Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Constantine - Constantinus - Constantius - Constantius Chlorus - Constituens - Constitutiones apostolicae - Constitutionnel, Le - Constitutio Valdemariana - Constrictor - Consualia - Consul - Consularis - Consules electi - Consules missi - Consus - Contades, Louis George Erasme de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Constantine—Contades
44
Moské i Constantine.
Constantine [kåstäti’n], stad i n. ö.
Algeriet, huvudort i det liknämnda depart.
(87,302 kvkm, 2,162,512 inv. 1921), i
berglandet, 80 km från medelhavskusten; 78,220
inv., varav 38,829 européer; biskopssäte. Den
ursprungliga staden, omgiven av murar, ligger
på en hög kalkplatå, begränsad av djupa
raviner; endast i s. v. över en bergås förbindelse
med omgivande höjder. I n., på platåns
höjdpunkt, det gamla citadellet (kasba), i s.
pittoreska arabkvarter. Moderna europeiska
stadsdelar ha uppväxt i s. v. och ö.; ståtliga
broar leda över ravinen i ö. C. är viktig
militärort och betydande handelsplats, särskilt
för spannmål; tillverkning av mattor,
lädervaror, ylletyger m. m. Hamnstad är
Philippe-ville. — C., kartagernas Karta, romarnas
Cirta, var en tid residensstad i Numidien.
Förstörd 311 e. Kr., återuppbyggdes staden
av Konstantin den store och fick namnet
Constantina; den erövrades 1837 av
fransmännen. — Se bild även å sp. 42.
Constantlnus, kejsare, se Konstantin.
Consta’ntius, rom. kejsare (317—361 e. Kr.),
näst yngste son till Konstantin den store.
Lät vid faderns begravning (337) mörda nästan
alla sina släktingar. På C:s lott föll vid rikets
delning mellan honom och hans bröder
Konstantin och Constans österlandet med
Kon-stantinopel och Trakien. Efter Constans’ (se
d. o.) död 350 blev C. ensam herre över hela
riket, sedan han besegrat motkejsarna
Vetra-nio i Illyrien och (351) Magnentius i Gallien.
Ur stånd att ensam kunna bära hela
regeringsbördan (krig pågick med Persien i ö. samt
med franker och alemanner i v.), tog C. till
medhjälpare Gallus och lulianus, söner till
Konstantin den stores bror lulius
Constan-tius. Gallus blev 351 caesar men
missbrukade sin makt och avrättades 354. lulianus
blev därefter utnämnd till caesar och fick
befälet i Gallien. Hans växande anseende väckte
snart C:s avund, och sedan han 360 av sina
soldater utropats till augustus, utbröt 361
mellan C. och honom öppen fejd, och C. avled
i Cilicien 3 nov. s. å., stadd på återväg från
ett fälttåg mot Persien för att möta lulia-
Ord, som saknas under
nus. C. var fanatisk anhängare av
aria-nismen. R. Tdh.*
Consta’ntius Chlörus, romersk kejsare (d.
306 e. Kr.), fader till Konstantin den store.
Var son till en förnäm illyrier, gjorde sig
känd som duglig fältherre och upphöjdes av
Diocletianus 293 till caesar samt erhöll
Gallien och Spanien att styra. Dessutom
adopterades han a< Diocletianus’ medregent,
Maxi-mianus. C. återförenade 296 Britannien med
romerska riket. Han skildras som mild och
människoälskande, vann sina undersåtars
tillgivenhet samt försvarade kraftigt rikets
gränser vid Rhen (mot alemannerna) och i
Britannien (mot pikterna). Han residerade mest i
Trier (Augusta Trevirorum) men ofta även i
York (Eboracum), där han avled 306, sedan
han året förut vid Diocletianus’ tronavsägelse
stigit till augustus (överkejsare). R. Tdh.*
ConstFtuens, lat. (plur. constitue’ntia), namn
på indifferenta ämnen, som brukas till att ge
ett medikament önskad konsistens och
utspädning. Egenskapen av c. kombineras vanl.
med egenskapen av corrigens (se d. o.).
Constitutiönes aposto’licae, lat., se
Apostoliska konstitutioner.
Constitutionnel, L e [la kSstitysiånäT],
tidning i Paris, som uppsattes 1815 (till en
början under namnet LT ndépendant), under
1820-talet försvarade den konstitutionella
kartan, 1844—49 stod under Thiers’ ledning och
under andra kejsardömet var ett officiöst
organ. Den fortlevde ända in på 1900-talet.
Constitütio Valdemariäna, se S 1 e s v i
g-holsteinska frågan.
ConstrFctor, lat., »sammandragare», namn
på flera muskler.
Consuälia, en romersk fest, se C o n s u s.
Co’nsul, se Konsul.
Consuläris, lat. (av co’nsul), hos forntidens
romare person, som varit konsul el. (av
kejsaren) erhållit konsuls rang; ståthållare,
särskilt i kejserliga provinser.
Co’nsules ele’cti, lat., valda konsuler (el.
vicekonsuler), utsedda bland affärsmän, redare
eller andra lämpliga personer på en viss plats.
Jfr Konsul.
Co’nsules mi’ssi, lat., utsända konsuler (el.
vicekonsuler), fackkonsuler, fast avlönade
ämbetsmän i statens utrikestjänst; de skola vara
svenska undersåtar med affärs- och juridisk
utbildning. Jfr Konsul.
Co’nsus (av lat. co’ndere, »inlägga»),
forn-romersk gud för grödans inbärgande. Vid
festen Cansualia 21 aug. (skördefest) och 15
dec. (efter avslutande av tröskningen)
blottades gudens underjordiska altare i Circus
maximus. Se O p s.
Contades [kåta’d], Louis George
Eras-me de, fransk marskalk (1704—93). Förde
under sjuåriga kriget en tid överbefälet över
de franska trupperna i Tyskland. Han trängde
1758 hertig Ferdinand av Braunschweig över
på högra Rhenstranden och blev marskalk.
1759 framträngde C. till Weser men
beseg-C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
