Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Coquelin, Benoît Constant (Coquelin aîné) - Coquelin, Ernest Alexandre Bonoré (Coquelin cadet) - Coquerel, Athanase Josué - Coquerel, Athanase Laurent Charles - Coques, Gonzales (Gonzalo Cockx) - Coquimbo - Cor - Coracias - Corallina - Corall(i)orrhiza - Corallium - Corato - Corbie - Corchorus - Corcyra - Corda - Corda, August Karl Joseph - Cordaianthus - Cordaicarpus - Cordaitales
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Coquelin, E. A. H.—Cordaitales
66
och utgav bl. a. »L’art et le comédien» (1880),
»Les comédiens, par un comédien» (1882) och
tills, m. sin bror Ernest C. »L’art de dire le
monologue» (1884). C. uppträdde i Stockholm
1881, 1889 och 1892. Han testamenterade sitt
slott Pont-aux-Dames vid Crécy till ett
ålderdomshem för sceniska artister. — C. ägde ingen
av de bestickande yttre egenskaper, som jämna
en skådespelares väg till berömmelsen, men
hans spelande blick lyste av kvickhet och
intelligens, hans trumpetstämma lydde villigt,
ögonblickligt och med osviklig precision hans
minsta önskningar, hans komiska fantasi var
lika frodig, som den var tyglad av stil och
kultur, och hans gnistrande temperament
förhöjdes av den ädlaste infattning — en lysande
teknik. Polerna i C:s konst beteckna hans
mästerliga framställningar av Mascarille och
Cyrano. Jfr H. Schoen, »V. Sardou et C. C.»
(1910). — Hans son Jean C. (f. 1865) är en
skicklig och omtyckt skådespelare av jovialisk
läggning. _ G. K-g.
Coquelin [kåklä’], Ernest Alexandre
H o n o r é (»C. c a d e t»), fransk skådespelare
(1848—1909), bror till B. C. C. Genomgick
konservatoriet i Paris, debuterade på Odéon
1867 och på Théåtre
frangais 1868.
Stannade där till sin död,
från 1879 som
socie-tär. C. var en
spirituell och fantasifull
komiker och en
mästare i den
humoristiska monologen, som
han oftast skrev själv.
C. var f. ö. en roande
författare under
pseudonymen Pirouette
och skrev bl. a. »Pi-
rouettes» (1888) samt tills, m. sin broder
Constant C. »L’art de dire le monologue»
(1884). G. K-g.
Coquerel [kåkrä’l], Athanase Josué,
fransk protestantisk predikant och teolog
(1820—75), son till A. L. C. C. Anställdes
1850 som vice pastor vid en församling i
Paris, var duktig talare och begåvad
skriftställare samt intog en inflytelserik ställning i
samtidens kyrkliga liv. Han blev på grund
av sitt aggressiva uppträdande ännu mera
angripen än fadern. Den ortodoxa majoriteten
i konsistoriet genomdrev hans avsättning
1864. Därefter verkade han som skriftställare
i liberalt teologisk anda och kämpade dels mot
ortodoxien, dels mot Renan. C:s förnämsta
arbeten äro »L’histoire de 1’église réformée»
(1862) och »Quelle était la religion de Jésus?»
(1872). Biogr. av Strælin (1885). Hg Pl.
Coquerel [kåkrä’l], Athanase Laurent
Charles, fransk protestantisk predikant och
teolog (1795—1868). Var först präst vid
val-lonska kyrkan i Amsterdam, kallades 1830
till Paris och blev 1833 led. av dess
protestantiska konsistorium. I pressen och från
predik
stolen förfäktade C. den fria forskningens
berättigande på det religiösa området och sökte
samtidigt åstadkomma en försoning mellan
det ortodoxa och det frisinnade partiet i
Frankrikes reformerta kyrka. C. var en av sin
tids förnämsta predikanter. — Bland hans
arbeten må nämnas »L’orthodoxie möderne»
(1842), »Christologie» (1858) och »Sermons»
(1842—56). (HgPl.)
Coques [kåks], G o n z a 1 e s, eg. Gonzalo
C o c k x, flamsk målare (1614—84). Känd
för eleganta porträtt och porträttgrupper,
ofta i liten skala; samarbetade vid
framställning av personer el. grupper i landskap el.
interiörer ofta med andra konstnärer. H. W-n.
Coquimbo [kåki’mbå]. 1. Provins i Chile, s.
om Atacama; 36,509 kvkm, 156,845 inv. (1924).
Fyllt av Anderna, vilkas v. sluttning är
uppdelad i smärre väl bevattnade dallandskap,
där sädesodling och boskapsskötsel
(huvudsakligen getter) äro av vikt. Även finnas
silver, koppar (Tamaya), mangan och järn, förr
även guld. C:s kustområde anses äga Chiles
härligaste klimat. Rikt havsfiske. Huvudstad
La Serena (15,126 inv. 1923), grundad 1543,
biskopssäte. — 2. Hamnstad i prov. C., Chile;
15,931 inv. (1923). Stor, skyddad hamn, den
bästa i Chile. Smältugnar och malmexport
Cor. 1 [kår]. Lat. Hjärta. — 2 [kår]. Fr.
Horn. — Cor anglais [-äglä’], engelskt horn.
Coräcias, se B 1 å k r å k a.
Corallfna, se K a 1 k a 1 g e r.
Corall(i)orrhi’za, se Korallrot.
Cora’llium, se Koralldjur.
Cora’to, stad i ital. prov. Bari delle Puglie
(Apulien), 38 km v. om Bari; 48,956 inv. (1921).
Corbie [kårbi’], fordom berömt
benediktin-kloster, stiftat 662, i staden med samma namn
(under medeltiden Corbeia) i fr. dep. Somme
(Picardie), vid floden Somme. 4,062 inv. (1921).
Jfr Ansgarius. — Om dotterklostret
Cor-beia (Korvey) i Westfalen se K o r v e y.
Co’rchorus, se Textilväxter.
Corcyra, lat. namn på Korfu (se d. o.).
Co’rda, it., sträng, se A una corda och
Pedal.
Co’rda, August Karl Joseph,
österrikisk naturforskare (1809—49). Efter en
tids medicinska studier måste C. söka sig
utkomst som tecknare och litograf men blev
1835 föreståndare för zoologiska avdelningen
av nationalmuseet i Prag. C. var dock
huvudsakligen botanist och ägnade sig särskilt åt
studiet av svampar, levermossor och fossila
växter, som han behandlat i präktigt illustrerade
verk. På återväg från Texas med stora
samlingar omkom C. genom skeppsbrott. Th. Lfs.
Cordaia’nthus, se Cordaitales.
Cordaica’rpus, se Cordaitales.
Cordaitales (uppkallad efter A. K. J. Co
r-d a, se d. o.), klass av gymnospermer från
karbon- och permtiden, utgörande en av de
märkligaste utdöda växtgrupper man känner.
C. omfattade ända till 40 m höga, raka träd,
i toppen uppbärande en tät, yvig krona med
V. 3
Ord, som saknas under C,
torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
