera länder som handbok för statsmän (sv.
övers. 1624, gammalda. övers, i 3 bd 1913—
19). De äro senast, med biogr. inledningar, utg.
av B. de Mandrot (2 bd, 1901—03) samt av J.
Calmette och G. Durville (2 bd, 1924—25).
Ord, som saknas under
C. torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
