Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cornelius, Carl Alfred - Cornelius, Hans - Cornelius, Lauritz Peter - Cornelius, Peter (tonsättare) - Cornelius, Peter von (målare) - Cornelius Nepos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Cornelius, H.—Cornelius Nepos
80
ria efter reformationen» (1887) och »Kristna
kyrkans historia» (7 dir, 1889—91). J. P.*
Cornelius, Hans, tysk filosof och
konstteoretiker (f. 1863), brorson till Peter C.
Studerade först matematik och kemi men
överflyttade alltmera sitt intresse till filosofien
samt blev 1894 docent i detta fack vid
Mün-chens univ. och 1903 e. o. prof. där. 1910
kallades han till en professur i filosofi vid
Akademie für Sozialwissenschaften i
Frankfurt a. M., vilken tjänst han efter denna
institutions ombildning till univ. alltjämt bekläder.
— C:s flesta arbeten röra sig på
kunskapsteoriens och konstfilosofiens områden. Han kan
närmast betraktas som idealistisk, kritisk
positivist, med intryck från Kant och Mach.
Grundvalen för all kunskapsteoretisk
bevisföring är »en analys och beskrivning av
medvetandets omedelbart givna fakta». C. är
sålunda motståndare till varje »atomistisk»
psykologi och alla försök att genom
fysiologiska associationslagar förklara medvetandet.
Med sina starka familjeärvda konstnärliga
intressen har han särskilt på senare tider
framgångsrikt ägnat sig åt estetiska
undersökningar och praktisk konstpedagogisk
verksamhet. Bland C:s arbeten märkas
»Ein-leitung in die Philosophie» (3:e uppl. 1921),
»Elementargesetze der bildenden Kunst» (3:e
uppl. 1920), »Kunstpädagogik» (1920) och
»Vom Wert des Lebens» (1923). E. C.
Cornelius, Lauritz Peter, dansk
operasångare (f. 1865). Utbildad i Paris och Berlin,
debuterade C. i Köpenhamn 1892 och var
sedan anställd vid kungl. teatern intill 1923.
Han kreerade bl. a. Wagnerroller på ett
ypperligt sätt; gästade Bayreuth 1906 och
Co-vent-garden-teatern i London 1907—14 (varje
år), Paris 1914; besökte Stockholm 1908
m. fl. år. T. N.
Cornelius, Peter, tysk tonsättare och
skald (1824—74), kusins son till Peter von C.
Elev av Liszt 1852—58, skrev C. text och
musik till »Der Barbier von Bagdad», som
hade sin premiär i
Weimar under Liszts
ledning 1858; verket
blev den tyska
nyromantikens främsta
komiska opera. C.
kallades av Wagner till
München som lärare i
harmoni och retorik
vid musikakademien
1865; s. å. uppfördes i
Weimar hans helt i
Wagneranda
utarbetade musikdrama »Cid».
Hans andra drama, »Gunlöd», blev ej av
honom själv avslutat. Jämte dramatiska verk
utgav han en mängd stämningsfulla lieder, de
flesta till egna dikter. C. var en lidelsefull
partigängare för Wagner och skrev många
försvarsskrifter i kampen för och emot denne.
En samlad uppl. av hans musikaliska verk
Ord, som saknas under
utgavs av Breitkopf & Härtel, som även
ombesörjde en komplett uppl. av hans litterära
verk, brev och dikter m. m. — Biogr. av
A. Sandberger (1887) och E. Sulger-Gebing
(1908). T. N.
Cornelius, Peter von, tysk målare (1783
—1867). Född i Düsseldorf, var C. i sin ungdom
påverkad av Dürer och andra gamla tyska
målare, kom 1811 till Rom, blev där
huvudmannen i den krets av
unga tyska konstnärer,
som blevo kallade
»na-zarener» och som sökte
pånyttföda sitt lands
konst genom upphöjda
ämnen, fromt sinnelag
och ett flärdlöst
mål-ningssätt. C., som nu
lärt sig beundra
Mi-chelangelo och Rafaels
sista alster, gav
uppslaget till
återupplivande av freskomål-
ning,då han i förening med tre kamrater prydde
tyske konsuln Bartholdis hus med bilder ur
Josefs historia. (C:s fresker flyttades 1887 till
Berlins nationalgalleri.) På anmodan av
kronprins Ludvig av Bayern återvände han 1819
till Tyskland, blev direktör för
konstakademien i Düsseldorf och 1825 direktör för
akademien i München. Förutom glyptoteket där
utsirade han och hans elever pinakotekets
loggior och Ludvigskyrkan med fresker —
»Yttersta domen» utförde han med egen hand
i denna kyrkas högkor 1836—40. Stridigheter
mellan C. och kung Ludvig vållade, att C.
1841 flyttade till Berlin, där han blev
akademichef och motsåg stora uppgifter. Till fresker
i det tillämnade Campo santo vid domkyrkan
utförde han ett stort antal kartonger och
fortsatte därmed, även sedan planerna på
Campo-santo-bygget 1848 uppgivits. Frånräknat
några resor till Rom, stannade C. i Berlin till
sin död.
För C. var monumental konst det enda
värdiga en högt syftande konstnärs strävan.
Tankeinnehållet i konstverket blev för honom
huvudsak, hans kompositioner blevo i varje
detalj utspekulerade. För det tekniska
utförandet på muren hade han föga intresse och
överlät det oftast åt sina medhjälpare.
Resultatet blev föga smältbart; samtiden stod kall
för hans spekulativa konst, och eftervärlden
ser den med likgiltighet, fastän den vördar
konstnärens starka vilja och helgjutna
personlighet.
Av C:s kartonger finnes en mängd i
Berlins nationalgalleri. Stafflitavlor med
religiösa motiv målade han någon gång; utförde
även ett par porträtt. Monogr. av A. v.
Wol-zogen (1862), H. Riegel (1866), E. Förster
(1874), D. Koch (1905), Chr. Eckert (1906), A.
Kuhn (1921). G-gN.
Cornelius Ne’pos, romersk historiker (omkr.
100—omkr. 25 f. Kr.), bördig från övre Ita-
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
