Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Coote, sir Eyre - Copaifera - Copán - Cope, Edward Drinker - Copec - Copepoda - Copernicia - Copernicus - Copiapó - Copley, John Singleton (målare) - Copley, John Singleton (rättslärd) - Coppée, François (Francis) Édouard Joachim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Copaifera—Coppée
62
Copaifera officinalis;
a enskild blomma.
belt överlägsna här vid Porto Novo (1781). C.
var enligt Lecky en man, »som i militära
talanger knappt stod tillbaka för Clive själv»,
medan han moraliskt var honom högt
överlägsen. Litt.: H. C. Wylly, »A life of
lieutenant-general sir Eyre C., K. B.» (1922). J. Ch-r.
Copai’fera, släkte bland
bal j växterna
(under-fam. Caesalpinioideae), med
omkr. 25 arter i tropiska
Amerika och Afrika. De
äro träd el. buskar med
parbladiga blad (ofta med
genomskinliga punkter) och
små vitaktiga blommor i
stora vippor, vanl. i
spetsen av grenarna.
Frukterna äro korta, breda,
en-fröiga baljor och fröna
vanl. försedda med stort
fröhylle. — Av flera
sydamerikanska arter, främst
C. officinalis, erhålles k o-
paivabalsam (se d. o.) och av den
västafrikan-ska C. copallifera ett slags kopal. G. M-e.
Fågelperspektiv av en del av CopÄn. Rekonstruktion.
Copån [kåpa’n], en av de allra äldsta av
de mayanska ruinstäderna, belägen vid Rio C.
i v. Honduras. Härrör från »the first empire»
(se Amerikansk arkeologi, sp. 741,
och May a), under vilken period C. haft
jämförelsevis lång livstid och varit en av de
förnämsta kultplatserna. Särskilt var C:s
arki-tekturala utveckling stark omkr. 175—475
e. Kr., medan de stora mayanska kultplatserna
ännu voro jämförelsevis få. Mäktiga ruiner
återstå av C. Rio C. har gjort en brant
skärning in i den största tempelpyramiden. S. L.
Cope [kåup], Edward Drinker,
amerikansk zoolog, paleontolog och geolog (1840
—97). Blev 1889 prof, i mineralogi och
geologi vid univ. i Filadelfia efter att dittills
ha levat som förmögen privatman. Han var
en av sin tids främsta jämförande anatomer
(osteolog) med genial blick för det
systematiskt väsentliga; bl. a. har han omgestaltat
grodornas och ödlornas system. Sin största
insats gjorde han dock som paleontolog: han
och hans rival O. C. Marsh öppnade en ny
värld genom att utforska de berömda, på
Ord, som saknas under
(delvis jättestora) reptilier och däggdjur så
rika fossilfyndigheterna i v. staterna vid
Klippiga bergen.
Spekulativt anlagd, nöjde C.
sig ej med att beskriva
massor av nya utdöda
djur utan sökte även
utreda deras
härstamning och släktskap.
Banbrytande äro hans
arbeten om
däggdjurens evolution och
system, bl. a. med
hänsyn till hans
uppfattning av kindtändernas
formförändringar. Som
utvecklingsteoretiker var han den förste, som
helt ställde sig på Lamarcks ståndpunkt
(»Ori-gin of the fittest», 1886); han gällde som
»ny-lamarckisternas» ledare. C. var dock ej
materialist som Lamarck utan vitalist. T. O.
Copec, förk. för Conference on Christian
po-litics, economics and citizenship, en i England
1924 hållen politisk-ekonomisk konferens med
kyrkligt program.
Cope’poda, se Loppkräftor.
CopernFcia, släkte bland palmerna, med
6 arter i tropiska Amerika. Mest bekant är
karnaubapalmen (C. cerifera). Se
vidare Vaxpalmer.
Cope’rnicus, se Kopernikus.
Copiapö [kåpiapå’], huvudstad i prov.
Ata-cama, Chile, 396 m ö. h., vid floden C.; 9,834
inv. (1920). Medelpunkt för ett koppar- och
silvergruvdistrikt. Smältugnar. Bergsskola.
Järnväg till Caldera. Omkr. 100 km ö. om
C. reser sig vulkanen C. 6,072 m ö. h.
Copley [kå’pli], John Singleton,
engelsk målare (1737—1815). Var född i Boston
av engelsk fader, begav sig till Europa 1774
och var sedan bosatt i England. Han förde de
engelska porträttmålarnas starka och
praktfulla kolorit och målningssätt över till
figurrika historiemålningar med ämnen ur
samtiden. Hans mest berömda verk på detta
område voro »Lord Chathams sista tal i
underhuset» (1778) och »Major Piersons död i en
gatustrid» (1781), båda i National gallery.
Även som porträttmålare fick han stort
anseende. Monogr. av Amory (1884). G-g N.
Copley [kå’pli], John Singleton,
engelsk rättslärd, son till J. S. C., se L y n
d-h u r s t.
Coppée [kåpe’], Frangois (eg.
Francis) Édouard Joachim, fransk skald
(1842—1908). C. har framför allt skapat sig
ett namn som poetisk tolk av den parisiske
småborgarens liv och vardagliga intressesfär
efter att ha gjort sina lärospån i den
»par-nassiska» skolan. Också hälsades han av Zola
som den förste bäraren av »naturalismens
fana i poesien» — en sanning med mycken
modifikation, ty C:s poetiska realism
uttrycker, liksom Snoilskys, snarast en idealiserad
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
