Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Contades, Louis George Erasme de - Contagium - Contango - Contarini, släkt - Contarini, Gasparo - Contarinia - Contat, Louise - Conte (greve) - Conte (berättelse) - Contemporary Review - Contenta, Kontenta - Conti, släkt - Conti, furstehus - Conti, Armand de Bourbon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Contagium—Conti, A. de B.
46
rades s. å. av Ferdinand vid Minden och miste
sitt befäl.
Contägium, lat., smitta; k o n t a g i o s,
smittosam.
Contango [kentä’ijgåu], eng. (möjl.
förvrängning av contingent, andel), ränta, som
betalas av köparen för uppskov till nästa
uppgörelsedag (contango day) vid terminshandel
(se d. o.). O. Ä.
ContarFni, veneziansk adelssläkt. Ur den
ha framgått åtta doger, bland dem följ.:
Do-menico C. (doge 1043—71) började
uppföra den nuv. Markuskyrkan. J a c o p o C.
(doge 1275—80) betvang Ancona och
utvidgade Venezias område i Romagna och
Dalma-tien. Under Andrea C. (doge 1367—82)
hade Venezia (se d. o., historia) i
Chioggia-kriget att kämpa för sin existens och nedslog
genom sin seger för alltid rivalen Genua.
Domenico C. (doge 1659—75) avstod 1669
Kreta till turkarna. — Diplomaten L o d
o-v i c o (A 1 v i s e) C. (d. 1653) verkade som
medlare vid förhandlingarna om westfaliska
freden. — Om kardinal Gasparo C. se nedan.
Contari’ni, Gasparo, statsman och
kardinal (1483—1542). Efter en glänsande
diplomatisk bana i sin fädernestads, Venezias,
tjänst utnämndes C. 1535 till kardinal och
framträdde snart som
en av de ädlaste och
mest betydande
representanterna för
1500-talets av luterska
tankar påverkade
italienska reformkatolicism.
Hans arbete i 1536
års reformkommission
kröntes emellertid icke
av någon framgång.
1559 uppfördes
kommissionens utlåtande
t. o. m. på index; på
riksdagen i Regensburg 1541 uppnådde C. som
påvlig legat samförstånd med de
protestantiska teologerna om en kompromissformel i
rättfärdiggörelseläran, vilken dock snart
förkastades. C:s saml. arbeten utgåvos 1571.
C:s »Gegenreformatorische Schriften»
utgåvos 1923 av F. Hünermann. Biogr. av Braun
(1903). E.Nwn.
Contari’nia, se Gallmyggor.
Contat [kåta’], Louise, fransk
skådespelerska (1760—1813). Anställd vid Théätre
franfais 1776—1808, där hon med kvickhet
och behag spelade älskarinnor och subretter
i Molières och Marivaux’ komedier och var
den första Suzanne i Beaumarchais’ »Figaros
bröllop». G. K-g.
Co’nte, it., greve.
Conte [kåt], fr., kortare berättelse på vers
eller prosa, ofta en anekdotisk, komisk novell.
En fantastisk c. kallades under medeltiden lai
narratif (se Lai) el. c. de fées, fesaga, en
from c. dévot; fabliau (se d. o.) var en satirisk,
Ord, som saknas under
versifierad c. På 1400-talet bli c. på prosa
vanliga; den första stora samlingen är »Cent
nouvelles nouvelles» (se d. o.). Under 1500-talet
följde bl. a. »L’heptaméron» av Margareta av
Navarra. Under 1600-talet återuppstod
medeltidens fabliau genom Lafontaine, fesagan
genom Perrault. Den frivola c. frodades under
1700-talet (Voltaire, Marmontel m. fl.). J. M.’
Contemporary Review [konte’mporeri rivjö’],
en 1866 grundlagd politisk (liberal) och
litterär månadsskrift i London. Utgivare äro sedan
1911 J. Scott Lidgett och G. Peabody Gooch.
Conte’nta, lat., Konte’nta, huvudinnehåll.
Co’nti, romersk släkt, som omtalas redan
under 1000-talet och antages härstamma från
grevarna (conti) av Anagni och Segni. Ur
släkten ha framgått många kardinaler,
påvarna Innocentius III (1198—1216), Gregorius
IX (1227—41), Alexander IV (1254—61) och
Innocentius XIII (1721—24) samt motpåven
Victor IV (1138). Med en brorson till
Innocentius XIII utdog ätten 1815. Till dess
världsliga medlemmar hörde fältherren T
or-q u a t o C., hertig av Guadagnola (d.
1636). Han deltog i slaget på Vita berget
(1620), kommenderade sedan de påvliga
trupperna i Val Tellina och utnämndes i samband
därmed till hertig. 1626—29 förde C. befäl
under Wallenstein på Jylland, sökte 1630 som
generalfältmarskalk förgäves hindra Gustav
II Adolf att landstiga i Pommern, tog s. å.
avsked ur kejserlig tjänst och blev general
över Kyrkostatens armé.
Conti [kåti’], yngre grenar av franska
furstehuset Bourbon-Condé. Titeln prins av C.
bars först av en yngre son till Louis I av Condé
(se d. o.), Frangois de Bourbon (1558
—1614). Han äktade 1605 Louise
Marguerite de Lorraine (1574—1631),
dotter till Henri I av Guise (se d. o.). Den
begåvade och galanta prinsessan av C. ingick
som änka hemligt giftermål med marskalk de
Bassompierre (se d. o.). Hon skrev »Aventures
de la cour de Perse» (1629), en nyckelroman
om tidens kärleks- och krigsäventyr. Jfr P.
M. Bondois, »Le maréchal de Bassompierre»
(1925). Efter den barnlöse Frangois’ död
upptog Armand (se nedan), yngre bror till Louis
II av Condé (se d. o.), titeln prins av C. Hans
släktgren utdog
1814 med Louis
Frangois II Joseph,
prins av C. (se
nedan). B.H-d.
Conti [kåti’],
Armand de
Bourbon, prins av C.
(1629-66), bror till
Louis II av Condé.
Bestämd för
andliga ståndet,
lämnade C. denna
bana och deltog i
fronden. Han
arresterades jämte
C. torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
